I dag ska jag lyssna på mina kritiker

Ja, ni kan ju gissa min skam över min okunskap som jag utan framgång försökte sminka över med ett forcerat ”Ja, just det!” – som om att någon pollett hade trillat ner. Nåja, Gunolf verkade inte förnärmad utan fortsatte vara lika trevlig och avslappnad resten av kvällen.

Några dagar senare satt jag framför datorn och googlade på Indiska för lära mig lite mer om ett av landets mest framgångsrika klädföretag.

Jag kom över en kort webbintervju med Sofie Gunolf och en av hennes medarbetare.  

Kameran är riktad mot kvinnorna som står bredvid varandra och inslaget börjar med att de funderar några sekunder på frågan om hur de jobbar ihop och vilka roller de har. Båda kvinnorna konstaterar att de är varandras motsats. Medarbetaren, vars namn inte framgår, beskriver sig själv som analytisk och berättar att hon vill gå några varv med underlaget och ältar gärna varje detalj fram och tillbaka. Gunolf beskrev sig som otålig och snabb i besluten.

På frågan hur det går att jobba ihop när de är så olika kommer det ett klockrent svar från Gunolf. Hon förklarar att hon inte tror att homogenitet gynnar företaget, att hon är övertygad om att när man inte får möta olika tankar och idéer infinner sig stagnation. Så talar en modig och mogen företagsledare. Med de orden gjorde Gunolf sig lämpad för vilket publicistiskt yrke som helst.

Det är just när friktioner uppstår som yttrandefrihet används till fullo och som dess fundamentala betydelse för mänskligheten blir tydlig. Inom utbildningsväsendet kallas det för kritiskt tänkande och är vedertaget som den avgörande faktorn för framsteg. Undran om vad det finns bortom eller kommer efter det givna har gett upphov till religion men ligger också som grund för vetenskapen, som till skillnad från en gudstro vill förklara världen i materia och/eller i universella lagar.

Rätten att ställa kritiska frågor som ifrågasätter ordningen eller rådande normer är avgörande för mänsklig utveckling. Uppenbarligen har Sofia Gunolf gjort detta till en ledstjärna i ledningsarbetet, vilket bådar gott för så väl hennes utveckling som företagets. Att våga utsätta sig för kritik är, med andra ord, ett sätt att ta ansvar för företagets utveckling och fortlevnad.

Toleransen mot avvikelse är en styrka.  Rent av modigt.

Nu är Sverige visserligen inget aktiebolag, det är en viktig distinktion som för några verkar svår att begripa, men samma mekanismer gäller för det offentliga samtalet. Yttrandefrihet är inte bara rätten att få säga till människor vad de inte vill höra utan också avhängt insikten om att det med samma rättighet tillkommer risken att få egna grundfundament ifrågasatta.

Det är här som många sviker principerna för yttrandefrihet. Man vill ha rätt att säga sitt hjärtas mening men har en tendens att bli ”kränkt” när den egna övertygelsen blir ifrågasatt. Nästa gång du får din världsbild grundligt ifrågasatt ska du le och glädja dig åt att någon bryter av, skapar friktion och tvingar dig att gå ett varv till i tankebanorna. Kanske landar du i samma åsikt som tidigare men då än starkare och mer genomtänkt i argumentationen.

Det finns mycket att lära av sina kritiker. I yttrandefrihetens namn borde vi omge oss med och utsätta oss för våra polemiker. I dag ska jag tillbringa dagen med att lyssna på mina kritiker. Som en liten hyllning till det fria ordet. Nästa gång jag träffar Sofia Gunolf vet jag att det är en modig kvinna jag har framför mig.

Dilsa Demirbag-Sten