Gå direkt till textinnehållet

Sitter skakigt i Skåne

Skånska Dagbladet var en av de sista solitärerna utanför de stora koncernerna. Nu är den tiden över. Redaktionen hoppas få ha kvar sitt unika tilltal när Bonnier News Local tar över som ägare.

Pernilla Nielsen Negrén, 51, är född och uppvuxen i Skåne och har jobbat på Skånska Dagbladet, eller ”Skånskan” som den kallas, i 21 år.

Hon är journalistklubbens ordförande men också reporter med tre stora kommuner som bevakningsområde, där Svedala är huvuduppgiften.

En stor skillnad jämfört med innan den stora neddragningen 2009 när Skånskan slogs ihop med Norra Skåne och förlorade 100 tjänster på ett bräde. Då hade tidningen tre allmänreportrar på plats bara i Sjöbo. Lika många hade konkurrenten Ystads Allehanda, och det i en kommun med 18 000 invånare.

– Det måste ha varit Sveriges mest välbevakade kommun, det är lite annorlunda idag, säger Pernilla Nielsen Negrén.

Pernilla Nielsen Negrén. Foto: Jonas Eng.

Vid omorganisationen 2009 var första tillfället, av flera, där hon som facklig företrädare tvingades vara med och förhandla bort sin egen tjänst.

– Den gången fick jag behålla jobbet eftersom vi lyckades få till väldigt bra avgångsvederlag och fler valde att sluta än vad som var planerat, minns hon.

Sedan dess har redaktionen på Skånskan i princip fortsatt att bantas vart och vartannat år. Många av de yngre förmågorna har försvunnit vilket gjort att det 30-tal journalister som blivit kvar både är rutinerade och väldigt självgående.

– Vi fotar själva, bearbetar bilder och redigerar. Vi skriver också våra egna puffar till etta-sajten. På Skånskan gör man allt, säger Pernilla Nielsen Negrén.

Det traditionsenliga redaktionsmötet på eftermiddagen. FRV: Nyhetschef Mats G Svensson, Lundareportern Joakim Stierna, Malmöreportern Elisabeth Sandberg, Malmöreportern Stefan Persson, och Söderslättsreportern Pernilla Nielsen Negrén. Foto: Jonas Eng. 

Om det är någon som kan Skånskan-kulturen och vad som utmärker just den så är det Pernilla. Som reporter gör man fem till sex polis- och krimgrejer plus ett par andra artiklar per dag, berättar hon.

– Traditionen här är att skriva fler grejer per huvud än vad exempelvis Sydsvenskan gör. Vi har definitivt ett annat tilltal än vad de har. De är mer av en regionaltidning. Vi har många läsare på landsbygden och fyller en funktion som en egen röst, säger Pernilla Nielsen Negrén.

När vi besöker centralredaktionen i Malmö är det mitten av september och nyheten att Bonnier köpt upp tidningen har landat hos medarbetarna.

Beskedet kom precis innan semestern i juni, men sen försvann de flesta över sommaren och nu har man inte hunnit vara återsamlade speciellt länge.

Vi behöver inte promenera runt på redaktionen speciellt länge för att kunna ta på oron.

Här väntar alla på besked från Bonnierledningen om hur den nya organisationen ska se ut. Blir det ännu ett sparpaket? Slipper man förlora kollegor den här gången?

Reportern Elisabeth Sandberg, 57, har arbetat på tidningen i 35 år. Hon hoppas att de nya ägarna verkligen vill satsa på den lokala journalistiken som de har sagt att de vill göra.

– Vi är angelägna om att Skånskans själ ska finnas kvar och att den nya ägaren lär känna och tar tillvara medarbetarnas kompetens. Det känns också viktigt att konkurrensen med de andra tidningarna som de ger ut kommer att finnas kvar, säger hon.

Elisabeth Sandberg på presskonferens. Foto: Jonas Eng.

