Namngiven elev rädd för hämnd
En 18-årig flicka som intervjuades av Aftonbladet är rädd för repressalier sedan hennes namn publicerats i tidningen mot hennes vilja. I artikeln uttalade hon sig kritiskt om en av de 17-åringar som häktats misstänkt för mord i Östra Karup.
En 18-årig flicka som intervjuades av Aftonbladet är rädd för repressalier sedan hennes namn publicerats i tidningen mot hennes vilja. I artikeln uttalade hon sig kritiskt om en av de 17-åringar som häktats misstänkt för mord i Östra Karup.
Förra måndagen kom ett reporterteam från Aftonbladet till Osbecksgymnasiet i Laholm för att intervjua kamrater till de två 18-åriga flickor som dagen före hittats döda invid gamla E6 på Hallandsås.
Utanför skolan pratade Aftonbladets reporter Per-Ola Ohlsson med fyra flickor och bad dem säga något om de döda flickorna och de två 17-åriga pojkar som nu sitter häktade misstänkta för mord. När flickorna uttalade sig om deras skolkamrat citerades de anonymt, men då en av flickorna beskrev en av gärningsmännen som ”ökänd för slagsmål och annan skit” citeras hon med namn.
bryt
Flickan uppges nu vara förtvivlad och fruktar att den häktades vänkrets ska hämnas.
– Hon vågar inte gå ut, för att hon är så rädd. Jag tycker det är fruktansvärt dåligt agerat av Aftonbladet, säger räddningschef Pär-Åke Eriksson, som arbetar med Laholms kommuns stödgrupp.
Aftonbladets redaktionschef Niklas Silow beklagar namnpubliceringen och säger att tidningen begick ett misstag.
– Om man uttalar sig kritiskt mot en misstänkt brottslig kan det innebära fara eller uppfattas som att man kan utsättas för det. Vi borde inte ha publicerat namnet. Jag har pratat med henne och bett om ursäkt, säger Niklas Silow.
I torsdags publicerade Aftonbladet en notis som förklarar att citatet bygger på ett missförstånd och att tidningen beklagar detta.
bryt
Aftonbladet har också publicerat namn och bild, såväl på förstasidor som på löpsedlar, på de två dödade flickorna. Tidningen har normalt som policy att vara restriktiv med detta, men i det här fallet tycker Niklas Silow att det var motiverat.
– Det är ett uppmärksammat och speciellt brott med stort allmänintresse och då gjorde vi den avvägningen att vi skulle publicera namn och bilderna på flickorna, säger Niklas Silow.
Han säger att de i sin bedömning tog med att de flesta på orten redan visste vilka flickorna var och att publiceringen därför inte röjde deras identitet.
I motsats till Aftonbladet har Expressen avstått från att publicera namn och bild på flickorna.
– Vi har tidigare tillämpat en praxis att publicera namn och bild när offret är identifierat och de anhöriga underrättade. Men sedan ett par år tillbaka tar vi större hänsyn till vad de anhöriga önskar. I det här fallet tog vi kontakt med släktingar till offren som å föräldrarnas vägnar avböjde publicering, säger Thomas Mattsson, redaktionschef på Expressen
När Aftonbladet valde att publicera namn och bild kontaktade Expressen föräldrarna direkt och frågade om de då hade ändrat åsikt om publicering. Det hade de inte och Expressen respekterade det. Tidningen beslöt då att inte ens publicera pixlade bilder.
bryt
Även de båda lokaltidningarna valde olika policy när det gäller namnpublicering. Laholms Tidning publicerade namnen i onsdagens tidning, medan Hallandsposten fortfarande avstår.
– Vi planerade att publicera både namn och bilder i onsdagstidningen, säger Lars-Hugo Larsson, redaktionschef och ansvarig utgivare på Laholms Tidning.
Under tisdagen kom dock nya uppgifter om dödsorsaken och Larsson valde då att enbart publicera namnen och inte bilderna.
– Namnen hade varit ute överallt, vid minnesstunder i skolor, i krislokaler och i Veinge kyrka. Vi publicerade namnen diskret i ett par artiklar, en i en intervju med en präst.
Beslutet var dock inte självklart.
– Alla här var inte för namnpublicering. En del tyckte att vi skulle vänta med namnen.
Reportern Ann Katrin Norling har bevakat fallet för Laholms Tidning. Hon tycker att tidningen gjorde rätt som angav namnen i två texter.
– Vi är ortens lokaltidning och har ett mer personligt engagemang i vad som sker här än vad andra har. Publiceringen tar ner det hela på en lokal och personlig nivå. Alla här berörs mer eller mindre. Flickorna är födda och uppväxta här. Det är mycket uppmärksammat och folk känner sorg.
Ann Katrin Norling berättar att man diskuterat att försöka prata med familjemedlemmar.
– Men vi har inte gått så långt att vi kontaktat dem. I stället har vi pratat med den präst som var med och lämnade dödsbudet till familjerna. Efter det avstod jag från att ta direkt kontakt med de anhöriga.
bryt
Hallandsposten har valt att inte publicera namn och bild.
– Vi har linjen att leva upp till de pressetiska spelreglerna, säger Sverker Emanuelsson, chefredaktör och ansvarig utgivare på Hallandsposten. Det vi publicerar ska vara sant och relevant och publiceringen ska präglas av medkänsla gentemot offer och anhöriga. Jag värnar naturligtvis min tidnings trovärdighet. Därför ska vi inte publicera spekulationer och felaktigheter.
– Man får aldrig glömma vilken genomslagskraft tidningen har lokalt. Det vi ska skriva om är fakta, vad som hänt och varför. För allmänheten finns inget intresse av att veta hur flickorna ser ut. Lokalt vet alla ändå vilka de är.
Sverker Emanuelsson är kritisk mot kvällspressen som han anser har tagit på sig ett tolkningsföreträde av allmänintresset. Han ifrågasätter också Expressens uppgifter – felaktiga, som det snabbt visade sig – om att 18-åringarna avrättats med hagelgevär.
– De måste ha chansat, eller jag vet inte vad. Efter ett mord i Halmstad för ett år sedan skrev en av tidningarna att mördaren gått omkring med offrets huvud i en Konsumkasse. Man uppgav inga källor. Även mina journalister får ta skit för sådant.
bryt
Emanuelsson är också kritisk mot att medier belägrar föräldrarnas villor för att få anhöriga att uttala sig.
– Efteråt ber de om ursäkt. Det är kallt och cyniskt och drabbar vanliga människor. Man må kalla mig feg, men jag ställer inte upp på sådant.
Charley Nilsson, informatör hos Helsingborgspolisen, förstår inte var Expressen fått uppgiften om hagelgeväret från.
– De måste ha snappat upp ett rykte. Det blir lätt spekulationer och ryktesspridning i ett sådant här fall.
Anna-Clara Welander var tjänstgörande redaktionschef när måndagens tidning producerades. Hon förklarar varför det blev som det blev i tidningen.
– Vi får uppgifter vart efter och hade de uppgifterna i det skedet. Vi har en skyldighet att redovisa de uppgifter vi har och bedömde då de uppgifter vi hade som trovärdiga.
hl@journalisten.se
pj@journalisten.se
