Lägg ner Textreklamkommittén

I förra numret av Journalisten berättade vi att Pressens Textreklamkommitté – den vakthund som Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och Publicistklubben tillsatt för att hålla tidningarna fria från alltför uppenbara fall av textreklam och kommersiell styrning – riktat kritik mot bland annat Expressen och tidskriften Elle.

I Expressens fall gäller det de så kallade sponsringsskyltar som tidningen använt sig av i snart ett år, där man låter sportresultat och väderprognoser ”presenteras av” ett visst företag, med loggan insprängd i spalterna. I Elles fall gällde det en så kallad advertorial, det vill säga annonser som gjorts ut så att de ser ut som redaktionellt material.

Båda dessa företeelser är sådana som snabbt gjort sitt insteg i svenska tidningar och tidskrifter, efter att länge ha varit vardagsmat utomlands. Båda kritiseras av kommittén, som konstaterar att det blir oklart för läsarna vad som är annons och vad som är redaktionellt.

Och sedan händer… absolut ingenting.

bryt

Expressen fortsätter med sina sponsringsskyltar, Elle och andra tidskrifter med sina advertorials. Ingen behöver betala någon avgift eller publicera kommitténs klander, på det sätt som tidningar måste göra när de fälls av Pressens opinionsnämnd eller etermedieföretagen när de klandras av Granskningsnämnden för radio och TV. Den enda påföljd som drabbar den som kritiseras av TRK är ett ”uttalande” som skickas till branschpressen – och ett brev som skickas till den berörda redaktionen. Om tidningarna bryter mot riktlinjerna mot textreklam på nytt kommer det på sin höjd ett brev till.

Om man dessutom känner till att TRK på sin höjd uttalar sig om 10-15 fall om året och att kommittén för en allmänt tynande och anonym tillvaro, där det inte ens finns en egen webb med information om hur man anmäler flagranta fall av köpt eller styrd journalistik, blir det uppenbart att det är den minst handlingskraftiga av alla de självsanerande organ som medierna håller sig med (om än i hård konkurrens med Journalistförbundets Yrkesetiska nämnd) – och att det egentligen inte finns något skäl för att ha den kvar.

bryt

Inte för att de frågor kommittén hanterar är oviktiga – tvärtom. Jag tillhör dem som ser den ökade kommersiella styrningen av mediernas innehåll som ett av de största förtroendeproblemen journalistkåren och medieföretagen har att hantera i dag. Positionerna flyttas fram hela tiden och balansgången mellan oberoende och kommersiell anpassning blir allt svajigare. Problemet är att medieföretagen inte vill diskutera detta – och att ha en så tandlös vakthund som TRK passar dem utmärkt.

bryt

Vad som borde komma istället vet jag ärligt talat inte. Kanske kan TU, Journalistförbundet och PK lägga pengarna på att sponsra mediekritik.nu eller någon annan publikdriven aktör istället, som är mer intresserad av att driva debatt om de här frågorna. Men att fortsätta driva en verksamhet som ingen – och jag menar verkligen ingen – bryr sig om är bara hyckleri.

Martin Jönsson

mj@journalisten.se

P.S. I söndags kväll drog Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder med tre snabba ledarstick igång Sveriges första mainstream-blogg på nätet, under devisen ”PJ just nu”. En satsning som för bloggvärlden är vad det skulle vara för musikvärlden om Absolute Music skulle ge ut en samling med illegala garage-remixar. Men satsningen förpliktigar: om detta ska förtjäna att kallas en äkta blogg förväntar vi oss verkligen en ingående beskrivning av PJs vardag i Debenhams-ladan – inte bara åsiktsmaskineri i högre tempo.