Hemliga handskrifter blev västgötaklimax

Hemliga handskrifter, som bevisar att Svea rikes vagga stod i Västergötland, har gömts undan av bibliotekarier på Uppsala universitetsbibliotek.

Den nyheten har presenterats i medierna i Västsverige.

Uppgiften är sensationell – om den är sann. Den bygger nämligen på innehållet i två anonyma brev.

källkritik Jan Skoglöw, amatörforskare i Alingsås och förespråkare för den så kallade västgötaskolan, har fått två anonyma brev som han tror på och som han även fått Göteborgs-Posten, Västgöta Tidningar, Radio Skaraborg och TV4 Skaraborg att tro på.

Den hemlige brevskrivaren berättar för Skoglöw att han arbetar på Uppsala universitetsbibliotek, Carolina Rediviva, men att han inte kan uppge sitt namn för det han vet är i högsta grad kontroversiellt:

I ett 1600-talsskåp i det lilla kabinettet finns undangömda handskrifter som bekräftar att Svea rikes vagga stod i Västergötland.

Inte nog med det.

I skåpet ”har generationer av bibliotekarier samlat handskrifter vars innehåll inte lämpat sig för allmänhetens kännedom” som till exempel komprometterande brev om Carl von Linnés kärleksliv. Från modern tid finns en serie besvärande dokument om mordet på Olof Palme insamlade av en privatspanare.

Allt enligt den okände brevskrivaren.

Jan Skoglöw blev entusiastisk över breven och tyckte sig få stöd och bevis för sin tro på västgötaskolan.

Han gick till medierna och fick berätta om sin fantastiska upptäckt.

Göteborgs-Posten skriver om ”gamla, hittills hemliga, handskrifter” i en puff på förstasidan. I en fyrspaltig artikel på insidan står bland annat: ”Det var efter ett brev från en person i Uppsala, med insyn i Universitetsbibliotekets djupaste gömmor, som Jan Skoglöw fick klart för sig att biblioteket ruvade på en ’hemlighet’.”

Skövde Nyheter och Västgöta Tidningar konstaterar: ”Nu lägger historikern Jan Skoglöw fram nya bevis för att Sveriges vagga inte kan ha uppstått i Uppland. Det handlar om några meningar ur en handling från handskriftsarkivet i Uppsala.”

Även Radio Skaraborg och TV4 Skaraborg har haft inslag om Skoglöw och de hemliga handskrifternas uppseendeväckande budskap.

Ingen talade om att Skoglöws källa är två anonyma brev och att det enligt samma källa dessutom skulle finnas heta dokument om Palmemordet i bibliotekets djupa gömmor.

Birgitta Kruse är chef för Göteborgs-Postens västsvenska redaktion:

– Jag kan hålla med om att puffen är olyckligt formulerad. I övrigt kan jag inte se att vi har gjort något fel. Det pågår en livlig debatt i Västergötland om var vaggan stått och det är den debatten vi speglar och har speglat i flera artiklar. GP som tidning tar inte ställning utan i den här artikeln har reportern valt att tro på Skoglöw och citera honom.

Hon berättar att GP nyligen recenserat en bok av Skoglöw där recensenten tar avstånd från Skoglöws teorier.

Mattias Hägerlund, redaktionschef och ansvarig utgivare för TV4 Skaraborg:

– Vi berättade i april om Skoglöw och att han påstod sig ha bevis för, i form av två brev från 1500-talet, att vaggan stod i Västergötland. Då nämnde vi inte att uppgifterna kom från anonyma brev. Sent i somras tog vi kort upp i telegramform att amatörforskare Skoglöw blivit offer för lurendrejeri i bästa studentspexstil. Vi sa också att bibliotekspersonalen övervägde en polisanmälan.

Viveca Halldin Norberg är chef för handskrifts- och musikavdelningen på Uppsala universitetsbibliotek. Hon är irriterad på amatörforskaren Skoglöw men mest upprörd över mediernas bristande källkritik.

Hennes slutsats är att breven med all sannolikhet har skrivits av någon som vill driva med Skoglöw och som av någon anledning har ett horn i sidan till Carolina. På brevpapperet finns en klumpig förfalskning av en logotyp med bibliotekets namn.

– Vi har inget att dölja. De enda belägg för att de här handskrifterna existerar är de anonyma breven. Brevskrivaren misskrediterar en institution och en hel yrkeskår med sina lögner.

Något litet kabinett med ett 1600-talsskåp finns överhuvudtaget inte – än mindre några gömda skrifter, poängterar hon eftertryckligt.

Viveca Halldin Norberg, säkerhetschefen samt överbibliotekarien på Carolina har tidigare övervägt att polisanmäla breven men har avvaktat i förhoppningen att brevskrivaren skulle röja sig.

Nu tycker hon att det verkar vara dags när hon genom Journalisten får veta att Skoglöw publicerat breven i sin skrift Sveriges vagga stod på Kinnekulle. De riskerar därmed att läsas av en större krets.

– Jan Skoglöw bidrar till att sprida illvilligt förtal av tjänstemän på Carolina genom att publicera breven och föra innehållet vidare.

Personligen struntar hon i var i världen vaggan stått. Hennes jobb är att tillhandahålla källor. För henne är det viktigt att källmaterialet behandlas rätt och att olika källor vägs mot varandra.

Det tycker hon borde vara viktigt även för journalister.

HELLE KIERKEGAARD

hk@sjf.se

Källkritiska principer

Äkthet. Källan ska vara det den utger sig för att vara

Tidssamband. Ju längre tid som har gått mellan en händelse och källans berättelse om denna händelse, desto större skäl finns det att tvivla på källan.

Oberoende. Källan ska ”stå för sig själv”, inte vara exempelvis en avskrift eller ett referat av en annan källa.

Tendensfrihet. Man ska inte ha anledning att misstänka att källan ger en falsk bild av verkligheten på grund av någons personliga, ekonomiska, politiska eller andra intressen att förvränga verklighetsbilden.

Ur boken Källkritik av Thorsten Thurén