Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Ola Sigvardsson
journalist (fd Medieombudsman)

Kalabaliken i Kalmar ledde till samtal

"Krismöten efter kaosföreläsning". Så löd Barometerns vänsterkryss den 15 november. Det var mitt kaos.

Strax före klockan 13 samlades vi i Jenny Nyströmsskolans stora aula. Göran Andersson, Gotas mediekonsulent, ledde trupperna. Till dem hörde, förutom jag även Barometerns marknadsansvariga Emelie Lund och nyhetschefen Pelle Johansson.

Vi är ett härdat gäng. Det här var sisådär 50:e gången programmet kördes inför en aula full av gymnasieelever (själv har jag varit med ungefär 20 gånger).

Upplägget är enkelt. Först talar Göran om yttrande- och tryckfrihet, att det inte är självklara rättigheter. Som exempel tar han Dawit Isaak och Anna Politkovskaya.

För att illustrera vad friheten kan användas till berättar han bland annat om avslöjandet att dåvarande landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, ville ge en viktig företagare rätt att inkräkta på strandskyddet. Han var ju så viktig för ön. När en dold bandinspelning från ett möte på länsstyrelsen spelades upp i lokalradion fick hon avgå.

Sedan är det min tur att prata om pressetik. Temat är allmänintresse kontra nyfikenhet. Hur skiljer man det ena från det andra? Jag visar en rad exempel, som uppmärksamheten runt Ola Lindholm, drevet mot Håkan Juholt och vad kändisar kan råka ut för i skvallerpressen. Eleverna röstar med röda och gröna lappar; allmänintresse – eller kul att veta?

Emelie pratar om vad man ska tänka på som skribent i sociala medier. Det hela avslutas med att en representant för den lokala tidningen drar ett uppmärksammat lokalt fall och berättar hur redaktionen resonerade om frågor som detaljrikedom och namnpubliceringar.

Med det här programmet har vi turnerat runt mellan Kalmar, Karlskrona, Ystad, Kristianstad, Borås och alla andra städer där Gota Media har en tidning. Och det har gått utmärkt varje gång, intresset för mediefrågor är starkt.

Men på Jenny Nyström gick det snett från början. Stoj, skratt, prat, omotiverade applåder medan Göran pratade. Inte bland alla eller ens majoriteten, men tillräckligt för att störa. När det blev min tur fortsatte det. Kanske blev det värre, det är svårt att avgöra när man står på scen och är koncentrerad på det man ska leverera.

När jag var färdig gick Göran upp på scen och avbröt programmet. Det här funkar inte. Tack och hej.

Nästa dag skrev Pelle Johansson en krönika i Barometern med rubriken ”Kom igen nu, ni går för fanken på gymnasiet!”.

Det ledde till en storm i kommentarsfälten. Omdömena växlade från ”modigt” till ”fegt och idiotiskt”. Skolområdeschefen kallade rektorerna till krismöte – och på alla skolor i stan var kaosföreläsningen den stora snackisen.

På sätt och vis är jag lite glad åt det inträffade. Den efterföljande diskussionen visade vilket engagemang det finns i frågor som handlar om publicistik – såväl tidningarnas som den egna. Att det till exempel finns en poäng att ta med sig etiska överväganden när man skriver i sociala medier.

Och vi blev knappast knäckta av det inträffade. Redan veckan därpå var vi igång igen. På Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn gick allt som på räls.
 

Fler avsnitt