Gå direkt till textinnehållet

Ingen mörkläggning av flyktingbrott i medierna

Kriminalitet bland asylsökande rapporteras flitigt i pressen, trots att Sverigedemokraterna påstår motsatsen. Det framgår i en artikelrapport från organisationen Quick response som publiceras i dag.

Kriminalitet bland asylsökande rapporteras flitigt i pressen, trots att Sverigedemokraterna påstår motsatsen. Det framgår i en artikelrapport från organisationen Quick response som publiceras i dag.

Projektet Quick response, som granskar nyheter om invandring och som är knuten till Röda korsets ungdomsförbund, har studerat vad sex landsortstidningars hemsidor skrivit om flyktingmottagandet i kommunerna.

De tidningar som undersöktes var Blekinge Läns Tidning, Sydöstran, Barometern, Smålandsposten, Nerikes Allehanda och Norrländska Socialdemokraten. 102 av 166 artiklar innehöll uppgifter som kopplade de asylsökande till kriminalitet eller andra störningar, i stil med högljudda lägenhetsfester och tvättstugekonflikter.

bryt

Enligt analysen från Quick response Zbygger rapporteringen oftare på enskilda personers iakttagelser än på påvisbara fakta. Flera artiklar bygger på att tidningarna rapporterat om att boende i området haft en allmän känsla av otrygghet, och att flyktingarnas närvaro på orterna ofta åtföljts av rädsla.

Jenny Berggren på Quick response menar att det finns en risk att öppenheten glider över i att grupper tenderar att pekas ut som kriminella.

Bör tidningarna då undvika att nämna när flyktingar är inblandade i bråk eller brott?

– Nej, om det finns ett faktiskt underlag så kan man nämna det. Man ska ta lokalbefolkningens rädsla på allvar. Det jag reagerat mot är dock att många tidningar utgått från en allmän rädsla som artikelunderlag, i stället för statistik och uppgifter från polis, säger Jenny Berggren.

Quick response ringde runt till polisdistrikten i de berörda kommunerna men resultatet tydde inte på att de asylsökande varit mer benägna till våldsbrott eller sexuella trakasserier. Däremot hade snatterier och småbrott ökat. I Karlskoga bedömde polisdistriktets närpolischef Kenneth Sundkvist dock att ökningen av snatterier och trafikbrott var en naturlig följd av att ytterligare 500 personer flyttat till orten.

bryt

Efter att Smålandsposten rapporterat om att romer orsakat störningar i Uppvidinge i Småland, skrev Sydsvenskan ett flertal artiklar där det specificerades hur många romer som kommit över Öresundsbron enskilda dagar. Dagens Nyheter hade också reportage och TT nyheter om bråk med romer inblandade på en badplats i Virserum. Enligt närpolisen fick dock rapporteringen och beskrivningen av bråket för stora dimensioner.

Jonas Gruvö, nyhetschef på Sydsvenskan, framhåller att man bara bör framhålla etnicitet när det är uppenbart relevant:

– När det gäller enstaka brott är etnicitet oftast inte relevant. Men finns det till exempel en trend av ökad öststatsbrottslighet, eller motsättningar mellan etniska grupper, då är det befogat. Den senaste tidens rapportering om nyanlända romer har varit i samband med upprepade fall av flyktingsmuggling.

Jonas Gruvö menar att journalistikens sätt att behandla etnicitet har uppvisat många underligheter:

– Själv är jag kritisk till det kodspråk som man kan se i tidningarna, där det subtilt förmedlas att det handlar om invandrare utan att det skrivs ut. Man skriver ”släkting” i stället för ”anhörig”, gör antydningar om familjerelationer, kusiner som dyker upp och så vidare.

bryt

I rapporteringen från konflikterna i Småland tycker Jenny Berggren på Quick response att den sammantagna medieeffekten gav en omotiverat negativ bild av flyktingarna, även om hon inte kan uttala sig om huruvida uppgifterna om en brottsvåg i sydöstra Sverige var uppenbart felaktig,

– Tonläget och mediernas samlade fokusering på asylsökande och särskilt romer var problematisk, eftersom man inte fördjupade diskussionen, säger Jenny Berggren.

pf@sjf.se

Fördomar om invandrare fick fritt spelrum

Ibland går det lite snabbt. Som i Borlänge Tidning den 20 juni, då artikeln ”Svenskarna flyttar” förmedlade en bild av hur svenskar i bostadsområdet Kvarnsveden hunsas av invandrarbarn som röjer, bajsar, slåss och kallar vuxna för rasister när de tillrättavisas.

I artikeln beskrevs hur svenska familjer flytt från området Kvarnsveden efter att invandrarbarn skapat kaos och vantrivsel på den gemensamma gården. Artikeln baserade sig på källor från boende med svenska namn, och tre av sex citat kom från anonyma ”boende i området”.

bryt

Inga repliker eller citat från dem som anklagades i artikeln förekom. Även i själva grundtexten fanns slutledningar av diskutabel natur. Bland annat skrev tidningen i grundtexten ”Barnen tillåts slå varandra, bajsa och kissa på gräsmattan och leka i tvättstugan. Den som har något att invända mot ett sådant beteende blir kallad för rasist.”

Journalisten från Borlänge Tidning kunde dock rapportera en naturlig förklaring till det myckna slåendet och bajsandet: ”Ingen har upplyst dem om seder, kultur, lag och rätt. Kontentan av det blir att familjerna fortsätter att leva som man gjort i det egna hemlandet.”

Till hjälp i analysen av tillståndet på gården i Kvarnsveden togs anonyma boende, som bland annat sade att det inte var invandrarnas fel, ty dessa ”lever på det enda sätt de vet”.

bryt

Artikeln skrevs av en vikarie på Borlänge Tidning i juni och var den andra av två där den tidigare hade tagit upp hur invandrarbarn blivit mobbade av andra barn och vad man som förälder kan göra i ett sådant läge. Ändå gjorde ensidigheten i den andra artikeln och det faktum att påståendena inte styrktes på annat sätt än som citat från boende att artikeln blev en klumpig hantering av en konflikt som skulle vara betjänt av sval redovisning av sakfrågorna.

– Texten borde inte ha publicerats i det skick som den gjorde. Det var olyckligt att jag inte hann läsa den och att våra rutiner för att kolla materialet inte fungerade, säger Annki Hällberg, nyhetschef på Borlänge Tidning.

Enligt Annki Hällberg ringde en person in och anmärkte på artikeln:

– Personligen hade jag önskat att fler hade reagerat. Det var synd det som hände, och reportern som skrev artikeln var själv förtvivlad efteråt. Avsikten var inte alls att artikeln skulle sprida fördomar eller uppfattas på det sätt som den gjorde.

pf@sjf.se

Fler videos
Fler avsnitt