Miljö och närvaro via nätet – bra eller bedrägeri
Får reportrar gestalta miljöer och närvaro med hjälp av andrahandsuppgifter från nätet? Ja, säger Fokus prisbelönta reporter Torbjörn Nilsson och har fått kolleger att ropa bedrägeri.
Får reportrar gestalta miljöer och närvaro med hjälp av andrahandsuppgifter från nätet?
Ja, säger Fokus prisbelönta reporter Torbjörn Nilsson och har fått kolleger att ropa bedrägeri.
Under ett seminarium på Gräv 07 i Örebro om journalistiskt bruk av databaser berättade Torbjörn Nilsson om hur han använt meterologiska data från SMHI, satellitbilder från Google maps och telefonsamtal till lokala näringsidkare, för att måleriskt beskriva ett möte mellan moderatledarna Carl Bildt och Ulf Adelsohn på Käringön i Bohuslän den 5 september 2006. Artikeln publicerades i Fokus i mars i år. Torbjörn Nilsson betonar att han inte skrivit att han själv var närvarande vid mötet.
– Min text är inte gjord för att verka som att reportern var närvarande utan för att gestalta så att läsaren förstår hur det var på platsen, säger han.
I artikeln beskrivs hur de två moderaterna ”vandrade ner mot färjeläget”, att de inte talade mycket under färjeöverfarten till Käringön och att den ene hade ”solbränd flint”. Artikeln beskriver också hur öns fiskare drog upp makrill och reparerade tinor i solen utanför bodarna medan turisterna kom och gick.
Grävreportern Fredrik Laurin är en av dem som ser risker med metoden:
– Det är ett intressant och piggt sätt att använda databaser. Men det är vanskligt när informationen används så att det för läsaren framstår som om reportern varit på platsen. De skapar ett onödigt trovärdighetsproblem för journalisten.
Nils Funcke, tryckfrihetsexpert och chefredaktör för Riksdag & Departement, är hårdare:
– Jag tycker att förfarandet är rent bedrägligt. Man låter dramaturgin spela så stor roll att källkritiken kommer i andra hand. Man litar på andra som kan ha tagit fel. Om man inte har varit närvarande ska det tydligt redovisas för läsarna. Sedan kan man fråga sig om det verkligen är nödvändigt med dessa miljöbeskrivningar i ett sådant här reportage?
Anser du att det finns en outtalad överenskommelse att miljöbeskrivningar ska vara självupplevda?
– I alla fall måste reportern tala om för läsarna var uppgifterna kommer ifrån, så att läsaren kan bedöma dess trovärdighet. Fabulera gärna, men tala då om att du gör det.
Torbjörn Nilsson framhåller att närvaro på platsen generellt är att föredra men att även andra arbetsmetoder ska få användas i journalistiken:
– Faktauppgifter kan granskas källkritiskt även om de är från andrahandskällor. Kan man lita på SMHIs mätningar? Jo, ganska väl. Och uppgifter från till exempel polisen används ju i pressen regelmässigt i beskrivning av brott. I det här fallet har jag talat med en affärsinnehavare och Sjöräddningssällskapet om vad fiskarna gjorde på ön. Och man är ju inte ofelbar som ögonvittne heller, man kan minnas detaljer fel.
Torbjörn Nilsson säger att det i viss mån är ett problem att inte ha med källorna, men att det inte heller är något nytt inom journalistiken.
– Det är en brist att man inte kan vara med vid varje viktig scen och brott, men oundvikligt. Truman Capote var inte på plats när mordet begicks i In Cold Blood. Det enda läsaren ska kunna lita på är att uppgifterna är rätt. Det folk har reagerat över i min text kan vara perspektivet. Jag skriver som om jag liksom är ”i nacken på dem som var där”.
I vilken mån handlar det om en generationskonflikt?
– Det borde inte göra det. Den här typen av friare journalistik har ju använts i många decennier, av USAs Guy Talese, Tom Wolfe och Truman Capote liksom Sveriges Dieter Strand, Christer Berglund, Gellert Tamas och Beppe Wolgers. Men visst, det kan finnas ett inslag av olika generationers skilda förhållanden till konventionerna. Jag tycker att man inte ska begränsa sina metoder utan fundera hur man kan förnya berättargreppen.
2006 hade Pressfotografernas klubb en hård debatt om bildretuschering, där föreningens dåvarande ordförande Pawel Flato ansåg att frågan om trovärdighet handlar om mer än metod och teknik; trovärdighet handlar om vilka bilder pressen tar och vilka den undviker.
– Jag har inte följt den debatten. Men jag kan hålla med om att journalistens hederlighet och grundläggande inställning till sin spegling av verkligheten är viktigare än metodiken och tekniken, säger Torbjörn Nilsson.
pf@journalisten.se
