Krönika

Björn Häger journalist, journalist­utbildare & Publicist­klubbens ordförande
skicka e-post rss

När kommunen anställer egna reportrar

11 maj, 2015

Gävle blev under skandalernas nittiotal förknippat med politiker som gick på porrklubb, förskingrade och fifflade med kontokort. Kanske är det därför kommunen nu rekryterar egna reportrar och bygger en egen redaktion med uppdrag att bara skriva positiva nyheter.

Gävle är inte ensamt. Kommunikationsavdelningarna sväller inom kommuner och statliga myndigheter och idag finns det dubbelt så många kommunikatörer som journalister som du kan läsa här

Till exempel har Polisens centrala kommunikationsavdelning mer än tredubblats på tio år. De som ska granskas rustar upp. Och de som ska granska rustar ner.

Forskare varnar för att det sker en maktförskjutning som kan få allvarliga konsekvenser för nyhetsförmedling, granskning och politisk insyn. Varför svara på mediernas kritiska frågor? Låt myndighetens egna reportrar skönmåla istället och lägg ut det på hemsidan.

Ett omtalat exempel är Helsingborg som de senaste åtta åren tredubblat sin kommunikationsverksamhet för att ”ligga i framkant och verkligen leverera”. Kostnaderna har rusat och bara det senaste året har personalkostnaden på den centrala kommunikationsavdelningen ökat med 50 procent, med inhyrda pr-konsulter och höga löner till de chefer som leder ”varumärkesbygget”. Det berättar Helsingborgs-Dagblad i en serie artiklar. Fram tonar en farsartad The-Office-värld där pengarna rullar och cheferna badar i floskler. I en ambition att alltmer ta över journalisternas roll.

För att Helsingborg ska bli ”en stad på allas läppar” är det viktigt att se allt från den ljusa sidan. Kommunens texter passerar ett slags skönmålningsfilter.

Inga problem får förekomma. I texterna på hemsidan omskrivs därför ”problem” med ordet ”utmaning”.

Helsingborgarna får veta att staden ska pulsera av ”lekfull, kreativ tolerans” eftersom man ”vill något”. Oklart vad.

”För ett ögonblick trodde jag mig vara i Pyongyang”, skriver HD:s Gunnar Bergdahl.

Idag arbetar cirka 40 kommunikatörer och informatörer för Helsingborgs kommun. En siffra som motsvarar ungefär det antal journalister som försvinner på Helsingborgs Dagblad efter sammanslagningen med Sydsvenskan.

Ambitionen att med skattepengar och politisk styrning ta över de krisdrabbade mediernas uppgift illustreras ännu tydligare i Gävle.

I Gefle Dagblad läser jag hur kommunen börjat bygga ett slags kommunfinansierad tidning med bara goda nyheter. Jag läser om en journalistkollega som tidigare jobbat på TV4 i Gävle. Som lagts ner. Nu har hon fått jobb där jobben finns för en utbildad journalist. Hos kommunen:

– Huvudfokus är att lyfta fram bra saker som händer i Gävle, säger hon.

Karriärväxlingen från nedlagd lokalredaktion till kommunal kommunikationsavdelning är hon inte ensam om. När journalistjobben försvinner är det inom det offentliga Sveriges snabbt växande propagandaapparat de lediga tjänsterna finns.

Medan Gävletidningarna i flera omgångar minskat personalstyrkan har kommunen gått i motsatt riktning. De senaste tio åren har antalet kommunikatörer ökat till cirka 30 personer. Budgeten ligger idag på minst 40 miljoner. En siffra dubbelt så stor som statens stöd till kulturtidskrifter. I stadshuset har man startat en egen redaktion, på väg att passera både Arbetarbladet och Gefle Dagblad i storlek. Kommunen har nyligen i annonser sökt ännu en ”reporter”.

Man kallar det så. Reporter. Den man söker ska ha ”högskoleutbildning inom journalistik”. Uppgiften är att ”skriva nyhetstexter”, vilket i klartext beskrivs som att ”berätta det som är bra” och att ”förmedla och gestalta nyheter som får mottagaren att ompröva sin bild av Gävle till det bättre”.

