Låglöneklubbar besvikna över TU-avtalet
Det blev till slut ett treårigt TU-avtal med en löneökning på 6,8 procent, höjning av övertidstaket, ny modell för lösning av upphovsrättstvister och översyn av problemet med utlasning av visstidsanställda.Men flera klubbar är missnöjda med den uteblivna låglönesatsningen.
Det blev till slut ett treårigt TU-avtal med en löneökning på 6,8 procent, höjning av övertidstaket, ny modell för lösning av upphovsrättstvister och översyn av problemet med utlasning av visstidsanställda. Men flera klubbar är missnöjda med den uteblivna låglönesatsningen.
bryt
Journalistförbundet och Tidningsutgivarna enades i fredags efter drygt fem månaders förhandlingar om ett avtal för de 5 500 journalisterna inom dagspressområdet. Avtalet löper på tre år med möjlighet till uppsägning efter åtta månader.
Löneökningen i avtalet är 6,8 procent på tre år. I år höjs lönen generellt med 245 kronor och 0,7 procent i pott, nästa år är potten 2,8 procent där varje heltidsanställd medarbetare är garanterad 260 kr. Den 1 april 2006 är potten 2,4 procent, med en garanterad höjning på 250 kronor till varje heltidsanställd medarbetare.
Från och med den 1 september höjs övertidstaket från 31 300 kronor i månaden till 35 000 kronor. Den 1 april höjs taket igen, nu till 37 000 kronor.
bryt
I avtalet lanseras en ny modell för att hantera upphovsrättsfrågorna, som i många år varit den stora stötestenen i TU-förhandlingarna.
Man utgår från att upphovsrättsavtal skrivs lokalt. Om parterna inte kan enas får ett nyinrättat organ, Pressens avtalsråd (PAR), lösa tvisten.
I PAR ingår en representant från vardera Journalistförbundet och Tidningsutgivarna, och en opartisk ordförande som utses av parterna. Ordföranden har utslagsröst om PAR inte är enigt.
Journalistförbundet har vänt sig mot att staten i form av Medlingsinstitutet ska avgöra upphovsrättstvister. I avtalet kommer man runt problemet genom att utse medlarna som personer som ordförande respektive vice ordförande i PAR.
Problemet med det bristande anställningsskyddet för visstidsanställda löses inte direkt i avtalet. Men parterna har enats om att tillsätta en arbetsgrupp för att se över villkoren för de visstidsanställda. Arbetsgruppen ska inventera problemen, följa arbetet kring förändringar i lagen om anställningsskydd och föreslå hur kollektivavtalet kan anpassas till en eventuell lagändring. Även om lagen inte ändras ska arbetsgruppen föreslå hur man kan avtala om visstidsanställdas företrädesrätt till ny anställning.
Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är lättad över att äntligen ha ett avtal och att nuvarande lönesystem är intakt.
– Utöver de 6,8 procent som avtalet ger ligger sådant som befordran och markanta befattningsförändringar kvar utanför potterna. Det är värt mycket för oss.
Agneta Lindblom Hulthén är också nöjd med att förbundet fått gehör för principen att upphovsrättsavtal ska slutas lokalt och att arbetsgivarna inte fått igenom kravet på att ta över den ekonomiska upphovsrätten.
bryt
Andra inslag i avtalet som hon ser som positiva är att övertidstaket höjs i två etapper och att hon ser en viss ljusning i visstidsfrågan där en gemensam arbetsgrupp ska gå igenom problemen kring utlasning.
Tidningsutgivarnas förhandlingschef Björn Svensson hoppas att avtalet, särskilt lösningen av upphovsrättsfrågan, ska skapa bättre förutsättningar för branschens utveckling.
– Men det förutsätter att Journalistförbundet tar ett aktivt ansvar och medarbetar för goda lösningar så att få fall behöver föras upp till PAR.
Björn Svensson beklagar att en del av upphovsrättsfrågorna inte gick att lösa nu, till exempel frågor som rör arkiv och elektroniska pressklipp.
Om löneförhandlingarna säger Svensson:
– Man kan konstatera att vi behövde ta tid på oss för att svara på budet. För de företag som har lönsamhetsproblem är varje tiondel viktig. Men det är positivt att vi lyckades träffa ett avtal utan att det behövde gå till varsel och konflikt.
Björn Svensson hoppas att problemen med visstidsanställdas anställningsvillkor och utlasning kan lösas i den arbetsgrupp man enats om att tillsätta och att man därmed slipper ändrad lagstiftning.
