Tankar efter en vår
I skrivande stund jobbar Journalistens redaktion för högtryck. Sista numret för det nya millenniets första halvår håller på att slutföras. Det är mycket som skall bli sagt och skrivet innan vi tar sommarledigt. Flera gånger har vi brutit upp vår planering och ökat sidantalet. Den här grejen måste också med, och den här, och den här, har det låtit de senaste dagarna.
I skrivande stund jobbar Journalistens redaktion för högtryck. Sista numret för det nya millenniets första halvår håller på att slutföras. Det är mycket som skall bli sagt och skrivet innan vi tar sommarledigt. Flera gånger har vi brutit upp vår planering och ökat sidantalet. Den här grejen måste också med, och den här, och den här, har det låtit de senaste dagarna.
Så har det för övrigt varit under hela våren. Tidningen har expanderat i omfång och blivit fyra sidor tjockare per nummer i snitt, jämfört med 1999.
Vi befinner oss i en händelserik medieperiod. Som alltid finns frågan: sker något viktigt historiskt just nu? Veta säkert kan man aldrig, däremot går det att försöka sig på gissningar. Några händelser under våren tror jag skulle kunna beskrivas som tendenser.
” Det mesta talar för att publicisternas ställning försvagas framdeles och att det ekonomiska tänkandet stärks.”
En av de tydligaste är att arbetarrörelsen tycks vara på väg ut från tidningsmarknaden. Rörelsen överger dystert nog sin enda större dagstidning, Arbetet.
Mera än en tillfällighet är även Joachim Berners kombinerade uppdrag som chefredaktör, ansvarig utgivare och VD. Gränsen mellan det publicistiska och det ekonomiska ansvaret suddas ut.
Det mesta talar för att publicisternas ställning försvagas framdeles och att det ekonomiska tänkandet stärks. Färre personer ges allt större makt.
Samband med detta har att kulturchefen på DN för något år sedan miste sin chefredaktörsställning.
Illavarslande signaler kommer från krisdrabbade Svenska Dagbladet. Hur tidningen skall klara ett fullödigt publicistiska uppdrag när uppemot var tredje journalisttjänst försvinner är svårt att förstå. Frågan är hur mycket den nya ledningen verkligen bryr sig om den saken. Viktigare är måhända att inför ägarna visa muskler och tala maktspråk. Försöket att nonchalera turordningsreglerna är oacceptabelt – men samtidigt ett exempel på hur medieägare i dag vill komma undan överenskommelser med fackliga organisationer.Tydligare än allt annat denna vår har mediernas ökade intresse för pengar varit. Tidningar, TV och radio har svämmats över av ekonomisk rapportering. Delvis kan detta motiveras av att alltfler medborgare kommit att spela på aktier. Men proportionerna i bevakningen måste ifrågasättas. Det kanske allra allvarligaste är att penningrapporteringen förstärkt dag för dag-tänkandet i samhället.
Maktutredningen för några år sedan pekade på att journalistiken förr mera än nu knöt an till filosofins, religionens och politikens långsiktigare tänkande. När medierna fylls av kortsiktig rapportering om ränte-, valuta- och aktierörelser krymper allas förmåga att se i ett längre perspektiv.
Mot fönstret faller regndroppar. Det är sommar i Sverige. Och upphovsrätten för nätpublicerat material är fortfarande en olöst fråga.