Annat journalisterna på Skånskan hoppas på är att det blir mindre av att ”fylla” tidningen i framtiden och mer tid för att utveckla produkten.

Sedan länge är söndagsbilagan och helgbilagan borta från en allt tunnare papperstidning.

Pernilla Nielsen Negrén beskriver det som att journalisterna i takt med krympande resurser tvingats jobba mer som enskilda öar, där man ska fylla tidningen samtidigt som man ska filma, webba och göra allt annat.

– Vi har jättemånga egna nyheter fortfarande, men det som också hänt är att vi har färre djuplodande reportage. Några gräv gör vi inte längre, det hinner vi inte, säger Pernilla Nielsen Negrén.

Samtidigt riktar klubben viss kritik mot de gamla ägarna. De menar att i stället för att sälja, hade det gamla tidningsbolaget kunnat välja att sälja av delar av sitt stora fastighetsbestånd i de anrika kulturdelarna kring centralstationen i Malmö, för att rädda tidningen.

– Fastigheterna är ju värda jättemycket pengar, men de knoppade man av från tidningsverksamheten och behöll när man sålde oss, säger Pernilla.

Att ägarstrukturen för Skånskan har varit invecklad länge vittnar både klubben och chefredaktören Lars Sjögren, 47, om. När vi frågar den senare varför ägarna sålde tidningen just nu berättar han att det har varit en lång process i ägarkretsar och bolagsstyrelse för att komma fram till beslutet.

– Eftersom vi har många ägare har man inte alltid talat med en röst, det har funnits många olika viljor. Men ser man inte nyttan i att äga en tidning och inser värdet av det ska man inte vara i den här branschen, säger Lars Sjögren.

Varför sålde man inte av fastigheter så att man kunde fortsätta satsa på tidningen?
– Det ska du egentligen fråga ägarna om. Men jag har stor respekt för att man tagit 160-170 miljoner i förlust på tio år, säger han.

Den snart avgående chefredaktören Lars Sjögren. Foto: Jonas Eng.

Lars Sjögren menar att en av vinsterna med att ingå i Bonnier är utveckling. Där har man haft en del utmaningar som mindre tidning genom åren.

– Fördelarna med att vara små är att vi kunnat ställa om snabbt, och man behöver kanske inte heller ta lika mycket hänsyn till andras intressen. Men teknikutveckling är svårt i en mindre organisation, säger han.
Idag går en hel del av arbetstiden som skulle kunna ägnas åt journalistik åt till teknik och utveckling. Det strular på en sajt, det ska läggas in en fotosnurra, och medarbetare ska fundera på utveckling samtidigt som de gör tidning, menar Lars Sjögren.

På den stora skärmen vid webbdesken ser man att dagens mest lästa artikel är nyheten om tre män som dömts till skyddstillsyn och fängelse för en uppmärksammad ”mobbmisshandel” i Arlöv, där målsägande blev misshandlad av en stor grupp personer.

Skånskan lanserade låst premiuminnehåll på sajten först 2018.

Webbchefen Mats Klingen, 55, som arbetat här i 29 år, har en del att stå i under en arbetsdag.

Förutom att se till att sajten är uppdaterad, ändra rubriker och fixa med texter, så skriver han också egna artiklar.

– Det är lite olika beroende på vad det är för jobb om vi går ”webb först”, men vi låser in ungefär 80 procent av materialet, säger Mats Klingen.

En av de mest rutinerade på redaktionen är Marianne Pernbro, 65. Hon har skrivit för Skånskan i över 20 år och menar att det är synd ”om allt ska ägas av en, det blir monopol”.

– Vi har ett annat tilltal än Sydsvenskan och jag hoppas vi får ha kvar det, säger hon.

Hur ser du på det nya?
– Jag vet inte hur länge till jag ska jobba, jag avvaktar lite och ser hur det blir med de nya ägarna, så jag är nog lite mindre orolig är andra här, fortsätter Marianne Pernbro.

