”Kritiker är dåliga på politisk kontext”

– Jag kände mig frustrerad över att det aldrig är några riktiga litteraturdebatter längre. Folk försöker sällan sätta litteraturen i sin kontext, allra minst en politisk kontext. Kritiker är faktiskt erbarmligt dåliga på det, säger Rasmus Landström.

Han såg också att det saknades ett verk som tog ett samlat grepp på svensk arbetarlitteratur. Eftersom han själv ”varit och doppat tårna” i den politiska världen och sett sig som en kritiker i arbetarrörelsens tjänst, såg han sig som lämpad att skriva det. När beslutet väl var fattat gick det fort. Råmanuset skrev Rasmus Landström sommaren 2019.

– Jag har hållit på med det här så mycket, har läst all forskning och hade det väldigt mycket i huvudet, visste hur jag skulle göra.

Annons

Hur mår den samtida arbetarlitteraturen?
– Väldigt bra. Det är kanske rentav en ny guldålder. Den är lika bred och levande som på 1930-talet, lika experimentell som då eller ännu mer. Spännande är att kvinnorna tagit över stafettpinnen. Om de tidigare varit den lilla bården på den stora tavlan står nu den kvinnliga erfarenheten i centrum. Det hänger ihop med tjänstesektorns framväxt, Sverige är inte ett bonde- eller industriland längre. Två exempel är Elise Karlssons Linjen och Daria Bogdanskas serieroman Wage Slaves.

Vad betyder framgångarna konkret för dig?
– Andra förlag har hört av sig, och jag har börjat skriva i Aftonbladet.

– Men viktigast för mig är faktiskt att vanliga människor också läst boken och hört av sig. Jag hade kraftigt underskattat intresset för den. Jag vill verkligen skriva böcker som alla kan läsa. Det är väl drömmen om att vara en folktribun, haha.

Att skriva det stora, saknade, översiktsverket över kvinnliga arbetarförfattare står på Landströms lista över böcker att författa i framtiden. Men i vår och sommar är han föräldraledig, på gården på Västgötaslätten.

– Vi har tre ungar och har renoverat köket. Familjen tar 98 procent av min vakna tid just nu.