Gå direkt till textinnehållet

Omfattande grävarbete bakom sexhandelsserie

I och med att det blivit olagligt att köpa sex har en del av könshandeln flyttat till Internet. Aftonbladet beslöt att kartlägga denna svårgenomträngliga värld. I två månader arbetade reportern Richard Aschberg heltid med att söka på Internet, kartlägga torskar och prata med prostituerade.

I och med att det blivit olagligt att köpa sex har en del av könshandeln flyttat till Internet.

Aftonbladet beslöt att kartlägga denna svårgenomträngliga värld. I två månader arbetade reportern Richard Aschberg heltid med att söka på Internet, kartlägga torskar och prata med prostituerade.

En journalistisk granskning av prostitution i cyberrymden innehåller en rad besvärliga moment. Dels att hitta de platser på nätet där kontakterna knyts, dels att få hallickar och andra aktörer att prata.

Richard Aschberg insåg att han behövde hjälp av någon med mycket kontakter bland prostituerade och kopplade in Erik Korsås som bland annat medverkat i en statlig prostitutionsutredning. Det här är ett ämne som inte ens polisen vet särskilt mycket om och Aschberg/Korsås fick treva sig fram.

– Vi började med att söka i kontaktforum på internet där vem som helst kan gå in och annonsera efter en sexpartner, berättar Richard Aschberg. En del av dem som annonserar är prostituerade som hänvisar till sina hemsidor. Går man vidare till hemsidorna är det raka puckar, det står helt öppet hur mycket de tar för till exempel ett samlag. Där hittar man e-postadresser och ibland också telefonnummer till tjejerna.

Aftonbladet fann över hundra Sverigebaserade prostituerade på nätet och beräknar att det rör sig om minst ett 50-tal till. För att få belägg för att kvinnorna sysslade med prostitution mailade man och utgav sig för att vilja köpa sex.

Andra gånger, främst när det gällde att få intervjuer, berättade Aschberg/Korsås att de jobbade för Aftonbladet. De allra flesta prostituerade gick med på att prata på telefon, först när det kom till att träffas eller ta bilder visade de större tveksamhet.

En bild av nätprostitutionen växte fram. Slutsatserna var bland annat:

n Många av tjejerna på nätet har ingen tidigare erfarenhet av att sälja sig.

n De lockar en ny typ av kunder som säger att de aldrig skulle köpa sex på gatan.

n Internet öppnar för prostitution på mindre orter än tidigare.

Det finns stor efterfrågan på sextjänster över nätet. En av de intervjuade flickorna berättade att hon efter att ha misslyckats med att skaffa ett vanligt jobb satte in en annons om sex till salu och fick över hundra svar.

Nästa steg var att få kontakt med personer som gör hemsidor åt prostituerade eller säljer listor över nätbaserade prostituerade, vilket i båda fallen betraktas som koppleri. En del av de här personerna förmedlar även kunder och tar procent på kvinnornas inkomster.

I Sverige finns ett tio-tal näthallickar och deras mailadresser och i vissa fall telefonnummer gick relativt enkelt att hitta på nätet. Exakt hur man gick tillväga vill inte Richard Aschberg avslöja med tanke på att det kan underlätta för presumtiva könsköpare. Ett par näthallickar ställde upp anonymt och berättade i tidningen om sin verksamhet.

Den besvärligaste delen av jobbet var att få kontakt med könsköparna. Inte minst lagen mot könshandel gör att de har all anledning att sky journalister.

– En möjlighet var att kontakta torskar via diskussionsgrupper på nätet där de byter information om prostituerade, berättar Richard Aschberg.

Sexkunderna hittade man även genom Erik Korsås kontakter och via rättsfall i domstolarna. Sen gällde det att få dem att prata.

– Att ringa torskarna var naturligtvis väldigt känsligt, man vill ju inte att de ska gå och hänga sig i garaget efteråt, säger Richard Aschberg.

Efter många år som kriminalreporter har han lärt sig att det allra viktigaste vid den här typen av samtal är att så snabbt som möjligt få den uppringda personen att förstå att han eller hon får vara anonym i tidningen. När väl det gått fram löser sig i allmänhet resten.

Eftersom såna här samtal river upp sår begränsade han sig till sex-sju personer. Ingen av dem vägrade att prata och ett par av dem berättade ganska öppet vad de höll på med.

Artikelserien innehöll uppgifter om 52 torskar, deras civilstånd, yrke, inkomst med mera. Uppgifterna togs fram genom att tre prostituerade berättade vilka de hade som sexkunder och lämnade ifrån sig kunders visitkort, e-postadresser och telefonnummer.

Sammanställningen visade att ungefär hälften av de 52 könsköparna hade barn och lika stor andel var gifta eller sammanboende. Påfallande många återfanns i samhällets övre skikt.

Man stötte bland annat på en pastor och före detta kd-politiker som propagerade mot sexhandel men som själv gick till en prostituerad så ofta att han fick mängdrabatt.

Artikelserien publicerades i mitten av december och var på sammanlagt 22 helsidor. Det är det mest omfattande jobb Richard Aschberg genomfört.

– Det var roligt att få jobba så här länge med en grej. Man bär med sig arbetet och funderar på det hela tiden.

De stort uppslagna artiklarna till trots verkar inte könshandeln påverkats nämnvärt.

– Vi skrev om en bordell i Bergshamra och där fortsätter prostitutionen som vanligt. Polisen känner väl till det men säger att det är svårt att komma åt.

sw@sjf.se

Annons

Senaste numret

Fler avsnitt
Annons