Den tidigare TV4-reporterns jobb är nu att stärka kommunens varumärke. Hon gör intervjuer där lokala profiler, så kallade Gävleambassadörer, säger att de ”älskar Gävle”.

Intervjuerna publiceras på Gävle kommuns hemsida som är en sockerchock av positivitet. Här möter man glada människor och rubriker som Gilla Gävle, Flytta hit och Följ Gävle på Instagram.

Under rubriken Nyheter berättas att kommunen satsar på modern vattenrening, att Sven-Bertil Taube ska sjunga med Gävle symfoniorkester i september och att fem cykelpumpar ska placeras ut runt om i staden för att Gävle ska bli ”en ännu bättre cykelstad”.

Här är alla nyheter goda. I de kommunala nyhetsförmedlarnas urval hittar jag inget som ens antyder att det kan finnas annat än glädje och framgång i lyckoriket Gävle.

Till exempel hittar jag inget om den kommunala nyhet som Gefle Dagblad skrivit om den senaste veckan, anklagelser om mygel vid upphandlingen av båttrafiken till Limön. Inte heller nämns nyheten att schabbel från kommunens gymnasieskola hindrat en elev att få ut rätt yrkesbehörighet. Eller att Pressbyrån på Centralstationen stänger.

Tyst är det också om nyheten att en handläggare på socialtjänsten i Gävle dömts till villkorlig dom och dagsböter för dataintrång och tjänstefel, sedan hon raderat en stor mängd anmälningar om barn som for illa.

Så förändras medielandskapet just nu. Journalister anställs med kommunala skattepengar för att ta över när de traditionella nyhetsredaktionerna rustar ner. Via kommunens hemsida, Facebook och Instagram matas medborgarna med bilden av ett mönstersamhälle, där alla är glada och ingen lider nöd.

I Gävle är 12 procent utan jobb. Gävleborg har landets högsta arbetslöshet och tillhör de län i Sverige med sämst psykisk hälsa och flest självmord. Gävle har problem med bostadsbrist, gängkriminalitet och rasism. Men om detta vill man inte berätta. Problematisering, granskning och självkritik har ingen plats i svenska kriskommuners tävlan om att måla sin värld av industriruiner och trötta stadskärnor i ljusast färger.

Man kan peka på problem i maktbalansen gentemot allt svagare medier. Men framförallt borde kommunernas skattebetalare kräva att deras pengar används till bättre saker än att sminka över skandaler och problem.

Kanske kan de svällande kommunala propagandaministeriernas låtsasjournalistik föra något gott med sig. Allmänheten får tydligt illustrerat hur det blir när makten rapporterar om sig själv. Och hur det skiljer sig från traditionell journalistik.

Kanske kan någon också upplysa politikerna om att läsvärdet är lågt på tillrättalagda texter om att allt är väl i den egna provinsen.

I Gävle och Helsingborg, såväl som i Pyongyang.

Fotnot: Faktaunderlaget till denna krönika är delvis hämtat ur en artikelserie där Gefle Dagblad granskar kommunens kommunikationssatsning. Men till skillnad från kommunens texter, ligger den bakom en betalvägg så därför ligger här inga direkta länkar till artiklarna. Flera av de så kallade ”gävleskandalerna” gällde politiker från Gävle eller Gävleborg men var inte direkt kopplade till Gävle kommun.

Kommentarer

Det finns 12 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Marianne Rönnbe... mån, 2015-05-11 16:30

Aha! Då förstår jag varför AF Kultur sa till mig när jag sökte en deltidare till min nystartade lokala webbtidnlng bjuvsnytt.se att så gott som alla journalister som fick gå från HD " ansåg sig ha goda förutsättningar att få nytt jobb".

Så många lediga, riktiga journalistjobb finns inte i Skåne men det var således Helsingborgs stad som svalde dem......

Inlagt av Jonas Sima mån, 2015-05-11 18:09

Bra rutit i rättan tid!

