Mediebilden av psyksjuka sågas

När medierna beskriver våldsbrott som ”vansinnesdåd” ger de en förklaring till våldet. Samtidigt gör de förövaren till ett med sjukdomen. Det konstaterar de forskare som granskat medie- bilden av psykisk sjukdom. – Medierna lider av schizofreni, säger krönikören Yrsa Stenius.

När Rapport den 11 september 2003 berättade om mordet på Anna Lindh upprepades två tänkbara förklaringar till dådet: antingen ”…ett vansinnesdåd eller ett brott organiserat av flera aktörer”.

Exemplet visar att ”det vansinniga” inte är mordet i sig, utan förövarens sjukdom, menar Joel Rasmussen, doktorand vid Institutionen för media och kommunikation vid Örebro universitet, som tillsammans med professor Birgitta Höijer undersökt mediebilden av psykisk sjukdom och psykiatrin i Dagens Nyheter, Aftonbladet och Rapport hösten 2003.

Undersökningen gjordes strax efter morden på Anna Lindh och femåriga Sabina i Arvika, mord som i medierna beskrivits med ord som ”vansinnesdåd”.

Forskarna redovisade sina resultat vid en konferens i Stockholm i förra veckan. Flera i publiken – där företrädare för patientföreningar och anhöriga till sjuka blandades med journalister – var kritiska mot medierna.

Kritiken gällde bland annat språkbruket som bidrar till att den psykiskt sjuke identifieras med sin sjukdom, som vore den schizofrene endast schizofren, i stället för att vara en person som lider av en sjukdom.

De psykiskt sjuka beskrivs i medierna ofta som galningar, psykfall, vettvillingar och mentalsjuka och de omtalas i negativa och laddade ordalag som ”levande bomber”, som oförutsägbart kan drabba vem som helst.

bryt

Martin Grann, chef för Centrum för våldsprevention vid Karolinska institutet, kallade det en psykiatrisering av ondskan. Den psykiskt sjuke som begår våldsdåd får i medierna drag av den kannibaliske mördaren Hannibal Lecter i filmen När lammen tystnar.

Grann konstaterade att studier visserligen visat att psykiskt sjuka är överrepresenterade bland dem som begår brott, men han underströk samtidigt att en majoritet av de psykiskt sjuka inte begår brott.

Anders Milton, regeringens psykiatrisamordnare, betonade att det är viktigt att redovisa fakta, men att man måste ge problemet med våld relaterat till psykisk sjukdom rätta proportioner.

– Låser man in alla med psykossjukdomar minskar våldsbrotten med 5 procent.

Medierna började snabbt efter mordet på Anna Lindh spekulera om en psykiskt sjuk förövare. Efter mordet på Sabina var det ingen tvekan, konstaterar Joel Rasmussen.

– Förklaringen gavs direkt. Förövaren var styrd av röster.

Den första tiden efter morden handlade det om förklaringar på ett individuellt plan, om personer som var disponerade att utöva våld.

Medierna erinrade om tidigare fall som spettmannen i Åkeshov, vansinneskörningen på Västerlånggatan i Gamla stan. Man gjorde gällande att det fanns många sådana oberäkneliga och farliga personer: ”Vem som helst kan drabbas.”

Kopplingen mellan psykisk sjukdom och våld befästes. Det blev sedan lätt att låta förklaringen omfatta nya fall, som dubbelmordet i Linköping.

Efter hand lanserades också institutionella förklaringar, om brister i vården, behovet av ökade ekonomiska resurser till psykiatrin och av fler psykiatriker och fler platser i slutenvården. Det förekom anklagelser mot den psykiatriska vården för att den släpper ut folk vind för våg. Frågan om utökad tvångslagstiftning kom upp.

Senare gavs också motbilder, alternativa sätt att se på problemen, som att strukturellt manligt våld mot kvinnor var viktigare att diskutera. Psykiatrins kompetens och sjukdomssyn ifrågasattes. Biverkningar av mediciner påtalades. Vissa ansåg att olyckliga omständigheter lett till våldsbrotten.

Rasmussen och Höijer konstaterar att det finns skillnader mellan de undersökta medierna:

* De sammansatta bilderna är fler i DN. Motbilderna utgjorde där en fjärdedel av materialet, främst på kultur- och debattsidorna. Även Rapport gav så småningom motbilder.

* Aftonbladet var, enligt forskarna råare, mer spekulativ och generaliserande i sina förklaringar.

bryt

En allmän iakttagelse från forskarna är att medierna sällan ger en bakgrund till de psykiska problemen. Uppväxtrelaterade, miljömässiga förklaringar är sällsynta. De psykiatriska och medicinska experter som uttalar sig om fallen pekar sällan på samhälleliga förklaringar till våldet.

Per Yng, redaktionschef på Rapport, pekade på problemet att när en nyhet inträffar, till exempel mord på en offentlig person, så står medierna inför valet att antingen vara restriktiva och komma igång sent eller att gå ut direkt.

– Oftast blir det det senare och då kan det bli fel eftersom faktamaterialet är begränsat i början. Men efter mordet i Arvika nyanserades bilden ganska snabbt.

bryt

Aftonbladets krönikör Yrsa Stenius, tillhandahöll en diagnos:

– Medierna lider av schizofreni, särskilt tabloiderna.

Enligt henne är problemet nyhetsjournalistikens mekanismer.

– Det gäller framför allt när man på nyhetsplats tar upp våld och psykiska sjukdomar. Medierna är sällan styrda av folk som direkt bestämmer deras innehåll. De är maskiner som inte styrs av speciella personer. Medierna reducerar och komprimerar och använder en teknik att berätta för att få snabbt genomslag. De konkurrerar med varandra i sin strävan efter uppmärksamhet. Även public service har anpassat sig till konceptet.

Medierna har en egen nyhetsestetik, en berättarteknik med kännetecken som förenkling, tillspetsning och personifikation. Det finns en tendens till uppdelning mellan ont och gott.

– Nyhetsberättelsens estetik får förödande konsekvenser när det handlar om något så komplext som psykisk sjukdom. Efter mordet på Anna Lindh blev journalistiken stötande och missvisande i förhållande till vad som hänt. Det höll på att uppstå moralpanik om raden av brister i samhället. Men efter att medietanksen hade rullat fram blev det en diskussion.

Yrsa Stenius pekade på att medierna reflekterar tidsandan.

– Den säger i dag att man ska vara stark, initiativrik och tuff. Då är det goda förutsättningar för att förenkla på ett fränt sätt. Brist på förståelse säljer bra i dag.

Håkan Lindqvist

hl@journalisten.se