Anders Gerdin kritisk mot mediebevakningen

Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin är kritisk mot övriga mediers sätt att ta upp anhållandet av ABs reporter.

– Nazisterna får säga sitt. De får inga kritiska följdfrågor. Journalisterna ids inte ens ta reda på deras brottsregister.

Aftonbladet valde att gå ut stenhårt mot polis, åklagare och övriga medier när tidningen hamnade i blåsvädret i förra veckan.

AB har bedrivit polemik och försvarat sin sak både på ledarsida och nyhetsplats.

När en vecka gått är Anders Gerdin arg och besviken över att kollegerna inte tillräckligt brytt sig om hur anhållandet av reportern gick till.

– På uppgifter från två nynazister vidtog åklagaren en unikt kraftig åtgärd. Enligt jurister vi talat med händer sånt bara i något enstaka fall i samband med grova våldsbrott.

– Det handlar inte om att ta ställning i skuldfrågan, utan till hur reportern har behandlats. Det konstiga är inte att vi har reagerat, utan att Journalistförbundet inte har gjort det.

Även om syftet är att granska nynazister riskerar ni att ge dem den publicitet de själva vill ha…

– Det kan vara ett problem, precis som det kan vara att skriva om pyromaner. Man riskerar att väcka andra. Men då är frågan till slut om man alls kan skriva något i tidningen. Vi anser att det är viktigt att berätta om de här grupperna, trots att de eventuellt själva vill ha publicitet.

Ni har fått backa på ett par punkter: uppgiften i en artikel att en skarpladdad pistol riktades mot Claes Cassels bostad och att hotbilderna var på Internet innan ni publicerade dem. Kan ni komma att backa på fler uppgifter?

– Uppgiften om den skarpladdade pistolen backade vi på redan innan åklagaren hade ingripit. Vad gäller Internet vet varken vi eller andra när nynazisterna gick ut med bilderna.

Alexandra Pascalidou säger i Kvällsposten att AB aldrig frågade henne om hon tyckte att bilden på henne skulle publiceras, och att reportern vägrat svara på hur han fått tag på bilderna.

– Dagen efter att vi hade publicerat bilden uttalade de sig i Aftonbladet och tyckte det var rätt att publicera bilden. De kritiserade också polisen för släpphänthet mot nazister. De har sagt både det ena och det andra, hela skalan.

Är du bergsäker på att redaktionsledningen hela tiden har haft full kontroll över hur reportern har jobbat?

– På samma vis som Journalistens chefredaktör Brännström kan gå i god för hur du jobbar. Ingen arbetsledare kan gå som en skugga bakom reportern i varje sekund.

Vems var kameran som användes?

– Det har jag ingen aning om.

Är det något i hanteringen som ni ångrar?

– Inte i något avgörande moment, men jag har inte haft tid att analysera det som varit.

Anders Gerdin är ivrig att framhålla att AB under flera år har granskat nynazistiska grupper, vilket uppenbarligen har retat dem.

Han berättar att AB fick uppgifter om att vissa hotbilder var tagna och att tidningen ville se dem.

– Två timmar senare fick vi de första bilderna, av vilka en del var framkallade. Då bedömde vi att det var värt att gå vidare med saken eftersom detta var ett nytt sätt att bedriva terrorverksamhet.

Man granskade uppgifterna och tog kontakt med Säpo och andra experter som man talade med i flera dagar.

– Den här gruppen stod exempelvis bakom den första antijudiska demonstrationen i landet efter andra världskriget, säger Gerdin.

AB har skrivit 10-15 artiklar om detta, berättar Anders Gerdin, och vänder sig mot det sätt som affären har diskuteratsi medierna.

– Det handlar inte om ifall vi har framkallat några filmrullar eller inte. Ingen redaktion i Sverige skulle ens tänka på att arrangera ett hot för att få publicera bilder.

AB har legat högt i statistiken när det gäller pressetiskt klander. Kan det ha undergrävt förtroendet för er och ligga er i fatet när en händelse som den här inträffar?

– Vi fälldes fem gånger i opinionsnämnden förra året. I något fall gick vi med öppna ögon emot spelreglerna. I ett par fall var det rena slarvfel i redigeringen. I två fall begick vi misstag.

Gerdin tycker att det vore märkligt man valde att hellre tro på nynazister än på AB, när tidningen trots allt inte gjort fler misstag.

Håkan Lindqvist