Norén ställde tuffa villkor
För att få intervjua Lars Norén om hans nya bok var medierna tvungna att publicera intervjun ett visst datum. – Det var Noréns villkor, han tyckte att det var bäst så, säger Anna Tillgren, PR- och informationsansvarig på Bonniers förlag.
För att recensenterna ska ha tid att läsa igenom nya böcker brukar förlagen sända dem till medierna i förhand och ange en releasedag – vilken utgör första dagen för publicering av recensioner. Men inför lanseringen av dramatikern Lars Noréns nya bok En dramatikers dagbok upprättade Bonniers förlag en sekretessförbindelse. De som ville intervjua Lars Norén förband sig att publicera intervjun lördagen den 26 april 2008.
– Lars Norén ville ha det så för att intervjuerna skulle publiceras en dag efter recensionerna, förklarar Anna Tillgren.
Hon berättar att mellan 30 och 40 medier ville intervjua Norén, och att ett halvt dussin av dessa valdes ut.
– Att upprätta sekretessavtal och ställa upp villkor för intervjuerna är inget konstigt, det är en rätt vi kan ta oss, och Noréns bok är en väldigt unik händelse. Vi är ju ingen statlig myndighet, även om vi ibland nästan betraktas som en.
På TT Spektra accepterade man villkoren med viss motvilja.
– Sådana villkor är inte okej. Vi är så pass stora att vi brukar avfärda den här typen av krav. Men i det här fallet var det frågan om en så stor snackis, så vi gjorde ett undantag, säger Michael Forsell, nöjeschef på TT Spektra.
– Filmbolag, TV-bolag och skivbolag gör sådana här försök varje dag. Även bokförlagen och PR-byråerna har blivit mycket mer professionella och kommersiella.
Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius beklagar om utvecklingen går åt det här hållet.
– Villkorad journalistik är gräslig. I förra veckan valde vi att inte publicera en konsertrecension eftersom arrangörerna ställde orimliga krav om fotograferingen. Blir trenden för tydlig åt det här hållet kanske vi får ta upp frågan med Tidningsutgivarna.
Annika Persson, som intervjuade Lars Norén för Dagens Nyheter, konstaterar att medierna inte kan hävda någon formell rätt att få intervjua artister.
– Han är ju inte statsminister, så man kan ju inte kräva tillgänglighet. Men jag tycker att det är obehagligt med sådana villkor. Det är förbannat sorgligt när man som skribent i all typ av publicistisk verksamhet tvingas agera företagare snarare än demokrat, säger Annika Persson.
Hon berättar också att Lars Norén skulle godkänna de journalister som skulle intervjua.
Även i tidningen Vi, där Nina Solomin intervjuade Norén, beklagade chefredaktör Anneli Rogeman i sin ledare de omständliga turer som omgav intervjun.
– Det fanns en väldig nervositet från förlagets sida, man skulle skriva under en sekretessförbindelse med hot om vite, och vi fick känslan av att vi skulle vara väldigt tacksamma för intervjun. Jag ser det som en väldigt oroande förändring inom förlagsbranschen, säger hon.
Förlaget gjorde ett försök att få sekretessavtalet underskrivet av SVT, men enligt dem var detta oacceptabelt.
– Den enda fråga som vi förhandlade om var datum för publicering, och där fick vi igenom att vi gick ut en dag tidigare, säger Elisabeth Åsbrink.
Inte heller Sveriges Radio gick med på att underteckna avtalet.
Anna Tillgren på Bonniers menar att villkoren är rimliga och nekar till att det handlar om påtryckningar på journalisterna. Hon säger också att Lars Norén inte krävde att få godkänna vilka journalister som skulle intervjua honom, men att förlaget informerade honom om vilka det var.
– Olika villkor för intervjuerna används hela tiden. Det är inte otänkbart att det blir vanligare eftersom intresset för själva författarna som personer ökat kraftigt under senaste decenniet.
