Så tror forskarna om dagspressens framtid – ”Kan vara lugnet före stormen”

På onsdagseftermiddagen presenterade Institutet för mediestudier sin årliga rapport om tillståndet för journalistiken. Trots vissa ljuspunkter – minskningen av antalet journalister har saktat ned och inga nya vita fläckar har uppstått sedan senaste mätningen – var det mestadels en dyster bild och framtidsprognos som tecknades.

Mediestudiers föreståndare Lars Truedson började med att konstatera att journalistiken sedan digitaliseringens framväxt ”dränks i överflödet av underhållning”, och visade hur det dagliga läsandet av dagstidningar sjunkit från 75 procent av svenskarna vid millennieskiftet till under hälften av befolkningen 2018. Fyra procent av journalisttjänsterna vid svenska nyhetsmedier har försvunnit sedan 2017, vilket är en inbromsning från tidigare år – sedan 2013 har en tredjedel av journalisterna sparats bort.

Annonsraset fortsätter. I snitt tappar den svenska journalistiken en halv miljard kronor i annonsintäkter varje år – vilket motsvarar ungefär det samlade presstödet.

Annons

– Annonsmarknaden har inte minskat, den är all time high, men andelen till journalistik går neråt. Det här är en extremt stor strukturell förändring, sade Lars Truedson.

Forskarna Gunnar Nygren och Karolina Olga Nord har för tredje gången undersökt resurserna vid svenska nyhetredaktioner genom en enkät till de 214 nyhetsredaktioner i landet de identifierat, samt intervjuer med ett tiotal redaktionella chefer. De fann alltså en långsammare takt i nedskärningarna på redaktionerna de senaste två åren. Storstadstidningarna är mer stabila, såväl GP som DN har till exempel anställt journalister, konstaterade Gunnar Nygren.

– Vi ser också att det har blivit svårare att rekrytera journalister utanför storstadsregionerna.

2018 var det sämsta året någonsin ekonomiskt för dagspressen, och redaktionscheferna i Södertörnforskarnas studie tror på fortsatta nedskärningar.

Gunnar Nygren gjorde fyra framtidsprognoser:

• De största och minsta tidningarna går bäst i läsaraffären. Exempel: DN, och endagarstidningen Västerbottens Mellanbygd.
• De uttunnade regionala tidningarna kommer att gå samma väg som Östra Småland. Flera dagliga S-tidningar läggs ner de kommande åren.
• Fler stora tidningar söker mediestöd. Det ger lite pengar kvar till stärkt lokal bevakning.
• Public service fortsätter satsa lokalt.

Datajournalisterna Katarina Lind och Leo Wallentin visar i sin studie att det nya mediestödet har hejdat utbredningen av de vita fläckarna i Mediesverige. Inga ytterligare kommuner har lagts till de obevakade sedan 2017. Men är det lugnet före stormen? Två tendenser kan leda att tro det. Dels annonstappet som har accelererat sedan i somras. Dels att mediestödet till den lokala journalistiken riskerar att ätas upp när allt fler stora förstatidningar kvalificerar sig för driftstöd.

Flera röster i panelen var skeptiska till hur dagens samlade mediestöd fungerar.

– Presstödet är ett jättevälkommet tillskott just nu under omställningen, men det kan inte fungera som det är uppbyggt. Det är skapat i en helt annan värld, sade Mittmedias affärschef Mikael Nestius, och pekade på skevheterna i systemet.

– Vi får jättemycket presstöd i Gävle, men inte en krona i Hälsingland. Varför ska vi ägna så mycket energi åt att göra så mycket journalistik i Gävle, när vi inte har någon egentlig konkurrens, men inte få en krona i Hälsingland? Och riskera att tappa 22 miljoner om vi är lite för framgångsrika med de digitala läsarna i Västerås och hamnar över 29,5 procents hushållstäckning?

Gunnar Nygren kallade presstödet ”ett system som har överlevt sig självt”. Kanske ska redaktionella kostnader ligga till grund för mediestödet, föreslog han.

– De orter som växer får presstöd, för att befolkningen ökar. Det är ju inte det man vill åstadkomma politiskt. Klart det måste gå att driva en framgångsrik journalistisk produkt i storstäderna, annars är vi illa ute, menade Mikael Nestius.

Helene Öberg, statssekreterare (MP) hos kulturministern, menade att frågan är ”otroligt komplicerad” och ville se en ny riksdagsmajoritet att åter ta ställning till hela mediestödet, utifrån frågan vilka problem som ska lösas: är det annonsmarknaden eller den digitala omställningen?

– Det är viktigt att vi är sampratade mellan partierna, sade hon.

Problemet med att det blir lite pengar kvar till det lokala mediestödet när fler stora tidningar söker driftstöd kunde Helene Öberg inte ge en rak lösning på. Hon öppnade för att mediestödet kan behöva ökas ytterligare. Att ge det lokala mediestödet en egen öronmärkt pott pengar, och inte som idag korrespondera med driftstödet, är en möjlighet.

– Det kan bli lite plåster på såren, men är inte en garant för mer medel, menade Helene Öberg.