Debatt

Pnina Yavari Molin: Många faror med medborgarjournalistik

27 mars 2007

Alla som kan ta en bild eller skriva en text är inte journalister. Och utan journalister skapas heller ingen journalistik.Det är med oro som jag hör allt fler me­die­företag proklamera sin kärlek till så kallad public journa­lism.

Alla som kan ta en bild eller skriva en text är inte journalister. Och utan journalister skapas heller ingen journalistik.Det är med oro som jag hör allt fler me­die­företag proklamera sin kärlek till så kallad public journa­lism.

Tan­­ken är att allt mer av innehållet i våra tidningar, webbsidor och andra mediekanaler ska produceras av läsarna själva. Och ingen har väl undgått att lägga märke till hur allt fler bilder från läsarna fyller spalterna.

Intresset från mediearbetsgivarna världen över är stort.

En google-sökning på ordet public journalism gav 57 200 000 träffar.

När idén presenteras på redaktionerna talas det om läsarmedverkan, att komma närmare användarna och knyta dem till tidningen/mediehuset.

Men det handlar självklart om helt and­ra saker: drömmen att kunna producera material utan att behöva anlita dyra och kritiska journalister lockar många utgivare.

Som journalist och facklig representant finns det många skäl att oroas över utvecklingen. Tanken att journalistjobb försvinner till förmån för gratismaterial är självklart mycket bekymmersam.

Men det finns också andra aspekter. Vad händer med trovärdigheten när journalistens professionella nyhetsvärdering och källkritik försvinner? Och vad händer med etiken?

Som medlem i Journalistförbundet har jag förbundit mig att följa en rad yrkesetiska regler. Det har inte allmänheten. Övertrampen i medierna ökar i takt med att bilder och texter, skapade utan hänsyn till våra regler, släpps in i spalterna. Självklart har utgivarna ett stort ansvar att se till att oetiska bilder och texter inte publiceras. Men det faktum att man uppmanar läsarna att ge sig ut och ta bilder och skriva texter innebär i sig att många uppfattas som representanter för medierna. Utan att de kan avkrävas ansvar för hur de beter sig.

Att bli bevakad av personer som inte vet hur man skyddar källor eller hanterar meddelarfrihet kan bli en mardröm för intervjuade.

För demokratin är det allvarligt om våra makthavare granskas av personer som varken vet hur man gräver fram uppgifter, kollar fakta eller har tid för research.

De stora företagen och makthavare blir proffsigare på att skydda sig medan de som ska bevaka blir mer amatörmässiga. När medieägarna rustar ner den professionella och granskande journalistiken kliar de makthavarna på ryggen.

Jag säger inte att all läsarmedverkan är av ondo. Jag säger bara: låt oss vara rädda om vår trovärdighet. Den är vår största tillgång.

Pnina Yavari Molin

ordförande, Göteborgs-Postens journalistklubb, ledamot i Journalistförbundets styrelse och Yrkesetiska nämnden

Tipsa en vän

Kommentera [7]

  1. Anders G Bergquist | 27 mar 2007, 11:02 #

    Inget hot
    Se inte medborgarjournalistiken som ett hot. Oavsett om det rör sig om text eller bild är det samma fenomen. En outbildad amatör konkurrerar inte ut en “riktig” journalist.

    Däremot kompletterar de mycket bra på alla de platser som inte är journalistbevakade.

    Det är exempelvis lite mycket begärt att det ska finnas utbildade fotografer på alla ställen där det kan ske en olycka, rån eller mord. Eller en utbildad skrivande reporter på alla små fotbollsmatcher och årsmöten.

    Jag tycker att det är självklart bra ju fler bilder och texter som man har att välja på. Sedan får naturligtvis redaktören göra ett urval och i beräkningen ha att texterna närmast får betraktas som obekräftade påståenden tills redaktionen gjort en grundlig faktakoll.
    / Anders G Bergquist
    frilans, Mönsterås

  2. Lidbom | 27 mar 2007, 14:22 #

    Trovärdighet och citattecken
    ”¢ Problemet är ju bara att vår trovärdighet redan börjat holkats ur. Att hålla läsarna borta signalerar bara “vi har något att dölja”.

