Glöm inte Dawit Isaak
Kubafången Mehdi Ghezali är släppt efter två och ett halvt år och debattörer och partiledare tävlar nu om att vara mest kritiska mot regeringens senfärdighet i fallet. Men det vore både anständigt och rimligt om partiledarna var lika aktiva när det gällde att väcka opinion för den andre svensk som suttit fängslad lika länge utan rättegång: Dawit Isaak.
Kubafången Mehdi Ghezali är släppt efter två och ett halvt år och debattörer och partiledare tävlar nu om att vara mest kritiska mot regeringens senfärdighet i fallet. Men det vore både anständigt och rimligt om partiledarna var lika aktiva när det gällde att väcka opinion för den andre svensk som suttit fängslad lika länge utan rättegång: Dawit Isaak.
Dawit Isaaks öde är fortfarande relativt okänt för det svenska folket. Han är en författare, dramatiker och journalist, som kom till Sverige 1987 och blev svensk medborgare 1992. Han återvände till Eritrea 1996 och startade med kollegor tidningen Setit, namngiven efter en flod i gränslandet mellan Eritrea och Etiopien. Sedan september 2001 sitter han fängslad, tillsammans med en rad andra journalister och regimkritiker. Likt Ghezali har han inte fått reda på vad han anklagas för eller fått sitt fall prövat i rätten. Enligt Amnesty International är Isaak en “samvetsfånge” som fängslats för sina åsikter. I Eritrea betraktas han som en säkerhetsfånge. Därmed prövas hans fall av militär med juristutbildning i en säkerhetsdomstol. Inga officiella anklagelser behöver anges. De åtalade har inte rätt till juridiskt biträde och domar kan inte överklagas. Systemet är helt slutet.
Uppmärksamheten kring Isaaks fall har ökat det senaste året, sedan bland annat Amnesty krävt – och fått gehör för – att utrikesminister Laila Freivalds skulle ta upp ärendet med sin etiopiske kollega. Isaak har också tilldelats Reportrar utan gränsers pressfrihetspris 2003 och varit föremål för en viss debatt i riksdagen, efter en interpellation i november i fjol. Demonstrationer och artiklar i framför allt fackpressen (Journalisten har skrivit ett 15-tal artiklar om Isaak de senaste två och ett halvt åren) har också påmint om Isaaks öde.
Men det räcker inte. Fallet Isaak måste debatteras och belysas mer, av politiker på högsta nivå – inte minst av just de politiker som nu försöker ta politiska poänger på att kritisera regeringens agerande i Ghezali-fallet.
Ghezali är fri. Isaak sitter kvar.
