Medierna byggde bild av superskurk
Usama bin Goldfinger? Mediernas beskrivning av al-Qaida-ledaren har många gemensamma drag med superskurkarna i James Bond-filmerna, anser medieforskaren Göran Leth som granskat mediernas bevakning av terrordådet den 11 september och jakten på anstiftarna.
Usama bin Goldfinger? Mediernas beskrivning av al-Qaida-ledaren har många gemensamma drag med superskurkarna i James Bond-filmerna, anser medieforskaren Göran Leth som granskat mediernas bevakning av terrordådet den 11 september och jakten på anstiftarna.
Redan ett par timmar efter terrorattacken rapporterade svenska medier att det fanns ett samband mellan kaparna och Usama bin Ladin. Sveriges Television nämnde hans namn redan halv fyra på eftermiddagen. TT hade uppgifter om bin Ladins inblandning två timmar efter att det första planet kraschade in i World Trade Center. Dagens Nyheter skrev den 12 september att ”det troligtvis var bin Ladins verk”.
Aftonbladet.se hade den 11 september en artikel som pekade ut en palestinsk organisation. Men dagen efteråt uppgav tidningen att bin Ladin var den huvudmisstänkte. Rubriken löd ”USA:s fiende nummer 1”. Expressen intervjuade terroristexperten Magnus Ranstorp som sade att allt talade för att det var bin Ladins verk.
Om detta går att läsa i rapporten 11 september – mediernas bevakning av terrorattackerna, utgiven av Institutet för mediestudier.
Medieforskaren Göran Leth skriver i rapporten att förbindelsen mellan bin Ladin och kaparna togs för givet. Trots att det inte fanns några konkreta bevis pekades han ut med stor övertygelse. Blotta misstanken var liktydigt med belägg för skuld. Men det var inte bara Sverige som anammade denna hypotes: hela västvärlden antog att bin Ladin var den skyldige.
Schablonbild
Göran Leth är kritisk till den schablonbild av bin Ladin som snabbt etablerades. Han beskrevs som en superskurk hämtad ur agentvärlden. Framför allt i Expressen och Aftonbladet framställdes han som en extremt rik person med överlägsen intelligens. Expressen hade den 13 september ett uppslag där han benämns som ”VD i terroristföretaget al-Qaida” som har död som främsta handelsvara. Expressen påstår sig även kunna beskriva hela al-Qaidas nätverk med hemliga celler, träningsläger och kommersiell verksamhet med förgreningar över hela världen.
Göran Leth konstaterar att beskrivningen av bin Ladin har många likheter med Ian Flemings superskurkar Dr No och Goldfinger. I baksidestexten till romanen Goldfinger står det: ”Goldfinger är världens skickligaste förbrytare, och den mest hänsynslösa. Han är också världens rikaste man”.
Göran Leth skriver att det förmodligen skulle gå att göra en omfattande studie av mediernas framställning av bin Ladin med utgångspunkt från skurkarna i James Bond-böckerna.
Men kvällstidningarna var medvetna om att deras beskrivning av bin Ladin alltmer började likna en fantasifigur. Den 25 september skriver Aftonbladet att västvärlden ser bin Ladin som en superskurk, ”en Lex Luthor i en film där Bush spelar Stålmannen”.
Denna demonisering av bin Ladin gjorde att ondskan blev en avgörande förklaringsfaktor, skriver Göran Leth och påpekar att det finns en risk att de sociala och politiska faktorerna som kan förklara varför kaparna utförde dådet ignoreras.
Trots det stora antalet medier som skrev om jakten på den misstänkte anstiftaren var det få journalister som skaffade eller hade förstahandsuppgifter. Rapporteringen om jakten på bin Ladin byggde i stor utsträckning på vad som stått i andra medier. Därför blev det en rundgång i bevakningen. Medier citerade medier, skriver Göran Leth.
TT och SVTs rapportering det första dygnet var snabb. Men den innehöll många felaktigheter. Ett tvåmotoriskt plan sades ha flugit in i det första tornet och en bilbomb påstods ha detonerat vid det amerikanska utrikesdepartementet i Washington.
Det förekom också felaktiga uppgifter om att ett femte plan skulle vara inblandat. Uppgifterna om tiotusentals döda var inte heller riktiga.
I jämförelse med TT fanns det flera fel i SVTs rapportering och det dröjde längre innan felaktigheterna korrigerades, skriver Göran Leth.
Felaktiga siffror
Antalet personer som omkommit överskattades kraftigt inledningsvis. Det figurerade uppgifter på 10 000 döda. SVT hade den högsta siffran av alla på antalet döda. I Aktuellts huvudsändning klockan 21 den 12 september nämndes siffran 20 000.
Göran Leth har som jämförelsematerial även studerat tre internationellt välrenommerade tidningar: amerikanska New York Times, franska Le Monde och schweiziska Neue Zürcher Zeitung. Han konstaterar att New York Times aldrig uppgav att uppåt tiotusentals dödats utan tidningen höll sig kritisk till uppgifterna och sysslade med granskande journalistik.
Torsten Thurén, även han knuten till JMK, har studerat ledare och debattartiklar i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. DN hade enligt Torsten Thurén det mest balanserade materialet med störst djup och bredd.
I SvD fanns en viss övervikt för USA-vänliga artiklar och i Aftonbladet dominerade USA-kritiken. Expressen satsade på en grundlig information om islam. Samtliga tidningar lade vikt vid att inte underblåsa antiarabiska eller antimuslimska stämningar.
pj@sjf.se
Göran Leth och Torsten Thurén är docenter vid JMK, Institutet för Journalistik medier och kommunikation vid Stockholms universitet. På uppdrag av Institutet för Mediestudier följde de rapporteringen i TT, Rapport, Aktuellt, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen under perioden 11 september till den 26 september 2001. Rapporten, 11 september – mediernas bevakning av terrorattackerna, presenteras vid ett seminarium i Stockholm i dag, tisdag.
