Marklund vill synliggöra våldet

I TV4s nya programserie om mäns våld mot kvinnor namnges flera kvinnor som utsatts för våld, trots att man därigenom kan sluta sig till vilka förövarna är.

– Vi har velat bryta igenom anonymiteten, säger projektledaren Cecilia Wangler

TV4 väljer medvetet ett annat förhållningssätt än vad Sveriges Television gjorde i vintras då man stoppade en intervju med journalisten och politikern Maria Carlshamre som vittnade om att hon utsatts för misshandel av en man. SVT befarade att det kunde leda till en rättsprocess för förtal, trots att mannen dömts för misshandeln. Man bedömde det inte som försvarligt att hänga ut mannen som inte var en offentlig person. Det första programmet i TV4s serie Lite stryk får man tåla sänds i morgon.

Initiativtagare till serien är Eva Swartz, programdirektör på TV4, med egen erfarenhet av att ha blivit misshandlad av en man. Programledare är journalisten och författaren Liza Marklund som först blev medveten om de oreflekterade föreställningar som finns om problemet i samband med att fänriken Mattias Flink 1994 mördade fem kvinnor i Falun.

– I medierna skiljer man mellan riktiga mord och kvinnomord. På den redaktion jag då jobbade på talade man om att en av de mördade tjejerna hade varit ihop med Flink men att de andra var oskyldiga. Det är symptomatiskt.

TV4s syfte med serien är att lyfta fram ett allvarligt samhällsproblem i ljuset och få i gång en debatt och en attitydförändring i samhället.

– Vi vill visa hur vanligt det är och att det är vanliga kvinnor som drabbas. Det är min starkaste erfarenhet av problemet: det drabbar blint. Jag kan inte förklara våldet på annat sätt än att det är en del av vårt kulturarv att slå kvinnor. Inte förrän 1982 blev det kriminellt att slå kvinnor i hemmet. Tidigare hade polisen sett det som sin uppgift att åka ut och medla när det var bråk i familjen, säger Liza Marklund

I första programmet förekommer tre kvinnor som utsatts för våld. De namnges och visas i bild. En av dem dog av misshandeln. TV4 har valt att visa deras identitet, trots att man därigenom kan sluta sig till vilka förövarna är.

– Vi har velat bryta igenom anonymiteten, säger projektledaren Cecilia Wangler. I nyhetsflödet strömmar ständigt notiser om ”familjetragedier” eller ”lägenhetsbråk”. Någon förklaring ges inte. Om ett kvinnomord begås av en främmande man utanför hemmet behandlas det på ett annat sätt av rättsapparat och medier, menar Cecilia Wangler, och jämför med hur medierna nyligen uppmärksammade mordet på psykologen Helena Bering.

En hustrumisshandlare som framträder anonymt i det första programmet, och som dömts att gå igenom en kort vårdperiod, säger till Liza Marklund: Hade jag dödat dig hade jag fått tio års fängelse.

Göran Ellung, informationschef och tidigare samhällschef på TV4, har varit med och gjort de publicistiska bedömningarna av vad som kan visas och sägas. Han pekar på de överväganden som måste göras när man tar upp sådana ämnen. Till exempel vilken hänsyn man ska ta till offret och vilken hänsyn man ska ta till förövaren. Det handlar också om ifall det varit en rättslig process eller inte.

– I fallet med den mördade kvinnan har det varit en rättslig prövning som lett till dom med hög straffsats. Det är av stort samhällsintresse att berätta om fallet. Det vanligaste är att kvinnan inte velat gå till rättslig prövning och att ord står mot ord. Då får man vara försiktigare. Men vi vill inte bara visa silhuettbilder av kvinnor som anonyma offer. Vi vill visa dem som starka, verkliga personer.

I andra fall har programmakarna gjort vad som varit möjligt för att avidentifiera personerna. Exempelvis har man plockat bort mannens bild från en familjs fotoalbum.

– Det finns alltid någon som kan känna igen personerna, säger Göran Ellung, men det krockar då med intresset att kvinnan ska få framträda som tydlig och stark. Det är svårt att berätta med tyngd och kraft om personerna avidentifieras.

TV4 och andra medier gjorde redan i vintras en annan bedömning än SVT och sände eller publicerade intervjuer med Maria Carlshamre.

– Jag har förståelse för att man på SVT är försiktig, men i Carlshamres fall var det så tydligt, säger Göran Ellung. Hon kandiderade till Europaparlamentet på en enda fråga. Det hade relevans för den politiska bilden av henne. Man kan ändå fokusera på sakfrågan och lämna den personliga delen åt sidan. Att förtiga hennes egen erfarenhet hade varit hyckleri.

– Ellung påpekar att det finns få djupgående analyser av problemet i medierna.

– Våld mot kvinnor är ett av de största samhällsproblemen, men har inte tagits på det allvar som det borde. Därför vi tar upp frågan. Det vore ett misslyckande om programmen inte väckte reaktioner.

Håkan Lindqvist

hl@journalisten.se