Dags att skruva upp volymen?
Kanske borde varenda svensk tidning pryda sin förstasida med vinjetten ”Free Isaak” och ”Free al-Yousifi” varje dag, tills de är släppta. Kanske borde banderoller med al-Yousifis och Isaaks bilder hängas upp på mediehusens ytterväggar över hela landet.
I snart sju veckor har den svenske medborgaren Minas Ibrahim al-Yousifi varit kidnappad i Irak. I drygt tre och ett halvt år har den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång i Eritrea.
Hur mycket har detta uppmärksammats i medierna? Svaret går att nyansera, eftersom skillnaderna är stora mellan olika medieföretag, men generellt sett är svaret ändå: förhållandevis lite. Fram till det att den första videon på den kidnappade al-Yousifi visades, för en knapp månad sedan, var medieuppmärksamheten kring fallet häpnadsväckande marginell. Eller som Henrik Berggren uttryckte det på Dagens Nyheters ledarsida den 19 februari: ”Vandringen från korta notiser i marginalen till huvudnyhet tog över en vecka. Det krävdes en video där kidnapparna riktar ett skjutvapen mot al-Yousifi för att Sverige ska vakna till ordentligt”.
bryt
Man kan dock diskutera om Sverige och svenska medier verkligen har vaknat ens nu. Göteborgs-Posten hade i söndags ett reportage på ett uppslag och i fredagens Aftonbladet gjorde Kurdo Baksi ett utspel om att kidnappningen eventuellt är en politisk kupp, men det går knappast att påstå att fallet al-Yousifi tagit ett central plats på mediernas agenda.
När det gäller Dawit Isaak har uppvaknandet varit ännu långsammare. Med några få undantag var det först i höstas, tre år efter det att han fängslades, som ett någorlunda brett medieintresse för hans fall väcktes – och även om det blivit fler artiklar och inslag under våren, i takt med att stödkommittén för Isaak intensifierat sina uppvaktningar av Eritreas ambassad, är det fortfarande långt kvar till att Isaaks fall engagerar den breda allmänheten och det högsta politiska ledarskiktet. Om de ens vet vem han är.
bryt
Detta kan jämföras med det engagemang som varit i Italien och Frankrike i samband med kidnappningarna av Christian Chesnot, Georges Malbrunot, Giuliana Sgrena och Florence Aubenas och hennes irakiske tolk Hussein Hanoun. När det gäller de sistnämnda, som nu varit kidnappade i 69 dagar i Irak, genomfördes i helgen en massiv kampanj över hela Frankrike, under parollen ”Tusen fanfarer” – och en lång rad aktiviteter är under planering, med såväl medier som politiker och allmänhet som initiativtagare (läs mer i Björn Erik Rosins färska rapport på sidan 7 i det här numret). Deras namn är kända av så gott som alla fransmän; deras öde följs i dagliga rapporter i alla medier. Så icke med al-Yousifi och Isaak. I deras fall förs kampanjerna i blygsam skala – och genomslaget blir därefter.
Kanske är det dags att ändra på det. Kanske borde varenda svensk tidning pryda sin förstasida med vinjetten ”Free Isaak” och ”Free al-Yousifi” varje dag, tills de är släppta. Kanske borde banderoller med al-Yousifis och Isaaks bilder hängas upp på mediehusens ytterväggar över hela landet.
bryt
Det vore ett ”osvenskt” sätt att agera. Kampanjer av det slaget är sällsynta i svenska medier. Men det finns exempel där det förekommit, som när Expressens ledarsida ihärdigt upprepade sitt krav på att Irene Kenes skulle få stanna i Sverige. Och i den utsatta position som yttrandefriheten och pressfriheten befinner sig i dag är det, inte minst för medieföretagen själva, av största vikt att ett fall som Dawit Isaaks får maximalt stöd av den svenska opinionsbildningens alla aktörer. Och det är medierna själva som sitter på den största möjligheten att skruva upp volymen.
mj@journalisten.se
PS: I förra numret av Journalisten avslöjade vi att Sveriges Televisions förre samhällschef Thomas Lundkvist startat ett företag som tillsammans med bemanningsföretaget Proffice bearbetar public service-företagen med erbjudanden om att hyra in personal. I det här numret avslöjar vi att före detta tilltänkte SR-VDn Joachim Berner fått plats i styrelsen för det nya bemanningsbolaget. Berner kanske har tänkt hyra ut sig själv? Hans avtal med SR, där han får en väl tilltagen månadslön efter rekryteringsdebaclet 2003, går ju ut den siste april – och att ersätta fast anställda med ”utomståendes medverkan” är ju helt i linje med SR-ledningens policy…