– Frågorna är centrala även för oss, säger Björn Svensson. Det är en tradition att vi löser de speciella problemen i vår bransch i kollektivavtal. Det är en tradition som vi ska fortsätta.
bryt
Minst framgångsrik var Journalistförbundet i kravet på en låglönesatsning.
– Jag förstår om journalister på låglöneföretag – som ofta är rika – är besvikna, säger Agneta Lindblom Hulthén. Där hade vi velat komma längre. Men vi ska erbjuda klubbarna på de här företagen stöd och extern förhandlingshjälp. Däremot kan vi inte förhandla åt dem lokalt.
Och på Jönköpings-Posten är besvikelsen stor bland medlemmarna över den uteblivna låglönesatsningen.
– Det är uselt, säger klubbordförande Anette Vibeke som inte är förvånad.
– De senaste avtalen har inte haft någon låglöneprofil. I år skulle det bli annorlunda med högre kronpåslag. Sedan sitter vi där med procent igen och konstaterar: Jaha! Nu skedde det igen.
Förbundets utlovade hjälp till låglönetidningar väntar hon sig inte mycket av.
– Det har de sagt förr, men vår arbetsgivare följer avtalet. Det finns inget sätt att trolla fram extra pengar ur det. Vi kan inte bli hjälpta av annat än ett bättre centralt avtal, säger Anette Vibeke.
Carina Krusell på Skaraborgs Allehanda är också besviken. Den uteblivna låglönesatsningen gör att det mesta ur potten måste gå till dem med lägst lön.
– Då drabbas de äldsta. Där hade vi velat ha någon form av löneutvecklingsgaranti.
Att man behållit skrivningar om att ändrade befattningar ska betalas utöver potten, är visserligen bra.
– Men det har inte hjälpt oss. Vi har efterlyst starkare skrivningar, säger Carina Krusell.
Lotta Andersson på Blekinge Läns Tidning är glad att slippa konflikt, men hon är inte nöjd.
– Det känns som vi fått fajtas för att behålla det vi har, men inte fått så mycket därutöver.
Nivån på avtalet är inte mycket att säga om:
– Fast jag hade föredragit en kortare avtalsperiod. Dels för att konjunkturen är som den är och dels för att samtliga kollektivavtal ser ut att gå ut samtidigt en gång till. Det är tufft för förbundet att klara.
bryt
Höjningen av övertidstaket är inte klubben i Karlskrona betjänt av.
– Några sådana löner har vi inte annat än på chefsnivå.
Marie Blomgren, klubbordförande på Nya Wermlands-Tidningen, är också besviken över utebliven låglönesatsning.
– I ett företag som vårt som i praktiken är utan löneglidning, gör det att klyftorna till storstan ökar ytterligare.
Skånska Dagbladet hör till storstädernas låglönetidningar. Klubbordförande Johan Svensson hade hellre sett ett kortare avtal med större satsning på lägstalönerna. Han är, som alla Journalisten pratat med, nöjd med att det blev ett avtal och att inte upphovsrätten tagits över av arbetsgivarna:
– Det viktigaste målet är uppfyllt. Att upphovsrätten regleras på lokal nivå där den hör hemma och inte centralt.
Men Ylwa Karlström på Arbetarbladet är undrande inför Pressens Avtalsråd, PAR, och den nya förhandlingsordningen om upphovsrätt.
– Jag uppfattade att det var det som förbundet inte ville ha. Här har vi lyckats komma överens lokalt, men nu riskerar man att bli lite försiktig för att inte hamna i den där tvistelösningen.
bryt
Rolf Jacobsson på Västerbottens Folkblad vill slippa ytterligare vapenskrammel om upphovsrätten från arbetsgivarna, nu när frågan varit uppe tre gånger.
– Vi får hoppas att det är löst en gång för alla nu, så det inte poppar upp igen vid nästa avtalsförhandling.
Han är också glad att inte medlarna lyckades baka in markanta befattningsförändringar i löneutvecklingen.
– Att det fortfarande ligger utanför potten är viktigt för oss. Då kan vi ändå få lite löneglidning. Vi har haft en del omorganisationer och faktiskt fått lite mer.
Michael Landberg på Bergslagsposten tycker att avtalet gav ungefär vad man kunde hoppas på.
– Därmed inte sagt att det är något att glädjas åt. Mycket i de här avtalsförhandlingarna känns väldigt långt borta.
Han nämner övertidstaket och upphovsrätten.
– Inte för att upphovsrätten är en oviktig fråga, men jag känner att vi på hemmaplan har kommit ganska långt. Det redde vi ut för sju, åtta år sedan, säger Michael Landberg.
