Gå direkt till textinnehållet

Först annons – sedan bevakning

Alingsås Tidning bevakar bara arrangemang som utannonserats i den egna tidningen.– Det är huvudprincipen för evenemang inom ATs spridningsområde, säger Alf Claesson, redaktör för kultur och politik.

Alingsås Tidning bevakar bara arrangemang som utannonserats i den egna tidningen.

– Det är huvudprincipen för evenemang inom ATs spridningsområde, säger Alf Claesson, redaktör för kultur och politik.

I måndags publicerade AT en insändare som kritiserade tidningen för att den inte hade skrivit om en konsert i Herrljunga där amerikanska countrymusiker hade uppträtt.

Redaktionschefen Thomas Fransson inledde sitt svar på insändaren på följande sätt: ”Jaså, det var amerikanska artister i Herrljunga…? Det kan man som trogen AT-läsare med rätta fråga.”

Fransson påtalar sen att arrangörerna inte på något vis har talat om detta via Alingsås Tidning. Vidare:

”Men sen har man mage, att tala om ’ren skandal’ för att AT inte bevakade arrangemanget!”

– Det var ett ytterligt anonymt evenemang utan dignitet. Men om folk annonserar får vi reda på arrangemangen och kan värdera dem. Det här kände jag inte till.

I sitt svar på insändaren skriver Fransson också: ”Duger inte AT som annonsmedium för vissa arrangörer, så duger väl AT inte heller att skriva om arrangemanget, kan vi förmoda. Eller har vi fel?”

Thomas Fransson säger att ATs hållning måste förstås mot bakgrund av den situation som tidningen befinner sig i. I spridningsområdet utges också annonsbladen Knallebygden (som saknar redaktionell text) och Alingsås-Kuriren som bara skriver om annonsörer.

– Den bistra verkligheten är att annonserna går dit samtidigt som vi sköter bevakningen. Annonsbladen tar inget redaktionellt ansvar.

Straffar ni dem som inte annonserar genom att låta bli att skriva om deras arrangemang?

– De straffar sig själva när vi inte får veta om evenemangen. Då ska de inte samtidigt klaga över att vi inte skriver. Jag tycker att många arrangörer inte är tillräckligt genomtänkta i sin marknadsföringsstrategi.

Thomas Fransson är hjärtligt trött på annonsbladen som han tycker ”skummar grädden av mjölken”.

– Folk har blivit tillvanda av dem. Vi sitter mitt i skiten, men försöker ändå att ge ut en god publicistisk produkt.

Alf Claesson, redaktör för kultur och politik, har i många år tjatat på tjänstemännen på kultur- och fritidsförvaltningen om att de borde annonsera mer.

– De ska inte riskera publikfiasko för att de inte annonserar i tidningen, säger han. Jag har försökt vara konstruktiv och lära dem att de måste marknadsföra sina evenemang.

Han nämner konstutställningarna på Nolhaga slott som evenemang som borde marknadsföras bättre.

– Det är stora kulturhändelser. Men det finns inga proportioner mellan kvaliteten på utställningarna och de små annonser som kultur- och fritidsförvaltningen har hos oss.

1993 tappade han tålamodet och skrev ett ilsket brev till kommunen där han klagar över att en konstutställning hade utannonserats i AT ”på ett sätt som i sin utmanande blygsamhet får anses ha ett formellt syfte…”

Claesson misstänker att förvaltningen räknar med att tidningens artiklar ska locka publik till utställningarna.

– Det är klart att det blir en marknadsföringseffekt när vi skriver, men de ska inte profitera på det.

Trots allt är man flexibel på AT, framhåller Alf Claesson. Man kan frångå policyn. Evenemang i Göteborg eller Borås, utanför spridningsområdet, bevakas även om AT inte har haft annonser om dem. Det är, enligt redaktionschef Fransson, allmänintresset som avgör vad AT ska bevaka. Och kulturredaktör Claesson markerar att han står emot påtryckningar:

– Jag är känslig för när folk ligger på mig för att få publicitet. Det är klart att läsarna kan drabbas, men vi måste hålla på den redaktionella integriteten gentemot arrangörerna.

Fler avsnitt
Fler videos