Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

”Kommunistisk cell” skulle bort från SVT

”Kampen om titeln vår absolut mest korkade Säpo-chef var hård, för att inte säga stenhård, på 70- och 80-talen.”

I Journalisten härom numret berättades den kostliga historien om hur Säpo-chefen Hjälmroth framträdde i tidskriften Opinion med klagosång om kommunisterna i våra medier. Det syntes visserligen inte på deras sätt att skriva att de var landsförrädare men ”det ligger i deras strategi att vid givet tillfälle rycka till sig makten”, hur man nu gör det på journalistisk väg.

Det finns en ännu roligare, eller om man så vill intellektuellt än mer gåtfull, historia om Säpo-chefen Hjälmroth, som ju icke tillhörde nationens skarpaste hjärnor. Tyvärr tillhör den historien såvitt jag hittills kunnat se högen av mina darlingar som Säkerhetstjänstkommissionen dödat.

Hursomhelst. I början av 80-talet gick Säpo-chefen Hjälmroth upp till statsminister Olof Palme och krävde att Erik Fichtelius, Göran Elwin, Annika Hagström, Göran Rosenberg och jag själv måtte avskedas från Sveriges Television. Ty vi tillhörde en kommunistisk cell. Och det sataniska i vår journalistiska metod låg i att det inte syntes på vår journalistik att vi var en kommunistisk cell. Tvärtom, menade Hjälmroth, uppträdde den här gruppen med en långt driven förmåga att framstå som riktiga journalister. Det var nämligen typiskt kommunistisk taktik. Somliga av dessa undergrävande journalister kunde till och med överträffa riktiga journalister i sitt härmande av journalistik. Det gjorde oss extra farliga.

bryt

Sambandet mellan oss i den journalisthärmande cellen var dock helt klart. Erik Fichtelius kände Jan Guillou och hade medverkat i Folket i Bild/Kulturfront före IB-affären. Därefter hade han listigt sökt sig till etablissemanget.

Göran Rosenberg och Jan Guillou var gamla vänner så där var ju sambandet helt klart, dessutom var vi kända terrorister som förberett terroraktionen på Lod-flygplatsen i Israel. Göran Elwin hade suttit i styrelsen för Folket i Bild/Kulturfront. Och Annika Hagström var gift med Anders Ehnmark, som varit redaktör på samma tidning. Sambandet var alltså kristallklart.

Dessutom hade gruppen visat stor list när den infiltrerat televisionen. Cellmedlemmarna hade nämligen använt sig av helt olika metoder för att inte avslöjas som infiltratörer. Göran Rosenberg hade gått via A-pressen och Sveriges Radio, Erik Fichtelius hade också slingrat sig in via radion. Annika Hagström och jag själv hade än listigare ringlat in via Sveriges Television i Malmö. Det kunde se ut som om det inte fanns något samband. Det visade hur sambandet i själva verket såg ut. Liksom vår taktik att framgångsrikt härma riktiga journalister visade att vi i själva verket var infiltratörer.

bryt

Jag skulle ge bra mycket för att fått se Olof Palmes ansiktsuttryck efter denna föredragning. Men om hans reaktioner vet jag intet, utom det rent faktiska att han, sannolikt till den snillrike Hjälmroths besvikelse, inte lät regeringen ingripa för att avskeda den avslöjade gruppen.

Grubbla kan man ju också något över Hjälmroths föreställningar om statsministerns konstitutionella möjligheter att få detta gäng avskedat från SVT. Men kampen om titeln vår absolut mest korkade Säpo-chef var hård, för att inte säga stenhård, på 70- och 80-talen.

Betänk dock vilken enastående kul affär vi gick miste om! Och vilka lysande tal vi alla inblandade, inte minst Figge, hade kunnat hålla till journalistikens, yttrandefrihetens och pressfrihetens lov.

För närvarande får vi nöja oss med den betydligt blekare Figge-affären. Men var tid har sin egen sorts affärer. Det var bättre förr.

Fler videos
Fler avsnitt