Inlagt av Erik I mån, 2015-05-11 19:30

Inte bara Gävle Kommun! Landstinget Region Gävleborg satsade ju på en egen propagandaTVkanal med tvivelaktigt resultat... http://www.arbetarbladet.se/.../chef-pa-region-gavleborg...

Inlagt av Jonas Wikström tis, 2015-05-12 13:29

Ja, jo...men det offentliga ska också tävla med näringslivet om uppmärksamhet. Vill vi att kommuner och landsting missar att locka till sig talangfulla medarbetare på grund av att den verksamheten är beskriven på ett otydligare och tristare sätt? Vill vi att privata utförare i välfärden ska skryta hejdlöst om sin effektivitet utan motsvarande starka röster för kommunal verksamhet? Tycker alltid att man missar den dragkampen när offentlig PR diskuteras.

Inlagt av Ove Wall tis, 2015-05-12 21:31

Håller med, men schabbel från kommunens gymnasieskola som hindrat en elev att få ut rätt yrkesbehörighet, gällde inte alls Gävle utan grannkommunen Sandviken.

Inlagt av Hedvig ons, 2015-05-13 16:44

Marianne. Vad jag vet så var det inga journalister från HD som gick till kommunen, vare sig som journalister eller informatörer. Uppenbarligen hade Helsingborgs kommun tillräckligt av dem.

Inlagt av David Bergström ons, 2015-05-13 17:02
Inlagt av Anders ons, 2015-05-13 21:45

Det kanske kommer något gott ut av detta. Inte alla kommuner kör med bara positiva nyheter.

Inlagt av Rolf Krohna tors, 2015-05-14 02:08

Björn har absolut rätt, jag kallar ofta Sverige för en Sovjetstat, bara att artikel även illustrerar förfallet på ett annat sätt. Det första man letar efter när man skall bedöma och analysera, vad är det som saknas och förtigits. Ställ er frågan, varför läser inte kunderna tidningarna, varför är förtroende för journalisterna så lågt, varför har det utvecklats ett journalist förakt eller rent ut journalist hat. Glöm alla dessa lama ursäkter om digital omställning och media ägarnas makt. Jag ser naturligtvis mest Kina rapporteringen därför att jag bott och arbetat i Kina det mesta av mitt liv, men som bäst kan jag beskriva den som ett lögnaktigt drev av hat och hån. Det mesta man läser saknar verklighetsanknytning. Ursäkten är att journalisterna ”granskar” regimen, men så är det inte. Man bara kokar ihop, Hong Kong rapporteringen till exempel var vidrigt verklighetsfrämmande och låg under Pyongyang i kvalitet. Skärpning. Journalisterna kan göra mycket själva för att förbättra situationen.

Inlagt av Sverker Söderström tors, 2015-05-14 11:55

Här behövs bara ett ord - tack!

Inlagt av Håkan Jonsson sön, 2015-05-17 10:29

Seriöst, "Pyongyang"?

Inlagt av Andreas Schander tis, 2015-05-19 16:13

Ligger säkert en del relevanta ord i denna krönika men det står också en rad märkliga saker. Här lyfts kommunbudskap som "Följ oss på Instagram" och "Gilla Gävle" som något ifrågasättande, att det är propaganda om en kommun vill ha följare i sociala medier eller att det är propaganda om en kommun skriver "gilla oss".
Krönikan andas också lite "tycka-synd om-oss-journalister. Och absolut, medier har en enorm utmaning (problem) framför sig men det finns också många punkter där mediehusen har stått helt stilla i utvecklingen, inte hängt med och inte alls har försökt eller vilja förändra och modernisera någonting. För bara 2-3 år sedan fanns det hur många mediehus som helst som inte ens hade en webbplats med nyheter utan bara kontaktuppgifter till annonsavdelningen. För 2-3 år sedan fanns det mängder av tidningar som inte lade ner en enda minut på sociala medier. Återigen, mediehusen har rejäla problem men man kan inte bara sitta still och skylla på andra när man själv inte ens har försökt.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Journalisten-podden

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies