Gå direkt till textinnehållet

HD/NST: Fusionen som funkade

För två år sedan var oron stor när Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar med Landskrona Posten skulle gå ihop. Men när Journalisten gör återbesök visar det sig att de flesta farhågorna kommit på skam – trots ökad byråkrati och avsaknad av konkurrens.

För två år sedan var oron stor när Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar med Landskrona Posten skulle gå ihop. Men när Journalisten gör återbesök visar det sig att de flesta farhågorna kommit på skam – trots ökad byråkrati och avsaknad av konkurrens.

Det var oroligt där inne för drygt två år sedan, i den dystra, röda och inte alltför inbjudande tegelbunkern på Vasatorpsvägen i ett industriområde i Helsingborgs utkant.

Vad skulle en fusion mellan HD, NST och Landskrona Posten betyda för medarbetarna? Hur många skulle mista jobbet? Var det möjligt att smälta samman två så olika företagskulturer?

Annons Annons

Hösten 2001 hade en organisationsplan utarbetats. Enligt planen skulle 40 journalisttjänster av 200 bort efter sammanslagningen.

Men efter attentaten i New York den 11 september djupdök konjunkturen och i oktober flaggade tidningsstyrelsen för att ytterligare 20-30 journalisttjänster var hotade.

Robert Dujmovic, som då var klubbordförande på NST i Ängelholm, konstaterar i dag att man klarade sig undan drastiska nedskärningar.

– Till slut blev en person uppsagd, en fotograf som sedan kommit tillbaka i olika omgångar. Tio personer fick avgångsvederlag som blev väsentligt bättre än utgångsbuden. Dessutom fick ett antal personer avtalspension.

Robert Dujmovic sitter i en glasbur intill centralredaktionen på HD i Helsingborg. Här är kriminalredaktionen inhyst och här sitter vanligen också kollegan, kriminalreportern Maria Berkmo, som också är journalistklubbens ordförande på HD.

Robert Dujmovic tror att det journalistfackliga samarbetet hade betydelse för att förhindra att personalminskningarna blev mer omfattande.

– Journalistklubbarna blev tidigt bästa vänner och insåg att det gällde att hålla ihop. Mycket viktigt för enigheten var att vi kunde enas om en gemensam turordningslista, vilket övriga fack inte lyckades med. Det är troligen därför som de lyckats sämre.

– Det var också psykologiskt bra att vi fick igenom att varje klubbs bästa avtal skulle gälla. Det innebar bland annat att många från NST fick rejäla lönelyft.

Inför fusionen fanns farhågor om att företagskulturerna på tidningarna skulle bli svåra att förena. För skilda kulturer rådde, menar de flesta.

Grovt talat var NST tidningen Spara och HD Slösa. NST har stått för landsbygd och HD för stad.

På NST gällde effektivitet, sparsamhet, korta, snabba beslutsvägar och raka puckar. När någon på NST slutade återbesattes inte tjänsten. Man blev färre och färre.

Mediehus för framtiden

På HD hade man en frikostigare inställning. Man var expansiv och hade mer personal. HD har gått in för att bli ett mediehus för framtiden med satsningar på Internet och radio.

HD hade ofta flera journalister på samma jobb, gav resurser åt grävande och granskning och bjöd på söndagsläsning.

Hur har man då lyckats med att smälta ihop kulturerna? Olika medarbetare ger olika svar.

– Det har gått fruktansvärt bra, säger redaktionschefen Kersti Forsberg, som var en spindel i nätet när den nya organisationen infördes.

– Det finns andra exempel på sammanslagningar där folk från de olika tidningarna ännu efter flera år sitter vid olika bord och fikar.

Men enligt Robert Dujmovic tenderar gamla HDare och NSTare att fortsätta jobba som förut.

– För NSTare är det snabba nyheter som gäller och då kan det bli fel ibland. Folk från HD jobbar med projekt och grävande, långsammare och mera noggrant. För dem är det viktiga att allt blir rätt. Jag hade trott att vi skulle få det bästa av två världar, men jag tycker att vi saknar nyhetspuls. Vi kanske har blivit lata på grund av monopolsituationen.

Kersti Forsberg menar att det är fel att i allmänhet teckna bilden av redaktioner med olika yrkesideal.

– På båda sidor finns det folk som har olika uppfattning om hur en bra journalist ska vara, säger hon. En del anser att man är en dålig journalist om man inte skriver sju artiklar om dagen. Andra anser att en bra journalist ska lämna ifrån sig ett väl genomarbetat jobb.

