Gå direkt till textinnehållet

”Jag har haft 41 anställningar”

Under tio år som journalist hann Sonja Schwarzenberger med 41 anställningar. Hennes text i antologin Skitliv väckte stort gensvar. – Så många har känt igen sig i den där klaustrofobiska känslan av att behöva hålla skenet uppe samtidigt som arbetslösheten lurar runt hörnet. .

I dag är Sonja Schwarzenberger fast anställd på Arena Opinion. 

–  Jag tänker på hur fint mitt liv har blivit, att jag fått min fritid tillbaka. Bara det här att jag inte behöver jobba betydligt mycket mer än 40 timmar i veckan och hela tiden söka nya jobb. Att jag kan planera min ekonomi och min tid, att jag… rent av skulle kunna bli med barn. Tanken svindlar… Men samtidigt är det så otroligt många av mina kollegor som fortfarande befinner sig på andra sidan.

I dag lanserar Arenagruppen tillsammans med sex LO-förbund sajten vilketsamhälle.se. Den samlar texter som publicerats efter utgivningen av Skitliv, om dagens otrygga arbetsmarknad som lägger hinder i vägen för allt från bolån till familjebildning. Bland skribenterna finns Jens Liljestrand, Isobel Hadley-Kamptz, Fredrik Virtanen och Julia Skott.

– Vi vill hålla liv i de tankar och den opinion som Skitliv och filmen Äta, sova, dö startade. Vill vi ha det tryggt i samhället, vill vi att människor ska kunna planera sina liv, sin ekonomi, sin fritid, kunna ta lån och semester? Allt det hänger på att man har en trygg anställning, säger Sonja Schwarzenberger.

I sitt bidrag i antologin som kom i höstas beskrev hon "dubbellivet som inte syns", som till slut gjorde att kroppen sade ifrån och hon drabbades av sjukdom efter sjukdom. Kroppen läkte inte längre som den skulle.

– Jag har varit programledare, producent, författare, chefredaktör på Bang – utåt har det gått riktigt bra och jag har alltid klarat mig ekonomiskt. Samtidigt är rädslan för att falla igenom så stor. Och om man hela tiden jobbar antingen alldeles för mycket, eller alldeles för lite är det våra liv och kroppar som blir flexibla, inte jobben. 

– Många journalister har hört av sig och sagt att det jag försökte beskriva är sant. De känner igen både ångesten och kärleken till sitt jobb, men framförallt det obegripliga att tvingas ut efter elva månader, eller när trixandet med visstidsanställningar nått vägs ände och de blir utlasade, trots att chefen och kollegorna helst hade velat behålla dem.

Lösningen finns, menar Sonja Schwarzenberger i sin nya roll, till stor del hos politikerna. Att regeringen igår klargjorde att Sverige inte tänker göra något åt visstidsproblematiken (i sitt svar till EU-kommissionen), tycker hon är talande.

– Vår självbild är att Sverige är bäst i klassen när det gäller arbetsrätt. Det stämmer inte.

Hur ser du på Journalistförbundets roll och insatser?

– Jag är glad att Journalistförbundet verkar ha vaknat till nu. Jag kände väl inte så de tio år jag jobbat, förbundet var ganska tandlöst eller prioriterade de fast anställda. Men det verkar förändras nu. Det är jag oerhört glad över.

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt