Vid sidan av fredagsbönen
Bilder på grönklädda reformanhängare som protesterar mot mullornas styre. En folklig rörelse som vill bryta med fundamentalismen. Valet i Iran har visat att landet inte är så stereotypt som de breda massmedierna ofta framställer det.
Sedan revolutionen 1979 har bilden av Iran präglats av det islamistiska ledarskapets övergrepp mot civilbefolkningen och hatiska utspel mot Väst i allmänhet och USA i synnerhet.
Jag hade själv den bilden på näthinnan när jag reste till Iran förra året. Jag väntade mig att träffa en förtryckt befolkning, kvinnor i heltäckande slöjor och ett kulturellt liv som snöpts av den religiösa moralismen.
Allt det finns förstås. Myndigheterna håller en kvävande hand över landet, och förtrycket har blivit skarpare sedan Ahmadinejad vann presidentvalet första gången förra gången.
Men under allt detta har friheten ändå hittat vägar. Många kvinnor protesterar mot klädreglerna genom att bära slöjorna löst kring håret och bara i offentliga sammanhang. Jag var hemma hos flera yngre familjer och överallt upphörde de strikta klädkoderna i samma sekund som ytterdörren stängdes.
Jag träffade musiker, som lagt ut sina poplåtar på internet för att regimen inte tillåter dem att ges ut på CD.
Jag träffade feministiska aktivister som är beredda att offra allt för kvinnors rätt att bestämma över sina egna liv.
Efter hand förstod jag att Iran under ytan är ett långt mer pluralistiskt och intressant land än jag kunnat läsa mig till i västerländska massmedier innan jag själv reste dit.
Visst, jag fattar att jag mötte en specifik del av det iranska samhället. En medelklass vars livsstil mer liknar det urbana Sverige eller Tyskland än de traditioner som präglar landsbygden i Iran. Men de existerar, och som alla urbana kulturer är på på ett eller annat sätt en viktig del av Irans framtid.
På en enda plats mötte jag den bild som annars dominerar västerländska medier; på fredagsbönen i Teherans moské. Där skanderade man "Död åt USA" och hyllade Khomeini. Där fanns den upphetsade retoriken och blickarna med hat i.
Men faktiskt nästan bara där, och ändå är det just fredagsbönen som blivit den vanligaste illustrationen av nyheter från Iran.
Jag säger inte att vi inom medierna ska avstå från att skildra det officiella Iran. Absolut inte. Förtrycket är både verkligt och brutalt. Men jag är lite frustrerad över att medielogiken inte han hantera mer än en vinkel i taget.
Nu kanske det kan bli ändring på det. Nu när reformrörelsen visat att den lever. Å andra sidan har repressionen slagit till på nytt. Mullorna tillät inte några avsteg från den "sanna" vägen.
Det betyder nog tyvärr att fredagsbönen även i fortsättningen kommer prägla vår bild av Iran.
