Yttrandefrihet gör oss bättre
Under Bokmässan i Göteborg diskuterades yttrandefriheten överallt. Och frågan om Nya Tider gick inte att undvika. Var det rätt eller fel att den var på plats?
Mycket har redan sagts och det finns starka argument för båda hållningarna; just ett år då yttrandefriheten var själva temat på Bokmässan, var det kanske svårt att neka den högerextrema tidningen en monter. Å andra sidan, Bokmässan hade självklart kunnat välja bort denna odemokratiska rörelses röst. Yttrandefriheten ger ingen rätt att uttala sig just på Bokmässan.
En så självklar sak som yttrandefrihet har blivit politisk, svår, konfliktfylld. Inte för att särskilt många är emot den, utan för att den ställs emot andra väsentliga värden. Som den personliga integriteten eller allas lika värde. Och den används allt oftare, genom hat och hot, som ett sätt att hindra andras yttrandefrihet.
Bokmässan är i sig en triumf för yttrandefrihet, små och stora får uttala sig, stå i sina montrar, dela ut skrifter och hålla debatter. Min gissning är att få hade brytt sig om Nya Tiders monter, om det inte varit för diskussionen innan. Nu kom många förbi och tog ett ex av tidningen. En del visade sin ilska mot den, medan andra var nyfikna.
Det var som om den var vilken tidskrift som helst. Det skapade obehag och jag kunde inte komma ifrån känslan av att något gått fel i debatten. Kanske för att den kommit att handla om Bokmässans agerande, när det borde ha handlat om skillnaden mellan ett propagandablad och en nyhetstidning? Skillnaden mellan att sprida konspirationsteorier och en strävan efter att hitta sanningen? Att en tidning till exempel bjuder in förintelseförnekare är inte en liten sak, det är faktiskt oerhört.
När jag gick på mässan kände jag en malande oro för vad det skulle leda till.
I en av debatterna deltog en av Sveriges mest hotade journalister, Aftonbladets Åsa Lindeborg. Hon hade en imponerande hållning. Hon skulle själv gå över till montern senare och hälsa. För att det är bättre att de odemokratiska, högerextrema krafterna uttrycker sina åsikter i till exempel en tidning, än att de går till handgripligheter och slår ner folk.
Och på något sätt blev jag lugn av hennes självklara ord. Ord är starka, men alla vi som inte är högerextrema eller förintelseförnekare, har ju också ord att använda. Nya Tider fick gratispublicitet den definitivt inte är värd. Men yttrandefrihetens gränser fick också en tydlig illustration och debatten tvingade oss till nya reflektioner och ställningstaganden.
Ett samhälle blir bättre av yttrandefrihet. Vi får inte låta extrema och odemokratiska krafter kidnappa den och vrida kraften ur den. Vi behöver tvärtom försvara den mer än någonsin, även om det skaver och är jobbigt ibland.
PS: I världen finns länder utan någon yttrandefrihet alls. I Eritrea sitter journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 15 år, för att han trodde på demokrati.
Genom att inte glömma honom och hans kamp, ger vi också oss själva en viktig påminnelse om vad det handlar om.