Länschefen Kristian Nilsson jobbade tidigare på NST, men sitter nu i Helsingborg. Hans intryck är att tidningarnas medarbetare i vissa avseenden till och med är mer lika än han hade trott.

– Journalisterna är definitivt mer överens om journalistiken. Men ofta fokuserar man på skillnaderna. Vi på NST hade en bild av att de på HD var si eller så. Men det visade sig att de individuella skillnaderna var större än skillnaderna mellan grupperna.

Redaktionschefen Kersti Forsberg, med ett förflutet på numera nedlagda Arbetet, hade en central roll när tjänsterna skulle tillsättas i den nya organisationen.

– Det var både svårt och roligt att utgå från ruta ett. Jag och chefredaktörerna var mycket tydliga med vilken tidning vi ville göra och utarbetade därefter en organisationsplan och en bemanningsplan.

Byta arbetsuppgifter

Många fick byta arbetsuppgifter och arbetsplats. Kersti Forsberg insåg att alla inte skulle må bra och tycka om det nya.

– Samtidigt var det bråttom, hela tiden. Utvecklingen efter den 11 september hade lett till ekonomiska bakslag som gjorde att vi fick nya krav på att minska organisationen. Vi hade två månader på oss att sätta en ny organisation.

Vid årsskiftet 2001-2002 skulle den nya tidningen i tre editioner komma ut.

Den första tiden efter fusionen präglades ”mer av logistik än av journalistik”, som en av medarbetarna uttryckte det då.

– Det var kaos ett tag när vi måste hitta nya roller, revir och rutiner för allt, säger Kersti Forsberg. Vi är alla på nya platser, uppifrån och ner.

Hon påpekar själv att en större organisation också betyder en större byråkrati, vilket är en anledning till missnöje.

– 160 man utspridda på elva kommuner är en stor organisation. Det är trögjobbat.

Man strävade efter att varje avdelning skulle ha en hyfsad mix av HD- och NST-folk och av kvinnor och män.

Kristian Nilsson berättar att folk reagerat på olika sätt när de tilldelats nya roller och arbetsplatser.

– Enskilda personer har kommit i kläm. Andra har blommat upp i det nya företaget. Folk som hade fastnat i gamla roller har plötsligt hittat sin rätta plats och gör ett jättebra jobb. Problemet är att det blev ett långt lidande från det att fusionsplanerna blev kända till dess att bemanningsplanen blev klar. Många levde i ovisshet om sina jobb, vilket var en fruktansvärd plåga. Många mådde illa innan organisation och bemanningsplan blev klara. Produktionen gick i stå och det gick vilda rykten. Vilka fick vara kvar och var skulle de jobba?

En fördel med en större organisation är att det varit möjligt att erbjuda de missnöjda andra tjänster efter hand.

Journalisterna har jobbat i ”samsynsgrupper” och de har suttit i möten och diskuterat hur de ska jobba ihop.

– Ändå är nog det dagliga samarbetet viktigast för hur vi ska göra, säger Kristian Nilsson. Det känns i dag inte som om det finns ett NST-synsätt och ett HD-synsätt. Ibland skämtar vi om det, men det betyder inget. Det bästa sättet är att jobba ihop. Att slita tillsammans en grå torsdag i oktober ger mer än alla möten.

– Jag ska dock inte sticka under stol med att man i nio fall av tio valt HD-lösningar. HD var större och hade fler anställda. Många reagerade över att de flesta chefsposter gick till HD-folk.

Men det var naturligt, säger Robert Dujmovic. NST var så brandskattad. Tidningens chefsgrupp var mindre.

– Vi fick inte ihop fullt lag.

På ett par punkter tycks samstämmigheten total:

* Fusionen var nödvändig.

* Mångfalden i regionen har minskat efter fusionen.

Alla saknar konkurrensen.

– Om en syjunta bevakas av två journalister är det bättre än om den bevakas av en, säger Robert Dujmovic. För läsarna är det enbart av ondo att det inte är någon konkurrens. Förr kunde läsarna hota att gå till den andra tidningen om de inte fick in en insändare.

För Kristian Nilsson försvann en drivkraft när konkurrensen upphörde.

– I Åstorp där jag jobbade tidigare var NST och HD lika stora. Den konkurrensen var en krydda som vi nu förlorat. Nu är det viss konkurrens i Perstorp där Norra Skåne finns. I övrigt är konkurrensen begränsad till Sydnytt och lokalradion. Men vi är så mycket större än de och de kan bara komma med nålstick. Vi är medvetna om problemet och försöker piska oss själva för att hålla tempot uppe.

