Gå direkt till textinnehållet

Stormöten stoppade på Land

Tidningen Land har inte hållit några större redaktionsmöten sedan i mitten av maj. Chefredaktören anser att möten med mer än åtta deltagare inte ger något.

Tidningen Land har inte hållit några större redaktionsmöten sedan i mitten av maj. Chefredaktören anser att möten med mer än åtta deltagare inte ger något.

I april-maj i år genomfördes en medarbetarenkät på Land. Av svaren framkom att medarbetarna var nöjda med relationen till sina arbetskamrater men att förhållandet till ledningen var betydligt sämre. Medarbetarna klagade bland annat på bristande delaktighet i planeringen av tidningens innehåll och utformning.

Vid det senaste redaktionsmötet, i mitten av maj, uppstod heta diskussioner om problem som varit på redaktionen. Chefredaktören Åsa Holmström lämnade upprörd mötet.

Efter redaktionsmötet mejlade hon till redaktionen och påtalade att möteskulturen på Land inte var bra: ”Stämningen är ofta negativ, vi fastnar i märkliga och omotiverade diskussioner eller om små obetydliga detaljer. Enskilda känner sig påhoppade, och vi är många som blir nedslagna och tappar arbetslusten.”

Hon meddelade att en konferens som var planerad till juni tills vidare var uppskjuten och att även stormötena tills vidare var inställda.

Mejlet avslutades med en förhoppning att medarbetarna i lugn och ro tänkte över innehållet i hennes brev och att hon välkomnade förslag om vad man gemensamt kunde göra för att skapa en glad och kreativ stämning.

– Åsa Holmström visade mig brevet innan hon skickade ut det, säger journalistklubbens ordförande Sture Markström. Jag ställde mig tveksam till om det var rätt metod.

bryt

Flera medarbetare blev chockerade över Holmströms besked. De kände heller inte igen sig i den beskrivning av situationen som gavs i brevet.

För att bearbeta resultaten av medarbetarenkäten tillkallades en konsult, som lärde ut hur man håller stämningen i en grupp uppe. Under juni-september träffade konsulten personalen tre gånger. Vid sista tillfället den 13 september slog chefredaktören fast att det tills vidare var slut med gemensamma möten. Hon förklarade att möten med fler än åtta personer inte fungerar meningsfullt och kreativt. En slutsats var att mellancheferna skulle ha individuella samtal med alla.

Därefter följde en period av stiltje. Redigerarna har haft arbetsmöten, men inga redaktionsmöten har hållits. Inte heller de utlovade individuella samtalen har genomförts. Ingen skriftlig information har getts till personalen.

Redaktionen har dragit sig för att be facket agera. De har varit rädda för att det skulle göra saken värre. Istället ville de i ett vänligt hållet brev försöka bryta isen. Den 7 oktober skrev de ett brev till Holmström undertecknat av 13 av 22 redaktionella medarbetare:

”Vi älskar Land – det är en fantastisk tidning med en härlig läsekrets. Land är också en trivsam arbetsplats med trevliga och schysta människor. Men den krisstämpel som redaktionen fått tynger och är inte heller rättvis. För att vi ska komma på fötter igen och för att Land ska bli en ännu trevligare arbetsplats måste vi få möjlighet att träffas och prata med varandra. Vi föreslår därför följande:

* Att vi så fort som möjligt har konferens och pratar om tidningens offensiva framtid och framför allt – ha kul tillsammans!

* Att vi har regelbundna möten. Om tidnings genomgångar känns jobbiga kan vi i stället ha korta info- och frågemöten på en kvart eller en halvtimme varje vecka.”

När två veckor gått utan att Holmström reagerat på brevet tog man en ny mejlkontakt för att få bekräftat att hon tagit emot det första brevet.

De fick ett kort svar där Åsa Holmström bekräftade att hon fått brevet. Men hon nämnde inget om medarbetarnas förslag om konferens och möten.

Stämningen under de senaste månaderna beskrivs som obehaglig.

– Folk tappar intresset för jobbet, säger Sture Markström. De upplever att ledningen är ointresserad av deras åsikter i det redaktionella arbetet. En del säger att de har slutat läsa den egna tidningen.

bryt

Den tidigare klubbordföranden Klas Sjöland ser en förklaring till varför situationen uppstått:

– LRF Media var ett litet förlag som växt och nu är ett stort kommersiellt företag. Men man har glömt bort personalen. Det har varit tuffa satsningar och man har kört hårt med folk. Nu är det dags att satsa på personalen. Ledningen tror att det räcker som uppmuntran att vi får veta att nu har vi ökat med 14 procent.

– Man pratar mycket om siffror, produkter och resultat men aldrig om personalens miljö och situation, säger skyddsombudet Mats Karlsson.

Han påpekar att konflikter förstärks när det inte finns någon dialog mellan ledning och personal och information. Rykten uppstår och medarbetare ställs mot varandra.

– Vi vill ha dialog, inte spekulationer om vad som händer.

Nu har enskilda medarbetare tagit ett initiativ för att lösa upp knutarna. Man satte sig vid onsdagsfikat för att diskutera tidningen. Även mellancheferna var med.

bryt

Åsa Holmström bemöter klagomålen om brist på information så här:

– Jag brukar alltid informera om det jag kan informera om, men ibland kan man inte ge information innan ledning och styrelse har fattat beslut. Jag anser att vi har en mycket bra informationsnivå jämfört med andra företag som jag jobbat på.

Varför kan ni inte ha stormöten?

– Det är svårt att ha kreativa och dynamiska möten med 20-25 personer. Det är lättare att få kreativitet och delaktighet i mindre grupper, och därför vill jag pröva det.

Varför har du inte svarat på brevet från medarbetarna som föreslog att stormötena skulle återupptas?

– Vi har ju faktiskt i flera omgångar diskuterat våra mötesrutiner, och jag har tydligt förklarat att jag vill pröva nya former. Brevet är undertecknat av mindre än hälften av personalen – tre av undertecknarna tillhör inte redaktionen – och det finns ingen anledning att börja om med diskussionerna. Vi är mitt i ett förändringsarbete som innebär en del nya rutiner, och den kursen står fast.

Är du nöjd med situationen?

– Jag är nöjd med att ha dragit igång en förändring av något som inte fungerade bra. Varför skulle vi inte våga pröva något nytt? Om alla släpper sin rädsla för förändring och ger nya idéer och tankar en chans, då kommer det här att landa och bli väldigt bra för alla.

hl@journalisten.se

Fler avsnitt
Profilen

”Jag kan ingenting om robotar och missiler, men jag kan kultur”

För Edgar Mannheimer är det kulturen och historien som ger bäst förståelse för konflikterna i Mellanöstern.
Fler profiler
Annons

Senaste numret