Gå direkt till textinnehållet

”Granska makt och pengar inom forskningen”

Vetenskapsjournalistiken borde bredda sig och bevaka mer forskning om humaniora och samhällsvetenskap. Det tyckte Christer Nordlund, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, medan Hanna Stjärne, publisher på UNT, ville se mer granskning av pengar och makt. Det framkom på Vetandets världs 40-årsjubileum i dag.

I dag fyller Vetenskapsradions program Vetandets värld 40 år. Det firade Sveriges Radio genom att sända programmet direkt från Kulturhuset i Stockholm och bjuda in till diskussion om vetenskapsjournalistik.

Christer Nordlund berättade att vetenskapsjournalistiken blev en egen profession under mellankrigstiden men att det var först under 60- och 70-talen som forskarna fick vänja sig vid fler granskande artiklar av oberoende vetenskapsjournalister med ett prövande förhållningssätt.

Han hade också några önskningar om hur dagens vetenskapsjournalistik skulle kunna bli ännu bättre.

– Jag vill jämföra med sportens värld. Ingen skulle nöja sig med att bara läsa sportresultat. Man vill också ha artiklar om uppladdning, taktik och ekonomi. Vetenskapsjournalistiken borde beskriva forskningsprocessen mer, inte bara resultaten.

Han ville se mer uppföljande journalistik: vad blev det av jättesatsningen som presenterades, hur gick det med den nya medicinen som skulle lanseras. Och han tipsade vetenskapsjournalisterna om att skriva mer om forskningens finansiering.

– Ett annat tips är att följa de forskare som börjat blogga och twittra om sin forskning. Det blir fler och fler som väljer de sociala medierna för att nå ut med sin forskning.

Och så skickade han med en brasklapp:

– Drivs av journalistiska principer och inte av pressutskick.

Även Anna Lehrman, forskare och kommunikatör med inriktning på etik och GMO vid Sveriges Lantbruksuniversitet, tyckte att det fanns behov av fler journalister med kritiska ögon. Inte minst i dag, då information – och desinformation – sprids snabbt i sociala medier.

– Varje ny forskningsstudie som presenteras är en liten pusselbit i ett större sammanhang. Kunskap byggs av många studier på varandra som bevisar och motbevisar, på det sättet kommer man vidare inom forskningen. Pusselbitarna blir också mindre och mindre eftersom forskarna gärna vill dela upp resultaten så de kan publicera fler artiklar i vetenskapliga tidskrifter, sade hon. Så journalisterna måste vara det kritiska filtret som värderar resultatet och frågar sig vad studien egentligen säger. Det krävs mycket för att förstå och tolka en vetenskaplig studie.
– Allt som står i vetenskapliga tidskrifter är inte sant, sade Anna Lehrman och pekade på fakta om hur många artiklar som återkallas från vetenskapliga tidskrifter..

Och hon fick medhåll av Ulrika Björkstén, chef för SRs vetenskapsredaktion, som sade att det sällan är så att en enskild studie som presenteras är ett genombrott i forskningen, möjligen undantaget det klonade fåret Dolly och när Higginspartikeln infångades.

Hon höll också med Christer Nordlund om att uppföljningar av tidigare presenterade rön är en guldgruva för intressant journalistik.

Även Hanna Stjärne, publisher på Upsala Nya Tidning, kom in på fåret Dolly i sitt anförande. Hon satt som deskchef på SR Ekot i juli 1996, då nyheten om världens första klonade får släpptes.

 – Dolly höll på att bli en kuriosanyhet sist i sändningen, berättade hon. Men som tur var insåg vi att hon hade ett stort symboliskt värde, så Dolly fick gå som nyhet nummer två, efter kriget i Balkan.

Hur värderar vi vetenskapsnyheter? undrade Hanna Stjärne, mot bakgrund av vad hon just berättat, och sade att utmaningarna är de samma i dag, samtidigt som redaktionerna blir alltmer slimmade. Även om det på UNT jobbar två vetenskapsjournalister.

Liksom Christer Nordlund skulle hon gärna se mer granskning av forskningens villkor och förutsättningar, vilka som har makten och hur forskningsmedlen fördelas, ett område hon tycker är underutvecklat inom journalistiken i stort.

– Varför granskar vi inte pengarna och makten mer? frågade hon. Beror det på bristande resurser, bristande ekonomikunskaper hos journalisterna eller dåliga kunskaper om hur universitetsvärlden fungerar? Det finns ett stort intresse bland allmänheten för de här frågorna.

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt