Uppluckrad journalistroll hotar trovärdigheten
Mediemagnetens dragningskraft är starkare än någonsin. Journalistyrket häcklas visserligen dagligen, men har samtidigt förmodligen aldrig tidigare haft en sådan lockelse som nu. Trycket på journalist- och medieutbildningarna är omåttligt stort och “att jobba inom medierna” toppar vanligtvis ungdomarnas önskelista om framtida sysselsättning. Men är det verkligen just journalistyrket som lockar? Och vad står detta attraktiva “önskejobb” för i dessa ungdomars ögon?
Mediemagnetens dragningskraft är starkare än någonsin. Journalistyrket häcklas visserligen dagligen, men har samtidigt förmodligen aldrig tidigare haft en sådan lockelse som nu. Trycket på journalist- och medieutbildningarna är omåttligt stort och “att jobba inom medierna” toppar vanligtvis ungdomarnas önskelista om framtida sysselsättning. Men är det verkligen just journalistyrket som lockar? Och vad står detta attraktiva “önskejobb” för i dessa ungdomars ögon?
Kort sagt: vad vilja de unga journalisterna?
I den omdiskuterade intervjuboken “Ingen längtar efter mer media”, utgiven av kulturdepartementet, berättar 15 unga storstadsjournalister om sin syn på yrket, integriteten och etiken. Det är intressant läsning för den som skolats i en traditionell roll och som betraktar journalistyrket som ett värv med stor betydelse i samhället, men som därför också ställer höga krav på integriteten. För även om de 15 intervjuade naturligtvis står för många olika hållningar, ger ändå boken sammantaget en bild av en uppluckrad yrkesroll, med mindre strikta gränsdragningar mot andra områden inom mediesektorn, till exempel reklamen. För flera av de intervjuade är reklamjobb vid sidan av artikelskrivande eller programmakande inget större problem. Eller rättare, en ekonomisk förutsättning för att man också ska kunna jobba som journalist. För trots att mediesektorn växer med rekordfart, är det inte den seriösa, granskande journalistiken som efterfrågas. Att skriva ett såpamanus eller rena reklamtexter betalar sig mångdubbelt jämfört med reportage om den sociala misären i Stockholms södra förorter. Att vifta på benen i rutan genererar betydligt fler lönande jobb än kritiska artiklar om politikens effekter på elevernas arbetsmiljö. Och så vidare. När samtidigt den så kallat seriösa journalistiken på goda grunder anklagas för att närma sig underhållningen, blir tendensen mer än en tillfällig trend. Då blir utvecklingen ett reellt hot, både mot journalistiken och dess utövare. En journalistkår som inte förstår och tar sitt uppdrag på allvar, riskerar och förtjänar att tappa i trovärdighet.
För även om programledaren inte tycker att hans sponsrade kläder har att göra med det han säger i TV, bidrar det till att radera ut den nödvändiga rågången mellan just journalistiken och branschens mer kommersiella sidor. Faktum är att bara synen på sig själv som mediemedarbetare, mer än journalist, hotar den viktiga integriteten och trovärdigheten. Och är inte åsikten att det går alldeles utmärkt att förena reklamjobb med seriös och granskande journalistik, bara ett tecken på att gränserna inte testats tillräckligt? Att ett yrke som journalistens påverkas av teknik- och samhällsutvecklingen är möjligen både begripligt och bra. Men om det innebär en uppluckrad, bredare syn på journalistrollen, är risken stor att yrkets viktigare funktioner trängs undan för mer lukrativa. Den diskussionen måste ständigt föras, inte minst bland kårens yngre medlemmar.