    ”¢ Googla på “public journalism” i stället (med citattecken) så slipper du alla felträffar. Det ger bara 267 000 träffar. En bit kvar till revolutionen m a o!
    / Olle Lidbom
    vassaeggen.se

  3. Rickard Jakbo | 27 mar 2007, 15:00 #

    Det är skillnad på public och public
    Public journalism i den meningen att man åker ut till medborgarna och låter dem sätta dagordningen, som DN gjorde med Ulrika By och Petter Beckman för ett antal år sedan var ju väldigt bra.

    Vi får inte glömma varför vi finns: vi finns till stor del för att låta vanliga medborgare komma till tals. Samtidigt så kan vi inte låta vanliga medborgare ta över vår roll.
    Det blir dåligt och hotar kvalitet, förtroende och långsiktighet.

    Det gäller nog att hålla två tankar i skallen samtidigt. Medborgainflytande över journalistiken är bra, kanske är det till och med bra att medborgare skriver artiklar då och då med understöd av professionella redaktioner som vurmar för demokratiaspekten. I synnerhet med tanke på den klassmässiga snedrekryteringen till vårt yrke.

    Men att medborgarna själva skulle ha tid att göra bra journalistik på fritiden, och därmed “ersätta den tredje statsmakten” är förstås mindre bra.
    / Rickard Jakbo

  4. Lars-Olof Månsson | 27 mar 2007, 15:13 #

    Gott att läsa
    Jag kan bara med glädje instämma i debattartikelns huvuddrag. Det har i alla tider varit så självklart för mig att jag baxnar när någon/några försöker hävda motsatsen (se till exempel Erika Augustinssons “kolumn” i Metro den 27 mars.

    Se dessutom den nystartade bloggen/“plattformen” Digital Idag.

    Dock förekommer grova övertramp mot journalistikens “gyllene regler” när det blaserade etablissemanget överger sin journalistroll och i stället använder sig av redaktionellt utrymme för att basunera ut sina (och företagets) åsikter. Vet dessvärre inte hur detta ofog ska kunna stävjas.

    Lars-Olof Månsson
    frilans

  5. Sigge Eklund | 28 mar 2007, 00:20 #

    Hur stor är en persons trovärdighet som inte kan använda Google?
    Apropå trovärdighet: artikelförfattarens antydan om att 57 200 000 webbsidor nämner “public journalism” är felaktig.

    57 200 000 sidor nämner “public” ELLER “journalism” ELLER “public journalism”. Endast 261 000 “public journalism”.

    Testa själva: www.google.com.
    / Sigge Eklund

  6. Daniel Alsén | 30 mar 2007, 17:49 #

    Dumheter
    Först — om man ska googla sig fram till hur omskriven medborgarjournalistiken är på nätet kanske man ska använda sig av det mer etablerade begreppet “citizen journalism”. Det ger fn 1 220 000 träffar på Google. Det svenska uttrycket “medborgarjournalistik” ger 50 700 träffar.

    Sen är förstås Yavari Molin helt ute och snurrar. Att idiotförklara medborgarjournalister som “personer som varken vet hur man gräver fram uppgifter, kollar fakta eller har tid för research” är så huvudlöst att man knappt vet om man ska skratta eller gråta.

    Om Pnina Yavari Molin vill värna om trovärdigheten har hon misslyckats. För att klämma in så mycket dumheter i en krönika är inte trovärdigt.

    Medborgarjournalistiken är här för att stanna. Och om det gör Yavari Molin arbetslös så har medielandskapet blivit lite bättre.
    / Daniel Alsén

Kommentarer är stängda för denna artikel.