Gräver på helig mark

Tina Augustsson och Lennart Lundberg är nominerade för sitt arbete att kartlägga hur många kyrkoherdar som blivit utköpta på grund av samarbetsproblem.

David Qviström avslöjande att Svenska kyrkan i hemlighet sponsrat en TV-serie som sändes i Sveriges ­Television.

– Vi har tidigare varit dåliga på att berätta för andra om våra egna nyheter och de avslöjanden vi gjort, säger David Qviström.

Reportrarna på Kyrkans Tidning tycker att det är ett bra arbetsklimat på tidningen och att de får stöd från ledningen för att under en längre tid hålla på med undersökande reportage.

– Jag tycker att tidningen blivit bättre på att gräva fram egna nyheter på senare tid, säger Lennart Lundberg som har lång erfarenhet av att granska Svenska kyrkan, efter att ha jobbat på Kyrkans Tidning i över 20 år. Han har även föreläst om hur det är att granska Svenska kyrkan vid flera Grävseminarium.

Kyrkans Tidnings chefredaktör Dag Tuvenius påpekar att även mindre tidningar kan satsa på grävande journalistik, om man planerar och prioriterar.

– Det är viktigt att ha en fungerande organisation och medarbetare som brinner för detta. Nyhetschefen måste ha is i magen, eftersom gräv inte omedelbart ger utdelning, säger han.

Enligt Gudrun Råssjö, nyhetschef på Kyrkans Tidning, har reportrarna blivit duktigare på att gräva och förfina sina metoder. Fyra gånger per år har redaktionen dessutom ett större möte då man diskuterar framtida jobb. Detta har resulterat i att tidningen hela ­tiden har ungefär tre gräv­reportage på gång.

– Jag försöker att uppmuntra till gräv. Men de flesta reportrarna är rätt självgående. Jag fungerar mest som ett bollplank. Det är viktigt att ha nyheter som vi själva grävt fram. Det gör tidningen mer läsvärd, säger Gudrun Råssjö.

Innan David Qviström började på Kyrkans Tidning jobbade han på olika dagstidningar. I början var han frustrerad över att Kyrkans Tidning inte hade tillgång till TT. Han kände sig utanför nyhetsflödet. På dagstidningar väller det in nyheter från nyhetsbyråer och mycket tid gick ut på att välja vad man skulle gå vidare med.

– Det finns ingen flodvåg av kyrkliga nyheter. Den floden måste vi själva stå för. Vi måste tänka på hur vi ska hitta egna nyheter. Det tycker jag är bra, säger David Qviström.

Det tog Tina Augustsson och Lennart Lundberg närmare tre månaders arbete att ta reda på hur många kyrkoherdar som blivit utköpta eller tvingats sluta. De trodde först att det skulle vara en lätt uppgift och att Kyrkans akademikerförbund hade information om vad som hänt deras medlemmar. Men förbundet vägrade att lämna ut uppgifter, även avidentifierad statistik. Tina Augustsson och Lennart Lundberg var tvungna att ringa runt till hundratals församlingar där det fanns möjliga fall. Sedan fick de uppgifterna bekräftade genom att läsa igenom kyrkorådens beslut.

– I ett fall sade kyrkorådet att tystnadsplikt gällde för uppgifterna. Men då vände vi oss till Domkapitlet och fick rätt. De pengar någon får för att bli utköpt är en form av lön och avtalet räknas  som en offentlig handling, ­säger Tina Augustsson, som i dag jobbar som informatör vid Bromma församling.

När David Qviström gick igenom Svenska Kyrkans verksamhetsplan upptäckte han i en bisats ett beslut om att tillsätta en ny tjänst som TV-handläggare. Han tyckte det var underligt, eftersom Svenska kyrkan inte har någon TV-produktion. Vidare fanns en begäran om 3,5 miljoner kronor till ”strategiskt” arbete med TV-frågor.

Svenska kyrkans generalsekreterare berättade för David Qviström att TV-handläggaren skulle ”samverka” med Sveriges Television. Generalsekreteraren framförde speciellt program­serien Så ock på jorden som ett föredöme för hur Svenska kyrkan ville synas i TV. Genom idogt grävande lyckades David Qviström hitta diarienumret till kontraktet mellan ett produktions­bolag och Svenska kyrkan och begärde ut det.

– Jag lyckades få ut avtalet genom en person som håller offentlighetsprincipen högt, säger Daniel Qviström.

I avtalet stod det att Svenska Kyrkan betalat 840 000 kronor till ett produktionsbolag för att de skulle göra TV-serien Så ock på jorden. Svenska kyrkan förband sig att ta fram lämpliga personer och miljöer. Produktionsbolaget skulle stå för alla kontakter med SVT.

– SVT visste inte att Svenska kyrkan var involverad i produktionen – och ställde aldrig några frågor, säger David Qviström.

Avslöjandet ledde till att SVT införde striktare kontroll vid inköp av program från produktionsbolag. Alla ­finansiärer måste redovisas.

De som gräver inom Svenska kyrkan och dess församlingar möter helt andra utmaningar än journalister som sysslar med att bevaka myndigheter och företag.

Sedan kyrkan skildes från staten år 2000 gäller exempelvis inte offentlighetsprincipen, som innebär att allmänheten och medierna ska ha insyn i statens och kommunernas verksamhet. Juridiskt är Svenska kyrkan att jämställas med en ideell förening som Rädda Barnen eller Röda Korset.

Svenska kyrkan har upprättat sin egen princip om offentlighet, som finns nedskriven i Kyrkoordningen, som är det regelverk som styr kyrkans arbete. Men enligt David Qviström och Lennart Lundberg är de ­kapitel i Kyrkoordningen som reglerar rätten att ta del av handlingar otydligt skrivna och vaga. När de överklagat har prövningarna snarare lett till inskränkningar. Därför har tidningen bestämt att inte testa öppenheten för mycket.

För reportrarna  på Kyrkans Tidning är det en ständig strid med jurister och kanslichefer i stiften för att få ut handlingar. Vissa lämnar ut handlingar, andra bara dagordningar. Får en reporter inte ut ett dokument kan han eller hon vända sig till Domkapitlet för att få ärendet prövat. Ärendet prövas alltså av Svenska kyrkan självt.

Med Svenska kyrkans informationsavdelning har reportrarna en ständig katt-och-rätta-lek.

– När vi ska begära ut en handling måste vi alltid gå via deras pressavdelning. Det ger dem en känsla av att de har kontroll över oss, säger Lennart Lundberg.