Även Kersti Forsberg saknar konkurrensen.

– Det var nyttigt när Norra Skåne för en tid sedan kom och slog oss på en nyhet i Perstorp där en kommunanställd hade försökt svindla kommunen på 20 miljoner kronor. Så borde det vara hela tiden. Sådant får oss att tända till.

– Vi får försöka hitta andra drivkrafter och försöka möta läsarna och framför allt icke-läsarna. Men vi slipper att göra skitjobb bara därför att vi vet att en konkurrent var där. Vi väljer bort kaninhoppningstävlingen.

Robert Dujmovic tycker det är synd att det inte fanns plats för en färgstark ledarskribent som Hans Wallmark.

– Tack vare honom var NSTs ledarsida en aktad och viktig röst i hela Sverige. HD har i dag ingen politisk åsikt. Det är mycket av å ena sidan och å andra sidan.

Ledarredaktionen består helt av före detta HD-medarbetare. Den politiske chefredaktören Sven-Åke Olofsson var tidigare ensam chefredaktör och ansvarig utgivare på HD. Efter fusionen fick Eskil Jönsson, tidigare redaktionschef, överta rollen som redaktionell chefredaktör.

– Jag har varit arbetsledare på HD i 28 år och har insikt om att man efter så lång tid på sådana stolar inte är lämplig att leda en förnyelse av tidningen.

Sven-Åke Olofsson deltog i arbetet som ledde fram till fusionen och han tror att den lösningen var den bästa möjliga.

– Alternativet i min värld hade varit att var och en för sig hade varit köpt av betydligt större aktörer. Båda skulle också ganska snart ha råkat på problem och fått skära ner.

Han är nöjd med att ägarna valde att behålla gamla HDs beteckning, (oavhängig), i stället för NSTs (m) eller att man infört dubbla ledarsidor.

– Tidningar rör sig bort från partier, tack och lov, tycker jag. De gamla ledarsidorna var som att ryta i megafon. Nu ger vi röst åt människor och opinioner inom vårt bevakningsområde. Men det är klart att vi står för vissa värderingar. Vi surfar inte på opinioner.

Inga illusioner

Sven-Åke Olofsson har inga illusioner om att fusionen inneburit någon mångfaldsvinst. I den nya situationen måste därför tidningen ta ett större ansvar.

– Vi måste vara öppna för olika åsikter och har ofta extra debattsidor. Dessutom tar vi naturligtvis in debatt på ledarsidan. Vi har färre krönikörer för att öppna plats åt lokala debattörer.

Nästan två år efter fusionen är signalerna från HD i Helsingborg övervägande positiva.

– Misstro och skepsis har kommit på skam, säger Robert Dujmovic. Det har visat sig att det var rätt att göra en förändring medan båda tidningarna gick bra. Det har varit en långsiktig och genomtänkt planering.

De tidigare NST-medarbetarna tvivlar på att deras gamla tidning i längden klarat att upprätthålla den bevakning man hade.

– Vi kämpade för att slå stora HD på fingrarna, säger Robert Dujmovic. Men i längden höll det inte, vi gick på knäna.

– Vi var nära smärtgränsen, säger Kristian Nilsson. Hade vi fortsatt själva är det tveksamt om vi hade kunnat ha folk i alla elva kommuner. Vi hade nog fått slå ihop och lägga ner redaktioner. Nu bygger vi ut och ökar bemanningen.

Robert Dujmovic summerar sina fusionserfarenheter efter två år:

– Tidningen har blivit bättre, vi har mer resurser och tid. De som hade lägst lön är nöjda med att ha fått ett lönelyft på 3 000-4 000 kronor. Personalpolitiken är förbättrad. Det är en trygg arbetsplats och vi upplever att vi har fått bra resurser och ett bra arbetsklimat. Det har blivit högre bemanning, mindre press och mer resurser, inte minst vad gäller tid.

Vad har sammanslagningen betytt för läsarna?

– Det blev störst förändring för NSTs publik eftersom man tog HDs layout rakt av, säger Kristian Nilsson. Allt ser ut som HD. Men det är en mycket bredare tidning nu, fler sidor och mer läsning: kultur, nöje, sport. Det är ett lyft, framför allt för NST-läsarna.

