Tänk på Dawit Isaak idag
I dag uppmärksammas pressfriheten runt om i världen. Tyvärr är det långt kvar innan pressfriheten blivit självklar.
Jag var på en manifestation för Dawit Isaak i Göteborg. På scenen satt bland annat hans dotter Betlehem Isaak och grät.
Hon ville inte att vi skulle föra så mycket oväsen kring Dawit Isaak. Hon var övertygad om att hennes pappa hade varit fri idag, om inte medierna i Sverige uppmärksammat honom så mycket. All uppmärksamhet hade lett till att det blivit så mycket prestige i frågan att den eritreanska regeringen inte kunde släppa honom fri, menade hon.
Jag satt i publiken och kände så starkt med denna unga kvinna, som inte sett sin far på nästan tolv år. Men jag undrade också om hon hade rätt. Tänk om det är precis tvärtom, som många experter hävdar, nämligen att Dawit Isaak är i liv nu tack vare den massiva uppmärksamhet hans fall har fått. Många fångar i liknande situation som hans, är i dag döda.
På frågan om huruvida Dawit Isaak gynnats eller missgynnats av uppmärksamheten kring honom så har Betlehem Isaak ett entydigt svar: Hennes pappa hade varit fri, om det inte hade varit så att medierna pressat på så mycket.
För mig är det inte lika sjävklart. Jag sitter inte inne med svaret på den frågan.
Däremot tror jag att om vi ser på Dawit Isaaks gärning och vad han ville för sitt hemland, så kommer han att vara glad för den uppmärksamhet hans fall har fått, den dag han släpps fri.
Jag tror att han kommer att vara stolt över att vara en så stark och tydlig symbol för yttrandefrihet och den fria pressen.
Runt om i världen är dessa grundläggande demokratiska värden hotade. Vi ser det i Mellanamerika, där brottsyndikat hotar journalister som gör sitt jobb. Vi ser det i de oresonliga diktaturerna i Iran, Saudiarabien, Nordkorea. VI ser också hur hoten mot det fria ordet växer på flera fronter, som i islamistdemonstrationer i Bangladesh där man vill ha dödstraff för bloggare.
Och vi ser det i Etiopien och Eritrea.
Jag önskar att jag vågade lita på att Betlehem Isaak har rätt. Att regimen i Eritrea trots allt vill släppa Dawit Isaak fri om vi bara blir tysta. Men tänk om hon har fel, tänk om vi släpper uppmärksamheten och det för med sig att Dawit Isaak aldrig blir fri.
Dawits bror Essays Isaak är övertygad om att det är uppmärksamheten som räddat hans bror. Och jag tror ändå att det är så. Att vi genom att utnyttja vår yttrandefrihet kan stötta och hjälpa dem som inte får yttra sig fritt. Jag tror och hoppas att det är vad Dawit Isaak vill.
I september uppmanade EUs utrikesminister Catherine Ashton Eritrea att släppa Dawit Isaak, samt tio andra fångar som hålls fängslade utan rättegång. I mars i år beslutade Afrikanska kommissionen att ta upp fallet med den eritreanska regeringen. Även FNs särskilda rapportör har intresserat sig för Dawit Isaak.
I Sverige pågår en kampanj där tecknare genom sina bilder påminner om Isaak öde och uppmärksammar den orättvisa som Dawit Isaak utsatts och utsätts för.
Jag hoppas och tror att när trycket blir tillräckligt hårt, så kommer det att bli lättare för den eritreanska regeringen att släppa Dawit Isaak än att behålla honom i fängsligt förvar utan rättegång. Det kommer ett tillfälle då det helt enkelt blir för jobbigt för den att behålla honom.
Varje år hoppas jag att det är just detta år det ska ske, men aldrig har det känts så hoppfullt som det gör just nu. Hoppas känslan är rätt och att 2013 blir det år som Dawit Isaak släpps fri.
Ovanstående text publiceras också i tidningen Svartvitts specialnummer om Dawit Isaak. Svartvitts specialtidning om Dawit Isaak kan beställas via info@svartvitt.se för 70 kronor.
Delar ingår också i det tal jag håller på ABF under Pressfrihetens dag tillsammans med bland annat Johan Persson, Martin Schibbye, Joel Holm, Expressen och Axel Anden från Medievärlden.