Att oron över jobben är tydligast här på redaktionen i Malmö tycker alla vi pratar med. Dels eftersom redaktionen redan ”dubbeljobbar” en hel del då Sydsvenskan också har stark bevakning i området.

Det är i Mellanskåne, med orter som Eslöv och Hörby, som Skånskan är förstatidning och allra starkast. Det är ingen hemlighet för någon att systertidningen Sydsvenskan har ett järngrepp om just Malmö och Lund.

– Oron är att vi förlorar många tjänster och att Skånskans själ försvinner. Men vi får se, du får ringa oss igen när vi har fått besked, säger Pernilla Nielsen Negrén innan vi skiljs åt.

Knappt två veckor efter besöket i Malmö berättar Bonnier News Locals publicistiska chef Pia Rehnquist i en intervju med Journalisten att nästan en tredjedel av tjänsterna kan försvinna på Skånska Dagbladet, när koncernen ska spara.

32 redaktionella tjänster ska bli 24, där tio personer berörs av förändringen. Störst neddragningar väntas på centralredaktionen i Malmö.

Pernilla Nielsen Negrén beskriver det som att man har ”blivit tagna på sängen” av beskedet.

– Personligen är jag förvånad att så många tjänster är bortplockade i förslaget eftersom upplevelsen är att vi inte är så många kvar. Att fokus ligger på Mellanskåne, och att de vill ha mer resurser där var inget som förvånade, säger hon.

Flera vi träffade vid vårt besök i Malmö i mitten av september beskrev det som att man befann sig i ett slags limbo. Det är inte mycket klarare nu.

– Det är oroligt, vi vet fortfarande inte vilka som kommer att vara kvar och hur och var vi kommer att arbeta rent fysiskt, det är många frågetecken just nu, säger Pernilla Nielsen Negrén.

Parallellt med att klubben försöker få så bra grepp som möjligt om framtiden så är den person som ska leda förändringen – chefredaktören – inte tillsatt än.

På en redaktion som länge har jobbat på ett specifikt sätt, är det klart att det skapar en hel del frågetecken.

– Det blir lite av ett moment 22 just nu. Å ena sidan ska vi skapa en ny organisation och jobba på nya sätt, å andra sidan är det en person som inte är känd för oss som ska leda det arbetet. Jag får många frågor av kollegorna men jag vet inte så mycket än, säger Pernilla Nielsen Negrén.

– Just nu är fokus på att försöka rädda så många tjänster vi kan.

Henrik Lindahl, platschef i Eslöv, har kluvna känslor efter beskedet.

Han tycker att det är tråkigt att det försvinner tjänster och att kollegor ser ut att mista jobben i Malmö, men det är också positivt att ägarna så tydligt har pekat ut Mellanskåne som något man vill satsa på.

– Skånskan är en speciell tidning eftersom huvudkontoret alltid har legat i Malmö men det är i orter som Eslöv, Höör och Hörby vi är starkast. På det viset har vi varit en lite splittrad tidning kanske, vi har varit lite av en regiontidning och lokaltidning samtidigt, säger han. 
 

Fotnot: Förhandlingarna om den nya organisationen på Skånska Dagbladet påbörjades i slutet av september
 

Fakta

Skånska Dagbladet

Skånska Dagbladet grundades 1888 av typografen Rudolf Asp. Leonard Ljunglund var förste huvudredaktör. Huvudsätet är Malmö.
 

Fakta

Uppköpet

Efter en lång tid av ekonomiska problem stod det i somras klart att Skånska Tidningsföreningen säljer Skånska Dagbladet till Bonnier. Affären involverade även systertidningen Norra Skåne, som köptes av Gota Media.

2020 hade Skånskan en upplaga på 19 600. Enligt företagets egna uppgifter har de redaktionella tjänsterna sedan 2017 minskat från 46,3 till 2021 års 37,8 (omräknat från arbetade timmar).

Fler avsnitt
Fler videos