Gå direkt till textinnehållet

Hon är ensam svensk journalist på COP27: ”Ukrainakriget ligger som en våt filt över mötet”

FNs klimattoppmöten brukar vara svåröverskådliga för journalister på plats. I år gör mat- och vattenbrist jobbförhållandena extra ansträngda, berättar Sveriges Radios klimatreporter Mona Hambraeus.

FNs klimattoppmöte COP27 pågår sedan i måndags i egyptiska Sharm el-Sheikh. 110 stats- och regeringschefer deltar. Sveriges Radios klimatreporter Mona Hambraeus är, såvitt hon själv vet, just nu enda svenska journalist på plats. Nästa vecka blir hon avlöst av flera SR-kollegor.

Förväntningarna på COP27-mötet är lågt ställda, konstaterar Mona Hambraeus.

– Kanske går medieintresset hand i hand med det. Men det är fortfarande många journalister på plats.

Vecka två, när miljöministrarna kommer och konkreta förhandlingar sätter igång, brukar medienärvaron vara större.

Det är Mona Hambraeus tredje klimattoppmöte, tidigare har hon bevakat Madrid och Glasgow.

Glasgow var ett väldigt viktigt möte, där länderna skulle skärpa sina åtaganden efter Parisavtalet. Det var också en tid med lite mer flow i klimatfrågan. Nu överskuggar mycket annat. Ukrainakriget ligger som en våt filt över mötet och över ländernas engagemang och ambitionsnivåer. Många europeiska ledare har betonat att vi måste kunna både hantera energi- och livsmedelskris och behålla ambitionsnivån på klimatområdet. Samtidigt gör man inte riktigt det i sina egna länder, kolkraftverk har startat i Europa igen, säger Mona Hambraeus.

– Samtidigt görs det analyser om att kriget kan vara en stark drivkraft som kan ställa om till grön energi.

Mona Hambraeus roll vid toppmötet är att försöka tränga bakom de komplicerade förhandlingarna och förstå vad som händer, och förmedla det till publiken.

Hur är förutsättningarna på plats?
– Det är som alltid ganska svåröverskådligt, stort och svårt att förstå sig på hur programmet är upplagt. I år är det lite extra svårt eftersom det är brist på mat och vatten. Det finns bara vatten på morgonen, och maten är slut vid lunchtid. Om det finns får man köa en timme i solen, det är svårt att hinna med jobbet. Första dagen åt jag ingenting fram till klockan 18. Det är ett lite trivialt i-landsproblem, men det präglar tillvaron här och är något många pratar om.

Klimattoppmötena har funnits i 30 år och har hittills inte lett till sänkta utsläpp. Finns en risk att rapporteringen blir för positiv kring mötena, utifrån att de faktiskt inte har varit framgångsrika?
– En okritisk mediebild tycker jag inte alls att det är, tvärtom är det mycket kritik mot just det här. Det duggar vetenskapliga rapporter, forskningen är också representerad här och basunerar ut sitt budskap. Den är enormt kritisk mot att man varken lyckats minska utsläppen eller få fram finansiering till de utvecklingsländer som behöver stöd för att välja en utsläppsfri utvecklingsväg.

Häromdagen gick Meteorologiska världsorganisationen WMO ut med att 1,5-gradersmålet är för sent att nå, och även 2-gradersmålet kan bli svårt. Är stämningen uppgiven?
– Om alla länder genomför de utsläppsminskningar de hittills har lovat kan vi hamna på 2,5 grader. Så ja, lite uppgiven stämning är det här. Jag pratade med en etiopisk tjej från Oxfam som var jättepessimistisk. Hon såg att folk i de rika länderna inte kommer att gå med att skära ned på sitt ekonomiska välstånd.

– Det lite ledsamma är att det finns tekniska alternativ till fossila bränslen, men man har inte valt att ställa om till det i tid. Så nu står vi här, när klockan inte är fem i tolv, utan kanske till och med halv ett.

Fler avsnitt
Fler videos