Många pekar ut Lars Svensson, VD på Helsingborgs Dagblad sedan 1985, som arkitekten bakom fusionen. Innan han kom till HD hade han motsvarande post på NST och han hade behållit goda relationer med ägarfamiljen Ander.

Han beskriver sin roll i kontakterna mellan familjen Ander och HDs ägarfamilj Sommelius som ”sammanbindande”.

Grunden till det som senare skulle bli en fusion var det annonssamarbete som inleddes 1999.

– Det var förlovningen, säger Lars Svensson. Ägarfamiljerna träffades och diskuterade frågor om tryckning och distribution. Då kom också frågan om fusion upp.

Äga varandra

Lars Svensson berättar att båda tidningarna hade levt med drömmen om att äga varandra. Men när i slutet av 90-talet nya aktörer – däribland Bonniers – gick in på den skånska tidningsmarknaden, insåg man att samarbete vore bättre.

– Det uppstod en situation där en av tidningarna kunde bli uppköpt. Och ingen av dem ville bli ensam.

De var också angelägna om att behålla lokalt förankrade ägare.

– Man ville slippa bli ett företag som fick skicka koncernbidrag till en ny ägare i landet eller utomlands.

Att det rådde olika företagskulturer var Lars Svensson väl medveten om.

– På HD har man varit våghalsig och spendersam och satsat på bland annat ny teknik. På Nya Wermlands Tidningen, familjen Anders huvudtidning, har man varit inriktad på kostnadsbesparingar och effektivitet.

Lars Svensson tror att båda parter kan lära av varandra och bli såväl kostnadseffektiva som offensiva.

HDs skylt är störst. Nordvästra Skånes Tidningar får nöja sig med hälften så stora bokstäver ovanför entrén på Storgatan i Ängelholm. Det är ingen tillfällighet.

Kommunreportern Michael Hansson, tidigare klubbordförande på HD, berättar att marknadsavdelningen sagt till om att förkortningen NST inte ska användas i marknadsföringen längre.

– Vi ska tala om HD-editionen Nordvästra Skånes Tidningar. Men ingen här uttalar det så. Här har det alltid hetat NST. Marknadsavdelningen i Helsingborg drömmer om att bara använda förkortningen HD. På sikt blir det möjligen så, men gör man det nu så skjuter man sig i foten.

Tidningen lanserar nu en jourhavande reporter som folk kan vända sig till.

– Det står att det är HDs jourhavande reporter. Men folk här vill inte prata med HD utan med NST, säger Michael Hansson.

Nyhetschefen/platschefen Ulrica F Ingelmark, som kom hit efter en tid som lokalredaktör åt HD i Höganäs, har tidigare jobbat på NST och känner båda tidningskulturerna bra. Hon vet att NST-läsarna varit mycket lojala och trogna mot sin tidning.

Nya HD flyttade in i lokalerna i början av september efter att ha hållit till i stadens utkant på Metallgatan. Tidningshuset ligger vid gågatan mitt i den puttriga småstadsidyllen. Kontrasten mot miljön runt HDs tidningshus på Vasatorpsgatan i Helsingborg är stor.

– När vi invigde de nya lokalerna här på Storgatan kom 1 500 personer hit. Det var betydligt fler än vi räknat med, tårtorna tog slut… Många var glada att vi var tillbaka i Ängelholm. De hade trott att vi flyttat till Helsingborg efter fusionen.

Då hade redaktionen ändå funnits kvar på Metallgatan i drygt ett och ett halvt år efter sammanslagningen.

Inte bara läsarna, utan också journalisterna, gläds åt att ha kommit in till stan. Nu drar sig läsarna inte för att spontant kliva in från gatan och besöka redaktionen, något som sällan skedde förr.

Nytt gäng

Ulrica F Ingelmark tror att det betyder mycket för sammansvetsningen att de är ett nytt gäng som samtidigt flyttat in i nya lokaler. Det skapar lite av en pionjäranda.

Eftersom hon har en bakgrund på både HD och NST kan Ulrica F Ingelmark jämföra:

– NST speglade mera det lokala och var närmare läsarna i flera avseenden. Där har journalisterns levt under strängare ekonomiska förhållanden. NST hade krympt och slimmat hårt på vissa lokalredaktioner som hade ensamredaktörer. På HD var det inget budgetprat. Pengarna var inget som satte stopp för vilka jobb som kunde göras där.

Ulrica F Ingekmark konstaterar att det varit ett givande och tagande i fusionsarbetet. Alla har fått foga sig i förändringar. Men hon tycker att fusionen har gått väldigt bra i Ängelholm, personkemin fungerar.

