Gå direkt till textinnehållet
Ahmet Dönmez.
Foto: Privat

Hotade exiljournalister: ”Vissa hamnar mellan stolarna”

Flera exiljournalister har utsatts för trakasserier och våld i Sverige de senaste åren. Både RSF Sverige och Journalistförbundet vill att politiker och myndigheter agerar för att bättre skydda den utsatta gruppen.

För en knapp månad sedan lämnade den svensk-turkiske grävreportern Ahmet Dönmez Sverige för USA. Han berättade för Journalisten att han inte känt sig trygg i Sverige sedan han 2022 var nära att mista livet i en misshandel nära sitt hem i södra Stockholm – en attack som enligt en renommerad turkisk grävreporter beställdes av en hög turkisk politiker.

Han är besviken över att polisen inte brydde sig om den hotfulla situation han befann sig i.

– Jag kontaktade svensk polis två veckor före misshandeln men ingen brydde sig om min situation. Polisen orkade inte ens identifiera gärningsmännen. De är fortfarande på fri fot. Förundersökningen lades ned. Jag kände mig inte trygg längre i Sverige och därför har jag nu lämnat Sverige, som jag innerst inne älskar, sade Ahmet Dönmez.

Han är inte ensam bland journalister födda i andra länder om att känna sig – och vara – utsatt i Sverige. Journalisten har de senaste fem åren rapporterat om en rad trakasserier, fysiska angrepp, hot, misstänkt spionage och till och med planerade beställningsmord.

Reportrar utan gränser, RSF, visade i en rapport 2023 att exiljournalister hotas och trakasseras systematiskt i Sverige. Särskilt turkiska journalister är utsatta, men även andra nationaliteter drabbas.

Erik Larsson, RSF Sverige.

– Diktaturer sträcker sina långa armar in över våra gränser. Genom att hota släktingar i hemlandet, trakassera på nätet och till och med ge sig på och misshandla journalister försöker auktoritära stater och dess anhängare tysta rapporteringen. Det har gjort att många är rädda och att vissa idkar självcensur i sin rapportering. Det här är ett problem som såväl myndigheter som civilsamhället måste bemöta, sade RSF Sveriges ordförande Erik Larsson då till Journalisten.

Nu, 2024, säger Erik Larsson att han befarar att attacker mot exiljournalister är ett växande problem som vi kommer behöva dras med i framtiden:

– Många journalister har tvingats lämna sina länder och startat exiltidningar. Tack vare nätet och sociala medier så har dessa tidningar kunnat nå sina läsare, vilket måste vara frustrerande för auktoritära ledare. De har med andra ord motiv att försöka tysta exiljournalister.

RSF har kritiserat svenska myndigheter för att inte ta frågorna på större allvar och inte tillräckligt väl lyckats skydda exiljournalisterna.

– Regeringen har gett stöd till Brottsofferjouren som håller på att inrätta en kontaktpunkt för hotade journalister. Jag vet att minst en exiljournalist har hört av sig dit. Problemet är att det här är en mycket utsatt grupp. Många har släktingar och vänner kvar i hemlandet och fruktar för att de ska drabbas om de talar för öppet om hoten, säger Erik Larsson.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert har lyft frågan i samtal med justitieministern och kulturministern.

– Vi är alltid noga med att peka på att det är polisens uppgift att skydda journalister, säger Tove Carlén som är jurist på Journalistförbundet.

– Särskilt frilansar, som exiljournalister ofta är, är hänvisade till polisen. Den bild jag har är att det varierar mycket vilken hjälp man får. Vissa får hjälp av Säpo och verkar relativt nöjda. Vissa hamnar hos demokrati- och hatbrottsgrupperna, där finns också personer som varit nöjda. Men det finns också en grupp som hamnar mellan stolarna, säger hon.

I juni skrev Ulrika Hyllert en debattartikel där hon efterlyste en politisk satsning på polisens förmåga att utreda brott mot journalister och skydda hotade journalister.

– Det vi bland annat har lyft är att regeringen ska jobba utifrån EU-kommissionens rekommendation om säkerhet för journalister. Den innehåller ganska konkreta åtgärder när det gäller personskydd, om safe houses och psykologstöd, säger Tove Carlén.

– Vi har också lyft att det borde finnas demokrati- och hatbrottsgrupper inte bara i storstäderna utan i alla polisregioner.

Vad kan Journalistförbundet själv göra för utsatta exiljournalister?

– Vi har ett medlemskap för nyanlända journalister. Där får vi kontakt med vissa av de här personerna. Blir man utsatt för hot är det samma hjälp som vi kan ge vilken medlem som helst: förklara hur rättssystemet fungerar, hjälpa dem att komma i kontakt med polisen. Däremot är det svårt för oss att erbjuda personskydd, den typen av verktyg har vi inte, säger Tove Carlén.

RSF Sverige har planer på att stödja uppbyggandet av ett nätverk för exiljournalister, men det har inte kommit igång ännu.

 

Kommentarer

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Fler avsnitt