Förtroendet är borta
Bulletins snabba färd utför började nästan direkt efter start. Journalistens avslöjande om hur ägare och redaktion kom i klinch med varandra är en sorgesam historia.
Misstro och okunskap verkar ha präglat relationerna. Det som drabbat tidningen värst var den fatala okunskapen hos majoritetsägarna. De verkar inte ha vetat att det inte är ägarna som bestämmer innehållet i en tidning, när man tillsatt en ansvarig utgivare. Och det är genom att tillsätta en sådan person på redaktionen som de litar på, som de kan ha inflytande över innehållet i tidningen. I princip bara så.
Den man litar på går man inte bakom ryggen på. Det hedrar dåvarande utgivaren Paulina Neuding att hon bestämt tog tillbaka rodret när en krönika som hon sagt nej till ändå lades ut på sajten av en av ägarna.
Det hedrar också Ivar Arpi, Alice Teodorescu, Fredrik Ekelund/Marisol M, Nina Lekander med flera ur redaktionen att de tydligt och med emfas visat att en tidning som ska innehålla journalistik också måste agera efter journalistiska principer. Flera av dem som knutits till redaktionen har drabbats av de okunniga och aggressiva ägarna. Några har hängts ut offentligt, andra skällts ut på möten. Deras beteende mot de anställda är långt ifrån okej för en seriös arbetsgivare.
Ändå började det så bra, med en positiv nystartsanda som måste ha varit inspirerande. Den nya redaktionen skulle göra något som tidigare inte gjorts: En seriös nyhetstidning med högerprofil. Flera hade sagt upp sig från andra tjänster för att få vara med och starta denna nya tidning.
Men majoritetsägarna förstörde det som Bulletin kunde ha blivit. När vd Pontus Tholin meddelade personalen att han skulle avgå den 6 april för att ”fokusera på ekonomin” gjorde han det med samma maktspråk och nedvärderande attityd som han har haft under hela perioden. I sitt meddelande ”såväl godtar som välkomnar” han att tidningens främsta företrädare beslutat sig för att sluta.
Nu sällar sig Bulletins ägare till ett fåtal riktigt misslyckade ägarinsatser i Sverige, tillsammans med Metros Christen Ager-Hanssen och Mats Qviberg och Jan Stenbecks avskyvärda avslut på Finanstidningen 2002. Tack och lov är och har de varit få i Sverige. Vår pressfrihetstradition kräver mer för att kunna kväsas.
Om Bulletin kommer att fortsätta finnas, lär det dröja innan de får något förtroende från sina läsare eller sin omvärld.
Idag kan vi läsa hur Negar Josephi rekryterades till något hon trodde skulle bli en ny nyhetstidning. Idag skriver hon på DN Kultur att Bulletin egentligen skapades med en väsentlig drivkraft – hatet mot journalister. Om det är en korrekt beskrivning av projektet, så förklarar det i princip orsaken till hela haveriet.
Fotnot: Denna text är en omarbetat version av den som trycktes i magasinet Journalisten.
STICK
NY UTREDNING
SVT har numera rörlig bild på nätet som en del av sin kärnverksamhet. Men ingen Granskningsnämnd kan granska de sändningarna utifrån saklighet och opartiskhet. Nu ska en ny utredning försöka komma tillrätta med den bristen. SVTs vd tycker det är bra att hela SVTs utbud ska kunna granskas.
Jag är fortsatt skeptisk till att public service innehåll ska granskas av staten, men samma regler ska förstås gälla oavsett teknik.
Det mest positiva med utredningen är att den förhandsgranskning för nya tjänster som regeringen idag fattar beslut om ska utredas. Här kan utredaren förhoppningsvis föreslå ett system som ökar oberoendet för public service.
OM STATLIGT STÖD OCH BULLETIN
I senaste avsnittet av Journalistenpodden diskuterar Ola Sigvardsson och Helena Giertta det statliga mediestödet och förstås krisen på Bulletin. Finns där poddar finns och på Journalisten.se