Andreas Liljander: Bra journalistik är ett slitgöra
Om man vill göra karriär som journalist måste man räkna med att få jobba – mycket. Och hårt. Ingen journalist som vill åstadkomma något kan arbeta bara 40 timmar i veckan. Ungefär så sade gästprofessorn på JMG, Hans Månson, under en föreläsning någon månad innan jag började min praktik på Journalisten. Jag trodde honom då. Jag tror honom än mer i dag.
Om man vill göra karriär som journalist måste man räkna med att få jobba – mycket. Och hårt. Ingen journalist som vill åstadkomma något kan arbeta bara 40 timmar i veckan.
Ungefär så sade gästprofessorn på JMG, Hans Månson, under en föreläsning någon månad innan jag började min praktik på Journalisten. Jag trodde honom då. Jag tror honom än mer i dag.
För även om jag redan då kunde ana att det skulle vara slitsamt att arbeta som journalist, så vet jag det nu. Alltid på topp. Alltid kunna prestera. En bra journalist kan aldrig riktigt slappna av.
Det som driver mig – och säkert er också – är lojalitet, både mot tidningen och mot medarbetarna, men framför allt mot läsarna. Tidningen måste ut och den måste göras bra.
När jag började på Journalisten i vintras misstänkte jag aldrig att kraven skulle vara så höga som de faktiskt var. Jag kan bara jämföra med mina sejourer vid andra redaktioner, och aldrig har en text blivit så skärskådad, textredigerad eller manglad som de artiklar jag har fått publicerade i Journalisten.
För det är många gånger under den här våren som jag har fått skriva om texter. Den första versionen av en artikel har jag ofta varit nöjd med, men den liknar sällan den artikel ni sedan har kunnat läsa i tidningen. Den ständiga uppgiften för mig har varit att skriva tydligare, konkretare, men absolut inte längre – helst kortare.
Det är en ambitiös tidning vi gör, tänkte jag. Men efter att ha varit runt på mediearbetsplatser i landet, har jag förstått att det inte bara gäller Journalisten. Alla redaktioner har höga ambitioner. Alla journalister vill att just deras produkt ska vara den bästa.
Jag var på Aftonbladets webbredaktion för en månad sedan och slogs av den experimentella lust som finns på en sådan redaktion. Den hade inte bara sitt kvällstidningsbagage, med de traditionellt djärva greppen, utan också det nytänkande den nya tekniken ger. Tänk webbyrå på 90-talet korsat med kvällstidningsmanér från 60-talet. Journalisterna där tävlade förstås ständigt om att vara först med nyheterna.
I våras besökte jag två reportrar på Affärsvärlden, samma dag som de vunnit Hasse Olssons pris till årets ekonomijournalister. Det för sin artikelserie om en fifflande småbolagskung. De berättade att de fått gå igenom personliga vedermödor på grund av återkommande kritik från de egna läsarna.
En vecka senare vann de Guldspaden för bästa grävande journalistik i tidskriftsklassen. Ett kvitto på att de var bäst.
De trodde förstås inte att de skulle få pris för sitt arbete, när de inledde det. Men vi journalister måste alltid överträffa inte bara våra konkurrenter, utan också oss själva och våra högt ställda krav.
Det skapar bra journalistik.
Jag har lärt mig mycket här på Journalisten, utvecklats som journalist, och kanske även lite som människa. Mödosamt arbete har ständigt pressat mig till att vilja göra bättre nästa gång.
Men det gäller nog alla journalister. Jag tror att varje reporter, redaktör, producent, redigerare, programledare, nyhetschef med flera, kort sagt alla vi som är journalister, känner oss själva så pass bra att vi vet att när vi hoppat över ribban, då höjer vi den.
al@journalisten.se
FLYKTVÄG
Under Örns vingar kom
Peter Örn har avgått som SRs VD och han är nu utan jobb. Som tur är finns en lämplig reträttpost för honom.
Om de gotländska folkpartisterna får bestämma heter nämligen deras nästa partiledare Örn och inte Jan Björklund.
Peter Örns första åtgärd som partiledare torde bli att lägga ut partiets dataintrångsverksamhet på externa bolag i en stor omorganisation som han väljer att kalla ”Folkpartiet 2010”.
DÅLIGT
Humor ska vara roligt
Practical jokes kan vara kul. Men ledningen för produktionsbolaget Strix borde ha tänkt ett steg längre innan man lät genomföra ”vattenattacken” på statsministern i en föregiven intervjusituation. Det är att missbruka svenska politikers tillgänglighet.
Associationerna till andra attacker på svenska politiker är obehagliga.
ÄNTLIGEN
Fyra bugg
Ett dåligt förslag blir i alla fall lite mindre dåligt. De fyra allianspartierna har kommit överens om att massmedieredaktioner inte ska vara tillåtna att bugga i och med den kommande buggningslagen.
Enligt förslaget, som läggs fram i veckan, ska redaktioner likställas med advokatkontor. Det är i alla fall ett positivt besked i den dans kring buggningslagen som pågått sedan förra året. Nu väntar vi bara på att hela det integritetsfientliga lagförslaget för alltid läggs på is.
