Journalistförbundet i biståndstoppen

Varje år går knappt hundra kronor av din medlemsavgift till Journalistförbundets internationella verksamhet.

Det räcker till medlemsavgifter i den internationella och den europeiska journalistfederationen, till lite resekostnader och till en femtedel av vice ordförande Arne Königs arvode samt en tiondel av Anita Vahlbergs, chefen för den politiska avdelningen, lön. Så stor del av sin arbetstid räknar de med att lägga på de internationella organisationer där de är förbundets representanter.

Totalt handlar det om ungefär 1,3 miljoner kronor per år. Något bistånd blir det inte för de pengarna. Ändå är Journalistförbundet den näst största bidragsgivaren till olika internationella biståndsprojekt som drivs av Internationella journalist­federationen IFJ. Bara EU ger mer i bidrag.

Fast biståndspengarna kommer inte från medlemmarnas avgifter. Det är statliga pengar från Sida som slussas vidare ut i världen genom LO-TCO Biståndsnämnd.

I år söker Journalistförbundet 7,7 miljoner till projekt som förbundet och biståndsnämnden står för, men som i praktiken sköts av IFJ i Afrika, Asien och Latinamerika (se faktaruta på sidorna 14 och 15).

Denna källa riskerade att sina när Sida begärde att Journalistförbundet själva skulle stå för tio procent av kostnaden som villkor för att svenska staten skulle ställa upp med resten.
   – Det löstes när Sida 2005 gick med på att räkna medlemsavgiften i IFJ som en del av Journalistförbundets egeninsats, säger Oliver Money-Kyrle som är projektledare på IFJ.

Dessutom har vissa program varit undantagna från kravet på delfinansiering. Som information om HIV/Aids och ett stort projekt i Colombia.

Ändå krävs det en viss egen insats. I budgeten för 2008 är 25 000 kronor bokförda som ”Egeninsats i biståndsprojekt (resor)”.

Journalistförbundets vice ordförande Arne König känner sig inte trygg med att det inte kommer nya krav på en större insats av medlemmarnas pengar.
   – Man vet aldrig. Det skulle öka medlemmarnas kostnad om vi ska kunna hålla stödet på samma nivå och vi vet inte var den diskussionen slutar, säger han.

Att biståndet gäller demokratifrågor är ingen garanti.
   – Det finns en rädsla för att den sortens stöd inte är lika viktigt för den nuvarande regeringen, att de vill satsa mer på fattigdomsbekämpning och sådant som ligger direkt i vårt lands intresse.

Hur motiverar du biståndet för förbundets medlemmar?
   – För oss är det viktigt att skapa ­anständiga villkor även utomlands. Annars riskerar vi att orimliga villkor i omvärlden även kommer att drabba Sverige.
   – Det gäller särskilt Östeuropa där svenska arbetsgivare har köpt en rad massmedieföretag, säger Arne König.

Vore det inte effektivare att arbeta fackligt i stora nordiska koncerner? Bonniers, Schibsted, Metro äger ju redaktioner i öst.
   – Det tar väldigt lång tid att skapa europeiska arbetsgrupper i koncernerna och även om man lyckas får de inte särskilt stor makt. Jag tror man måste kombinera båda sätten att arbeta. Om man bara har koncernfackligt samarbete och inte kombinerar det med en övergripande nivå, så förlorar man en möjlighet att påverka. Det är för att kunna påverka vi har skapat EFJ, säger Arne König.

Arne König är ordförande i Europeiska journalistfederationen, EFJ. Han räknar med att det tar en femtedel av hans arbetstid. Det är också den gräns han fått av förbundsstyrelsen eftersom de svenska medlemmarna betalar hans arvode.

Enligt Arne König lägger han en dag i veckan på EFJ, plus möten och resor ute i Europa.

Det blir väl mer än en femtedel?
   – Du kan gå igenom min kalender och räkna hur mycket tid jag lägger om du vill. Men jag vill påpeka att jag inte har en vanlig fyrtiotimmarsvecka och att många av de internationella mötena sker på helgerna. Jag kan inte kompa ut måndag och tisdag om jag varit borta på ett möte under helgen.
Journalistförbundet har ont om pengar och alla verksamheter måste spara. Nästan alla. I budgetunderlaget för 2008 är det internationella och europeiska arbetet oförändrat.
   – Det är så många fasta belopp där så det är inte mycket du kan göra från år till år. Våra åtaganden löper över längre tid. Medlemsavgifterna till IFJ och EFJ är som de är och verksamheten ser ut som den gör. Det är redan bestämt, säger Arne König.

Har du fått kritik för att det internationella arbetet är för dyrt?
   – Vi hade en debatt i styrelsen för några år sedan men det är svårt att veta vad medlemmarna tycker.

Det kostar varje fullbetalande medlem mellan åttio och hundra kronor per år.
   – Vi har aldrig tänkt på det på det sättet. Det finns en lång tradition i de nordiska länderna att vara väldigt inblandade i internationellt arbete och vi tror att det är viktigt för oss.

Kan du fortsätta arbeta lika intensivt med det i framtiden?
   – Jag tror vi måste det. Se på det ­europeiska arbetet. Vi är mitt i en diskussion om arbetsrätt i Europa där den kan försvagas ytterligare och vi har verkligen ett inflytande i den debatten. Vi har alla frågor om yttrandefrihet på europeisk nivå. Där har Sverige ett mycket speciellt system som vi är ensamma om, som vi försöker försvara så länge vi kan. Det kan vi bara göra genom att finnas med i EFJ.

Om inte, menar han, riskerar ensamansvaret hos ansvariga utgivare
i Sverige och svenskt källskydd att försvinna.

Men vad gör ni om medlemmarna kräver att det internationella arbetet ska kosta mindre?
   – Då får vi ta en debatt om det, säger Arne König.