När Norra Skånes läsare sa ifrån
Ibland händer nyheter framför näsan på en utan att man märker dem.
Så hände när jag den 8 april höll en kurs hos tidningen Norra Skåne i Hässleholm. Jag hade just påbörjat föreläsningen då chefredaktören Mimmi Karlsson-Bernfalk kom in och avbröt för ett kort meddelande till personalen.
Nyhetschefen Anders Kauranen skulle få andra arbetsuppgifter, berättade hon. Mer blev inte förklarat. Och varken jag eller medarbetarna som var där anade vad som låg bakom. Kauranen själv sa inget.
Förrän i slutet av april då skandalen blev känd.
Kauranen hade hoppat av i protest mot att ledningen omplacerat reportern Berit Önell. Politikerna i Hässleholm ogillade hennes granskningar av kommunens detaljplaner och fastighetsaffärer. Och chefredaktören Mimmi Karlsson-Bernfalk ska ha antytt att det var skälet till petningen.
Konflikten på Norra Skåne var skälet till att Grävande journalister i helgen bjudit in till något de kallat ”100 grävare” i Hässleholm. Jag fick frågan om att medverka och funderade: hur många vill ta sig till en konferenslokal i Hässleholm en solig lördag i juni för att prata om ett bråk på en lokaltidning?
Jag föreställde mig en handfull pliktskyldigt ditresta medlemmar i föreningen Grävande journalister. Men så blev det inte. I stället kom hundra journalister och minst lika många engagerade ortsbor och trängde ihop sig i salen för att lyssna på reportern Berit Önell och nyhetschefen Anders Kauranen när de berättade sin historia.
Där var också kända grävare som Nils Hanson, Lars-Göran Svensson och Josephine Freje och talade sig varma för vikten av granskande lokaljournalistik.
Allas slutsats var att den behöver försvaras. Och att Mimmi Karlsson-Bernfalk gjort bort sig. Hon medverkade i en inspelad intervju, där hon hävdade att allt bara var ett infekterat personalärende. Men det verkade inte övertyga åhörarna.
Folk bryr sig om sin lokaltidning. Det blev tydligt när läsare reste sig upp och förklarade varför de vill ha en tidning som gräver i kommunpolitikernas smuts. Ett propagandablad för kommunen är det bara politikerna själva som vill ha.
Någon berättade hur den skillnaden förr i världen gick upp för tidningens ledning när en prenumerant ringde och sa att nu skulle hon gå över till konkurrenten Kristianstadsbladet.
Varför, blev frågan.
Jo, för att läsa även om vad de politiker sa i kommunen som inte var centerpartister.
Uppslutningen och upprördheten i Hässleholm sänder signaler till alla som kan få för sig att möta tidningskrisen med en återgång till en syn på journalistik som försvann med partipressen i mitten av 1900-talet.
Skälet till att den försvann då, var inte bara att dess tid var ute.
Utan också ett tydligt konstaterat faktum: den är inget som läsarna vill ha, och är därmed olönsam.
Slutligen kanske det ska sägas vad Karlsson-Bernfalk hade bett mig föreläsa om på Norra Skåne den 8 april: Hur man utkräver ansvar av politiker.
