Kvällspressen gjorde Reinfeldts jobb
Mitt i eländet kan Cecilia Stegö Chilò åtminstone glädja sig åt att hon inte är den minister som suttit den kortaste perioden. I jämförelse med handelminister Maria Borelius rekord på åtta dagar är Stegö Chilòs karriär som statsråd lite längre. Men det är inte mycket att skryta med.
Mitt i eländet kan Cecilia Stegö Chilò åtminstone glädja sig åt att hon inte är den minister som suttit den kortaste perioden. I jämförelse med handelminister Maria Borelius rekord på åtta dagar är Stegö Chilòs karriär som statsråd lite längre.
Men det är inte mycket att skryta med.
Inte heller är hennes avskedsbrev särskilt mycket att skryta med, inte för oss som gärna ser att Sverige har statsråd som medborgarna kan vara stolta över. Eftersom de besitter kunskap, omdöme och erfarenhet.
Och med glädje betalar licensen.
Cecilia Stegö Chilò skriver: ”Hur blir det med vår demokrati om politiken bara har plats för felfria människor?”
En helt felaktig fråga.
Det har aldrig funnits en regering någonstans med helt felfria människor.
Men i Sverige måste statsråden, liksom vi andra, sköta sig och betala radio- och TV-licensen. Stegö Chilò försöker komma undan problemet, liksom Maria Borelius, som skyller sin avgång på mediebevakningen.
Båda två har gjort fel.
Ingen av dem har förstått att de inte är lämpliga som ministrar med de livsval de har bakom sig. Licensskolk och hemhjälp i källaren är egentligen politiska beslut, eller hur?
Att dagens journalister är så pass mycket bättre på att granska människor och statsråd än vad regeringen är, säger en hel del om det väntade systemskiftet. På bara en vecka har den nya regeringen lyckats skapa en utomordentlig grogrund för sunda konspirationsteorier.
Om Stegö Chilò hade betalat licensen i hela sitt vuxna liv och alltid sagt nej till svart hemhjälp, hade då regeringens vilja att förändra/försämra/förminska public service avslöjats så snabbt?
Om de före detta journalisterna Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò hade varit i närheten av någon som helst medieträning, hade de då över huvud taget tackat ja till ministerposterna?
Hotet mot public service är akut. Den sista tidens kritik från personalen på SVT, SR och UR visar att de tre bolagens utbud och profiler är hotade, även inifrån. Det är bara att hoppas att den nyliberala agendan – som låg till grund för att ge en anti-public service-representant jobbet som ansvarig minister för kultur- och mediefrågor – nu är förpassad till den mörka källare i Långbortistan där denna agenda hör hemma.
Den nya medieministern har mycket att leva upp till. Och jag hoppas att Fredrik Reinfeldt förstår värdet av den högkvalitativa granskning kvällspressen och andra medier har gjort av de nya, nu avgångna statsråden.
Lämpliga utspel för den som vågar och kan bli ny kultur- och medieminister är att bums dra tillbaka förslaget att korta tillståndsperioden för public service. Kortare perioder ökar risken för politiska infall/dumheter/skador på det som tillhör det bästa i Mediesverige.
Jag håller tummarna för en kulturkonservativ minister, som förstår värdet av kvalitativ journalistik och public service.
Någon sansad licensbetalare borde kunna ställa upp.
ma@journalisten.se
BRA
Christian Catomeris
Journalistens krönikör Kjell Häglund har tidigare i höst (22/06) hackat på TV-journalisternas ibland rätt taffliga bildarbete. En krönika som ledde till ilska, jubel och uppmärksamhet i andra medier. Men alla har inte gjort sig förtjänta av gnället. SVTs Christian Catomeris hade häromveckan ett ljuvligt inslag i Aktuellt om de nu avgångna statsrådens förkärlek för svart arbetskraft. Så snyggt! Bilderna fick speakertexten att bli ännu bättre. Tillsammans med Catomeris eftertänksamma ord blev inslaget en studie i den svåra konsten att berätta.
DÅLIGT
Drevet på drevet
När Maria Borelius skyller sitt ministerfiasko på den hårda mediebevakningen glömmer hon bort det hon borde ha lärt sig som journalist.
Det är inte mediernas fel. Felet ligger helt hos hennes själv. Och hos regeringen som inte granskar ministerkandidaterna.
Kvällspressen har gjort ett suveränt jobb. Som anhängare av och förespråkare för de fria marknadskrafterna borde Stegö Chilò och Borelius vara glada och tacksamma över att Sverige har så pass skickliga medier på den kommersiella marknaden.
ÄNTLIGEN
Ny medieminister
Ja, vem vill ha och klarar av jobbet som kultur- och medieminister? Vid Journalistens pressläggning i går hade lågoddsaren Lena Adelsohn Liljeroth fått 27 procent av rösterna på journalisten.se. Special-högoddsaren Johan Ehrenberg låg på oväntat höga 20 procent av rösterna, vilket vittnar om en obruten tro på svettiga mirakel. Vem det än blir måste det vara en människa, som alltid betalat licensen och som vågar tala med medierna. Förr i tiden talade SR om ”öppenhet, lust och kvalitet”.
Det hoppas jag blir mottot för den nya ministern.
