Kvalet inför valet

Valet 2005 var det första som genomfördes på internet via förbundets hemsida. Det låga valdeltagandet kunde då bland annat förklaras med att hemsidan inte hade hunnit bli tillräckligt känd och använd.

Schabbel med glömda lösenord, teknikångest och bristande information om röstningsförfarandet, angavs som andra tänkbara orsaker till att så många lät bli att rösta.

Förbundet har inför årets val satsat mer på information om kongressvalet än man gjorde 2005. Ingen kan vara ovetande om att valet äger rum och hur det går till att rösta.

Förbundet centralt, distrikten och klubbarna har alla ett ansvar för att förklara för medlemmarna varför det också är meningsfullt att engagera sig. Några av kandidaterna i årets val pekar i detta nummer av Journalisten (sid 4–5) på skäl att göra det. Flera vill driva frågor om upphovsrätt, anställningstrygghet och arbetsmiljö. De som exempelvis i åratal snurrat runt i vikariatskarusellen är säkert mottagliga för argumentet att fackligt arbete för anställningstrygghet är meningsfullt. Här har de chansen att rösta på dem som vill driva deras frågor på kongressen.

Det kommer också an på den enskilde medlemmen att ta sitt ansvar. Att år 2008 skylla på att det är krångligt att rösta på internet duger inte. För journalister som i decennier vant sig vid att hantera datorer ska det vara en bagatell att klara av skriva in personnummer och personlig kod.

Skulle – mot förmodan – valdeltagandet även i år bli lågt kan det finnas skäl att diskutera om formerna för valet­ ­behöver förändras. I enkäten på sid 7 är Stefan Ahlqvist, förtroendevald ­revisor i Journalistförbundet, kritisk mot nuvarande valordning. Han talar om ”skendemokrati” och slöseri med tid och resurser och är inne på att klubbar och distrikt själva ska få utse sina ombud. Stefan Ahlqvists påpekar att det i hans eget Eken-distrikt är få som överhuvudtaget känner till de personer som ställer upp i valet.

I år har ändå kandidaterna möjlighet att presentera sig själva på förbundets hemsida, förklara vad de vill åstadkomma och varför vi ska rösta på just dem. Presentationerna är allmänt hållna, summariska och ganska likartade. För väljarna vore det bra om de som aspirerar på en ombudsplats i andra sammanhang utförligare och tydligare redogjorde vad de står för. Valet är ju ett personval. Då vill vi veta mer om kandidaternas åsikter och egenskaper för att kunna bilda oss en uppfattning om vad som skiljer en kandidat från en annan.

För oss andra är det nu vår tid, fram till den 11 mars, att kunna påverka vilka som ska besluta om förbundets ­inriktning de närmaste åren.

 Ironi

GO VÄST
Mitt emellan Avenyn, Botaniska trädgården och alla andra goa äktgöteborgska turistfällor, dyker det upp en del minst sagt annorlunda turisttips i årets Grävbilaga. Det är GPs redaktion som i en enkät tipsat om:
”Gustaf Adolfs torg – vid statyn där folk som tröttnat på svensk asylpolitik bränner sig till döds”.
”Porrklubbarna på Andra Lång­gatan, vad som återstår av den ­gamla fina sjöfartsstaden Göteborg”.
”Gazaremsan, området på Hisingen där flera gängrelaterade mord skett på senare år”.
Visst är ironi svårt – men hur svårt kan det bli? KA

Krystat

RÄKNEÖVNING
Fortfarande är TS-dagen krumbukternas dag. DN (som rasat) väljer att trycka på att man är nästan dubbelt så stor som Svenskan (som ökat).
Och GPs chefredaktör Jonathan Falck skriver att upplageökningen på 1 200 exemplar är ett ”härligt kvitto att få från er läsare”. Samtidigt ”minskar antalet läsare av pappers-GP något”. Han glömmer dock att berätta att det är hela 18 000 färre.
Minskningen beror inte på GP, utan att andelen ensamhushåll ökar, förklarar Falck. Som gammal statistiker undrar man ju om inte även upplageökningen beror på fler ensamhushåll? KA 

PR 

REKLAMRADIO
Sällan har väl P1 varit så rykande aktuellt som i fredags när Veten­skapsradion hade rubriken ”PR-konsulterna de nya journalisterna”.
Under dagen avslöjade Resumé att den frilansjournalist som gjort programmet numera jobbade för PR-byrån Spotlight PR. I inslaget intervjuas byråns VD Axel Lagerbielke, som förklarar att man varje dag lyckas sälja in minst en historia i medierna.
Vetenskapsradion fick kalla fötter och kastade in en repris av Histo­riska klubben. Inslaget gick dock att ladda ner som Pod-radio ett par timmar – så lite reklam hann ju Lagerbielke få). KA