Slutreplik: ”Vem bestämmer var den relevanta forskningen slutar och stolligheterna tar vid?”
DEBATT I klimatdebatten låter det ibland som om de som vill dämpa de mest dramatiska larmen är att likställa med dem som hävdar att jorden är platt, skriver Anders Bolling och Svenolof Karlsson i en slutreplik.
Replik till: ”Är sanning ett begrepp som helt tappat sin mening?”:
När det gäller sakfrågorna hänvisar vi till vår tidigare replik. Det blir annars lätt rundgång, eftersom inget nytt tillkommit. Men ett inslag i Vowles och Ekbergs slutreplik vill vi bemöta.
Den så kallade Godwins lag går ut på att alla diskussioner till slut hamnar i en referens till nazisterna och Hitler. I klimatfrågan finns en motsvarighet: att likställa motdebattören med någon som hävdar att jorden är platt. Och det gör Vowles och Ekberg. Det är ett olustigt tilltag, som så klart är avsett att slå fast att kontrahenten driver en tes som går emot all etablerad sanning, och den som gör det kan naturligtvis inte tas på allvar. Case closed.
Greppet har blivit vanligare bland försvararna av den rådande ordningen. Som vi beskriver saken i vår bok: ”I klimatdebatten låter det ibland som om de som vill dämpa de mest dramatiska larmen är att likställa med dem som hävdar att jorden är platt. Med sådana drastiska förenklade motexempel kan man driva idén om ’falsk balans’ i medierna, en varning till redaktörer att inte ställa seriös vetenskap mot vilka stolligheter som helst. Men vem bestämmer var den relevanta forskningen slutar och stolligheterna tar vid?”
Anders Bolling
Svenolof Karlsson
Tänka sig att vår tidning den senaste tiden blivit forum för klimatförnekare och folk som är rädda för journalistisk granskning. Men det visar att de har resurser att mobilisera sina trupper.