Gå direkt till textinnehållet

Doktoranden om kändisjournalistiken: ”Vill vara mer underhållande än kritiskt granskande, vilket får konsekvenser”

I en avhandling tittar Michael Rübsamen djupare på den svenska kändisjournalistiken. En av slutsatserna är att den har en annan relation till fakta än mycket annan journalistik.

I en avhandling gräver Michael Rübsamen, studievägledare och doktorand vid Lunds universitet, djupare i kändisjournalistiken med fokus på hur journalistiken hjälper till att bygga kändisarnas karriärer.

Framför allt fokuserar han på två svenska kändisar, Måns Zelmerlöw och Carolina Gynning, och analyserar deras växelverkan med framför allt kvälls- och morgonpressen samt televisionen.

Michael Rübsamen menar att kändisjournalistiken i större utsträckning än andra journalistiska genrer både rapporterar från och konstruerar en verklighet där vissa personer har en särskild form av social status.

Bland annat tittar han djupare på kändisjournalistikens starka kopplingar till olika medieevent, där journalisten ofta blir medskapare liksom rapportör av detsamma.

Enligt Michael Rübsamen bidrar det här också till att kändisjournalistiken har en annan relation till fakta än vad vanlig journalistik har. Vilket bland annat visar sig genom att kändisjournalister etablerar sin trovärdighet främst genom att visa att deras access till källor är av god kvalitet, snarare än att de sakförhållanden de publicerar är korrekta, skriver han i avhandlingen.

– Framför allt tror jag man ska vara klar över att syftet med kändisjournalistik är annorlunda än mycket annan journalistik. Det är en typ av journalistik som vill vara mer underhållande än kritiskt granskande, vilket får konsekvenser för hur man förhåller sig till läsarna men också ämnet man skriver om, säger Michael Rübsamen till Journalisten.

– Dels blir det mer personfixerat, dels också en mer konstruerande journalistik, där det handlar minst både om att informera och att bygga upp förväntningar på en person som exempelvis ska göra ett framträdande i ett stort tv-program samma kväll. Det är sällan man ser samma personer som skriver om Eurovision som också gör ett kritiskt gräv om evenemanget, fortsätter han.

Hur skulle du säga att kändisjournalistiken skiljer sig från den ”vanliga” nöjes- och kulturjournalistiken?
– Det där är lite beroende på vad du menar. Det man ser i mitt material är att kändisjournalistiken är mer svulstig och ”slängig” i sitt uttryck. Jag ser framför allt att rubriksättningen inom kändisjournalistiken är svulstigare, man ”rasar” eller ”stormar ut” när man sen i själva artikeln är minst lika stram eller prosaisk som man skulle vara i en vanlig beskrivande nyhetsartikel om en bilolycka.

Så man tar i lite mer i rubrikerna i kändisjournalistiken?
– Ja, åtminstone vill man ofta locka in läsarna med en storsvulstig rubriksättning vilket gör att läsaren går in i texten med en annan förväntning. Jag menar också att den överenskommelsen mellan journalisten och läsaren är viktig inom kändisjournalistiken.

Kan man säga att kändisjournalsitiken är mindre sanningsenlig än annan journalistik?
– Nej det tycker jag inte. Man har inte kravet på sig att vara mindre sanningsenlig, däremot är relationen till kändisen man skriver om, eller en källa, viktigare än exakt vad det är man rapporterar för ens status som journalist. Vikten av att kunna få access är mer central, vilket också får en konsekvens kring vad du som journalist kan rapportera om.

Hur menar du?
– Ett exempel ser man om man kikar på rapporteringen kring kungafamiljen. Det är inte Svensk Damtidning, med den bästa accessen till familjen, som lyfter de mest problematiska frågorna. Det är inte heller i Året med kungafamiljen i TV4 som man får den bästa bilden av en skandal som den om kungens kaffeflickor. Vilket är naturligt om man tänker på att vikten att värna relationen med sin källa ibland är viktigare än vad du kan publicera.

Michael Rübsamen skriver också att kändisjournalistiken skiljer sig från annan journalistik på ett antal punkter i fråga om nyhetsvärdering.

Han tar upp ett exempel på när kvällspressen publicerade tre artiklar om Carolina Gynning när hon skulle lära sig stockholmska, samtidigt som hon var aktuell i en film.

– Var ligger nyhetsvärdet i det kan man ju fråga sig? Här handlar det mer om vad Gynning gör just nu eftersom hon ska vara med i den här filmen. Om någon är aktuell med något så ser man till att hitta en vinkel.

Varför har det forskats så lite om kändisjournalistik i Sverige?
– Dels är journalistikforskningen i Sverige relativt ung, dels är vi inte så många som forskar. I Sverige ligger också fokus på journalistiken som den kritiska granskaren, eller dess roll för demokratin. Då faller naturligvis intresset för att forska i många andra former av journalistik.

Bevakar svenska kändisjournalister de svenska kändisarna annorlunda än Hollywoodkändisar?
– Traditionellt sett finns det en större respekt för privatlivet i Sverige, det finns inte heller någon riktigt paparazzikultur här som det gör i många andra länder.

Är kändisjournalistiken mer oförsiktig när det gäller att man ska undvika att orsaka en publicitetsskada mot utländska kändisar, jämfört med svenska?
– Det är en väldigt spännande fråga på många sätt. Det finns möjligtvis ett allmänintresse att rapportera om amerikanska kändisar, att visa upp privatlivet är också delvis kändisens anledning till att den är känd. Men det här kan också slå fel. När det gäller vad som händer på sociala medier tycker jag det finns en tendens att lägga lite väl stor vikt vid att något trendar på Instagram eller Twitter. Det är ju inte nödvändigtvis ett tecken på att intresset är så stort utanför sociala medier.

Att kändisar är viktiga för kvällspressen och skvallerpressens ekonomi vet vi, men hur ser framtiden ut? Kommer de vara lika viktiga framåt?
– Det finns ett symbiosförhållande som jag också tror kommer vara viktigt på lång sikt. Så nej, mindre viktig tror jag inte den kommer att bli.

Fler avsnitt
Fler videos