Nätet gör journalistiken bättre

Medieanalytikern Anders Mildner är en av dem. I en essä i Simos årsskrift (Institutet för mediestudier) skriver han om den stora upplösningen, där han ifrågasätter och kritiserar journalistrollen.

Själv motsätter jag mig både hans beskrivning och slutsatser. Han beskriver en yrkeskår full av hybris. Som överlägset tror sig sitta inne med sanningen och som dessutom verkar mena att bara de kan förmedla den.

Det är en yrkeskår jag inte känner igen. De journalister jag mött under mina mer än 25 år i yrket är snarare ödmjuka, oroliga för att inte få fram tillräckligt, drivna av ett patos och har ofta ångest för att inte räcka till.

Annons

Självklart utesluter jag inte att det finns enstaka journalister som anser sig stå över andra, så som Anders Mildner beskriver dem. Men de allra flesta tar sitt arbete på stort allvar.

Läsaren/tittaren/lyssnaren har så länge jag verkat, stått i fokus för journalister. Förut pratade man med dem i telefon, stötte på dem på gatan eller på ett kafé, fick insändare eller kanske ett brev. I dag finns vår publik mycket mer lättåtkomlig både via nätet och på traditionellt sätt.

Det gör journalistjobbet bättre. Vi kan snabbare få respons på vårt arbete och får många fler tips och idéer om vad vi ska göra journalistik på.

Vår roll är alltså inte i upplösning utan tvärtom har vi bättre förutsättningar än någonsin, tack var den nya tekniken.

Men journalistiken ifrågasätts, ofta av oss själva. Nyligen kom ett ifrågasättande lite från sidan när Flashbacktråden om Bjästa blev ett bidrag till guldspaden.

Nomineringen visar att man tappat bort vad journalistik är. Flashback är ett diskussionsforum, där man kan få både tips och inspiration. Ibland kan en tråd även ge faktaunderlag. Men om en Flashbacktråd skulle kunna räknas som grävande journalistik, varför inte lika gärna gå ännu ett steg tillbaka och nominera tingsrättsdomar?

Flashbacktråden är mer att likna vid ett samtal på ett kafé. Ibland är det vederhäftigt och belagt, ibland bara fullt med gissningar, och ibland rent skvaller och elakheter. Men det är när det blir journalistik, i urvalet och presentationen som det blir tillgängligt för en bredare allmänhet. Journalister har ett professionellt förhållningssätt, skriver för en publik och strävar efter sanningen. Dessutom verkar vi under ansvar inom en uppsättning etiska regler.

De allra flesta inser att behovet av journalistik ökar, snarare än minskar.

Ett tredje exempel på hur journalistik ifrågasätts är en del av debatten som följt på Wikileaks. Några menar att själva existensen av sajten är ett tecken på att journalistiken misslyckats. Jag menar tvärtom. Behandlingen av Wikileaks och alla deras dokument visar hur nödvändigt det är med journalistik. Och av läckor.

Att det finns en gemensam plats där läckor från hela världen kan samlas är helt fantastsikt. Genom traditionella medier blir de till avslöjanden som därmed också görs tillgängliga för allmänheten. För dem som vill finns också originaldokumenten att läsa. Lysande.

I debatten om Wikileaks på Publicistklubben i Stockholm förra veckan upprepade Mats Svegfors, VD för Sveriges Radio, sitt prat om att minaretjournalistiken inte längre existerar. Vilken minaretjournalistik? Det var väldigt länge sedan den fanns, om den någonsin existerat.

Själva utgångspunkten för en journalist är att lyssna på sina läsare/lyssnare/tittare. Och det var så, långt innan Wikileaks och nätets framväxt.

+
Stärkt källskydd

I dagarna kommer källskyddet att stärkas i Europa då Europarådet ska börja rekommendera sina medlemsstater att införa källskydd i sin lagstiftning.
Det känns oerhört skönt, inte minst mot bakgrund av att det svenska meddelarskyddet urholkas allt mer. Det finns enligt Journalistens undersökning en klar majoritet för att utöka skyddet till att även gälla privat utförd offentlig verksamhet.
Det vore en välbehövlig reform.

–
Vilsen Adelsohn Liljeroth

Vi kan inte ha en idrotts- och kulturminister som hyllar sportjournalister framför kulturjournalister, för att de är mindre kritiska. Förstår Lena Adelsohn Liljeroth vad det är hon säger? Förstår hon överhuvudtaget vad de fria medierna i Sverige har för uppgift? Oavsett om de bevakar sport, nöje, kultur eller politik är den kritiska granskningen kärnan i journalistiken. Hon borde hem och läsa på, eller lämna över till någon som bättre förstår idrottens och kulturens förutsättningar.