För Michael Hansson är sammansmältningen av personal avgörande för att fusionen ser ut att lyckas. Det gick fort att lära känna varandra och enas om vilken tidning de ville göra.

– Jag tycker att det är roligare att jobba som vi gör nu, säger han. Jag tycker om staden och vi är ett bra gäng. Man får lära känna nya människor som man tidigare försökt gömma grejer för. Man upptäcker att folk som man tidigare skrockat lite hånfullt åt faktiskt är både trevliga och duktiga när man lär känna dem.

Men kommunreportern Anders Davidsson, som jobbat på NST sedan 1981, bland annat som nyhetschef och redaktionschef, är inte så säker på att allt blivit bättre.

– Jobbet har blivit behagligare men inte roligare. Nu är vi en lokalredaktion och det känns inte som att de i Helsingborg bryr sig om vad vi gör. På NST behövdes inga stora möten och konferenser, utan vi sade bara att nu gör vi så här.

I Ängelholm hade folk mycket synpunkter efter fusionen.

– Hela tidningen såg annorlunda ut. Folk såg att medarbetare som tidigare jobbat på NST hade börjat åka till Helsingborg och trodde att vi hade flyttat. Många läsare var arga på det mesta från att TV-tablåerna flyttats och att serier bytts ut. Det var inte många som ringde och sade att de var fantastiskt nöjda. Men i dag är det inte klagomål i luren hela dagarna som det var i början.

Det senaste året har varit mindre turbulent än det första. Ulrica F Ingelmark tycker också att det nu börjar finnas tid att tala om innehåll och kvalitet igen.

Den överskuggande, positiva effekten av fusionen – som hon ser det – är att alla står tryggare i dag.

– De två företag som gick ihop månade om den personal som fanns här. Det hade nog blivit på ett annat sätt om ett företag köpt det andra. Då hade vi nog inte varit så många som vi är i dag.

Ett problem och ett frö till tvister med Helsingborg är frågan om vilka som ska bevaka vad.

– Här handlar det mycket om lokal- och kommunbevakning. Men det finns områden, till exempel frågor som rör flygplatsen, sjukhuset, och näringslivet som kan falla under andra redaktioner centralt. Vem ska ta vad? Vi får diskutera det hela tiden.

Anders Davidsson har kritiska åsikter om hur arbetsfördelningen fungerar.

– Det händer att folk från Helsingborg åker ut hit utan att vi vet om det. Vi har problem med att skilja på vilka som till exempel ska bevaka sjukhuset här eller kulturfrågor.

Framför allt är han kritisk mot en tilltagande byråkratisering.

– Jag kan bara skaka på huvudet. Man har missat ett utmärkt tillfälle att införa korta beslutsvägar och närhet till människor.

Även Michael Hansson är bekymrad över den byråkrati som han ser växa fram.

– Det är frustrerande att ha gått från att vara två små organisationer till en stor. Byråkratiseringen drabbar även det publicistiska. Det krävs sanktion från redaktionsledningen för sådant som man tycker kunde beslutas av den egna avdelningen.

Bristen på konkurrens upplevs även i Ängelholm som ett problem.

– Presskonferenserna har blivit tråkiga, säger Michael Hansson. Och visst finns risken är att man blir bekväm. Jag märker nästan ingen konkurrens från lokalradion. Jag har inte stött på deras reporter en enda gång sedan jag började jobba här för ett år sedan.

Trots att resultatet av fusionen får olika betyg tycks man i Ängelholm till slut ändå ge den godkänt.

Anders Davidsson, som suttit i NSTs ledningsgrupp, vet att man där önskade ett samarbete redan för några år sedan.

– Jag tyckte att man höll på att spara ihjäl NST. När HD skulle köpa nya pressar för några år sedan hoppades vi i ledningsgruppen att NST skulle gå in.

Även om han har invändningar mot hur fusionen genomförts är Anders Davidsson nöjd med att den blivit av och att födslovåndorna är över.

Michael Hansson påminner om att facket inför fusionen slogs för att få flera fasta anställningar och färre vikarier.

– Vi fick delvis igenom det. Men ägarna hade satt en nivå på bemanningen som visade sig vara ganska rimlig.

I dag är Michael Hansson glad över att sammanslagningen blev av.

– Fanns möjligheten att genomföra denna fusion hade det varit skamligt att inte göra det. Den har tryggat tidningen för lång tid.

hl@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos