”Snart har de kriminella gängen mer insyn än journalisterna”
krönika Tänk dig ett Sverige där kriminella har full insyn i ditt liv och kan kartlägga och kontrollera varje steg du tar, från vaggan till graven. Samtidigt som journalister och allmänhet saknar insyn för att kunna granska att du får en rättvis och korrekt behandling av samhället. Vi är på väg dit, med raska steg och under taktfasta applåder.
Brottsförebyggande rådet och andra myndigheter varnar för att kriminella på olika sätt infiltrerar centrala delar av vårt samhälle. Uppsala kommun stängde nyligen av en chef med kopplingar till ett kriminellt nätverk. En anställd vid Attunda tingsrätt dömdes för att ha läckt uppgifter till en kriminell med gängkopplingar. En polis i Södertälje som står åtalad för grovt bedrägeri får jobba vidare i väntan på dom, trots att han tidigare dömts för dataintrång.
En statlig utredning föreslår att sekretessen mellan myndigheter ska kunna brytas betydligt lättare än i dag. Ett förslag som, när delbetänkandet presenterades nyligen, inte helt oväntat applåderades av de flesta myndigheter.
Samtidigt duggar förslagen tätt för ökad sekretess kring uppgifter som ska lämnas ut till journalister och allmänhet.
Ett av de senaste vill begränsa grundlagsskyddet för databaser som publicerar uppgifter ur bland annat domar (Läs mer i artikeln ”Hård branschkritik mot lagförslag om söktjänster” som publicerades idag, reds anm.) medan ett annat vill begränsa möjligheterna att ta del av förundersökningsprotokoll.
En del domstolar har föregripit lagstiftning och vägrar lämna ut handlingar till redaktioner och databaser de använder med hänvisning till GDPR. Kombinationen av de lagförslag som läggs fram på löpande band är potentiellt systemhotande.
Att tro att vi minskar de kriminellas insyn genom att begränsa offentlighetsprincipen är naivt. De som inte bryr sig om att följa lagar gör det förstås inte på det här området heller.
Kriminella som lyckas infiltrera en myndighet kan, genom att ta del av handlingar från andra, få inblick i och makt över hela vårt liv. Detta samtidigt som det blir svårare för medier och allmänhet att granska både de myndighetsanställdas bakgrund och underlagen till de beslut de fattar.
Det finns redan möjlighet för myndighetsanställda att bryta sekretess genom att dela med sig av information till journalister som arbetar på redaktioner med ansvarig utgivare, där den som tipsar omfattas både av det grundlagsskyddade källskyddet och efterforskningsförbudet.
En möjlighet som borde lyftas tydligare i alla utredningar och spridas bland alla som vill motverka den organiserade brottsligheten.
Men att acceptera inskränkningar i offentlighetsprincipen innebär att vi ger upp och erkänner gängens makt- och informationsövertag.
Det vore olyckligt om vi blir helt beroende av tips. Risken är stor att det som ingen har ett eget intresse av att tipsa om aldrig kommer upp till ytan.
I stället behöver vi gemensamt kämpa för att den granskande journalistiken får det fortsatta juridiska stöd den behöver.
Vi behöver bli bättre på att visa att vi behövs i det ekosystem som kan stoppa gängens framfart, genom att ligga steget före polis och åklagare och granska uppläggen hos dem som möjliggör gängens ekonomi; revisorer, likvidatorer, bolagsförmedlare, redovisningskonsulter, banktjänstemän, vd:ar, styrelseledamöter, bygglovshandläggare.
För så länge vi som granskar och avslöjar gängens framfart och metoder är fler och gör ett bättre jobb än de kriminella har samhället inget att förlora på en stark offentlighetsprincip. Tvärtom.
Varför skulle det vara olyckligt att vara helt beroende av tips? Är det för att ni måste värna om era anställda? De som har anställning länge och gör ett bra jobb har generellt sett ett bra nätverk och får bra tips. Det går såklart stick i stäv med PS behov av att sparka folk såfort de närmar sig LAS, men så funkar det. Sämre villkor ger sämre journalistik.