”Återväxten av kritiker är otroligt tunn”
Bristen på scenkonstbevakning utanför storstäderna är ett demokratiskt problem. Det säger Aftonbladets kritiker Cecilia Djurberg, som är på plats när den första Kritikfestivalen hålls i Halland i helgen.
– Kritikerns uppgift inte bara att beskriva vad som händer på scenen. Ett scenkonstverk består av så mycket mer. Det är ljud, bild, ny teknik, rummet, spelstilen, tempot. Estetiken helt enkelt, säger Cecilia Djurberg.
Under den fyra dagar långa Kritikfestival Halland, som är öppen för alla att besöka i fyra halländska städer, är kritiker som Andres Lokko, Ylva Lagercrantz-Spindler och Cecilia Djurberg på plats för workshops, debatter och samtal.
Djurberg är frilansjournalist samt scenkonst- och litteraturkritiker i Aftonbladet och driver teaterkritikpodden Kritcirkeln.
Du ska hålla i en workshop i att skriva scenkonstkritik. Vad har du för budskap?
– Att det är värt att prova på att skriva om scenkonst även om det kan verka svårt, jag tycker själv att varje teaterrecension är en utmaning trots att jag skrivit i över 20 år. Men det ger väldigt mycket att aktivt analysera och kritisera scenkonst, det kan fördjupa upplevelsen av ett verk både hos den som recenserar och hos dem som läser recensionerna, säger Cecilia Djurberg.
Att festivalen hålls i Halland och inte i Stockholm har ett värde i sig, menar hon.
– Det finns verkligen en brist på scenkonstbevakning utanför storstäderna. Som kritiker och journalist tycker jag att jag kan säga att det är ett demokratiskt problem att särskilt den offentligt stödda kulturen på mindre orter inte får en kritisk bevakning av oberoende medier.
– Tidigare har lokala medier bevakat sina lokala teatrar, men kritiken hör till det första som åker ut när det skärs ned.
Mätbarheten tror hon är ett annat skäl till att den lokala kulturkritiken dör sotdöden.
– Recensioner av teater och konst är inte det som klickas mest, det vet vi som jobbar med det.
Har rikstäckande tidningar ett ansvar för den regionala kulturen?
– Det är alltid svårt, det handlar om budgetar. Men någonting betyder det att regional och lokal kultur inte syns i rikspress. Jag får knappt åka till Uppsala.
Litteraturkritiken debatterades i våras, men hur mår den svenska scenkonstkritiken?
– Ett stort hot är att återväxten är otroligt tunn. När de som har hållit på länge går i pension kommer det inga nya kritiker, för det här är inte ett jobb man kan leva på. Det kräver ganska mycket: man måste se väldigt mycket teater, man måste öva sig och skriva mycket, annars kommer man inte lära sig yrket. Blir man inplockad och som ny får skriva två texter i halvåret är det väldigt svårt att lära sig jobbet.
Ska teaterkritiken överleva måste redaktionerna odla kritiker och vårda dem, anser Cecilia Djurberg. För att recensera scenkonst är något annat än att bevaka litteratur, film eller konst.
– Om du läser en bok och känner att du inte hittade en ingång kan du läsa om den, stryka under, fundera. Teaterkritikern sitter på premiären och konstverket är borta när ridån går ner.
Är det också charmen?
– Ja, och det är det vi saknat under pandemin, att vara i en live-upplevelse. Det är en utmaning att snabbt bilda sig en uppfattning, analysera, kritisera och göra det så snabbt som man behöver. Det är en speciell genre, och en väldig rolig.
Kritikfestivalen pågår 14–17 oktober och är ett samarbete mellan Kritiklabbet och Region Halland. Här hittar du hela programmet.
