Gå direkt till textinnehållet

Italienska journalister vill ha avlyssning

Upp till tre års fängelse för journalister och miljonböter till tidningar som publicerar utdrag ur telefonavlyssningar som inte är offentlig handling. I dag beslutar de italien­ska journalisterna om stridsåtgärder mot regeringens nya lagförslag.

Silvio Berlusconis regering vill begränsa polis och åklagares möjlighet att bugga telefoner för att avslöja brott. I fortsättningen får telefonavlyssning bara användas i utredningar om grov brottslighet, till exempel maffia, terrorism och pedofili. Korruption är med som undantag på listan.

Bakgrunden till lagförslaget som regeringen tog i fredags, är att avlyssningar har ökat lavinartat i Italien. 2001 buggades 32 000 telefoner, mot 124 845 förra året. Det händer ofta att undersökningsdomare läcker uppgifter till pressen på ett tidigt stadium. Detta vill regeringen stoppa. Även utredarna riskerar stränga straff i den nya lagen.

En höger- och två vänsterregeringar har hittills försökt lagstifta i frågan, utan att lyckas. Förslaget stöter på hårt motstånd både från de italienska åklagarnas och domarnas och från journalisternas organisationer. 

Annons Annons

”Vi vill inte hänga ut enskilda personer. Men vi kräver att få informera allmänheten om viktiga nyheter, så att den är fri att bilda sig en uppfattning om problemen”, kommenterade på fredagen Franco Siddi, generalsekreterare i journalistfacket Federazione Nazionale della Stampa Italiana. FNSI uppmanar parlamentet att ändra lagtexten.

Silvio Berlusconis enorma intressekonfliktsproblem misstänkliggör allt regeringen företar sig. Premiärministern är aktuell i en utredning av det statliga TV-bolaget RAI 2004 och 2005. I telefonavlyssningar rekommenderar han unga skådespelerskor till RAIs olika produktioner och lovar chefen för RAI Fiction finansiellt och politiskt stöd i utbyte.

Men helt bortsett från Silvio Berlusconis problem med rättvisan, är den enskilde skyddslös i italienska massmedier. Reglerna för namnpublicering är obefintliga. Och tidningarna återger gärna privata samtal med intima detaljer, som inte är relevanta för det misstänkta brottet.

Journalisten och professorn i informationsrätt Ruben Razzante vänder sig mot uttryckliga förbud och tycker att det är för enkelt att lägga skulden på journalisterna. Men han erkänner att övertramp är vanliga.

”Journalisterna har ett etiskt regelverk, men det följs inte särskilt noga. En artikel säger till exempel att man ska hålla sig till saken och undvika de inblandades privatliv. Journalisterna borde göra det till en hederssak att ­oftare vidta disciplinära åtgärder mot kolleger som inte följer reglerna”.

 

Fler avsnitt
Fler videos