Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Fouad Youcefi
USA-korrespondent, SVT

Låt inte polisen skylla på förundersökningssekretess

Nyligen drabbades ytterligare ett universitet i USA av en masskjutning med flera döda, denna gång i Michigan. 

Dessa fruktansvärda händelser har tyvärr närmast blivit vardag i USA. Det är naturligtvis tragiskt, men det har också fört med sig att polisen och andra parter som blandas in vid sådana händelser fått generöst med tillfällen att öva och skapa rutiner. 

I Michigan fick polisen häromdagen beröm för sin öppenhet i samband med (ännu) en masskjutning vid ett universitet. Inom några minuter informerade polisen allmänheten om skjutningen, man twittrade kontinuerligt ut flera uppdateringar i timmen och endast två timmar efter masskjutningen arrangerades en pressträff, som därefter upprepades varje timme fram till halv två på natten, med information om tillvägagångssätt och polisutredning. 

Polisen förtjänade berömmet. Men det fick mig att tänka på våra svenska rättsvårdande myndigheters öppenhet. Eller bristen på densamma. Nog för att åtminstone Polismyndigheten badar i kommunikatörer, men kommunikationen som polis och åklagare delar med sig av i Sverige är inte sällan mycket knapphändig. 

Annons Annons

Det leder till sämre förutsättningar för människor att förstå sin omvärld, och till att medier i stället tvingas använda sig av hemliga och därmed mer osäkra källor i rapporteringen kring brottslighet. 

Det finns naturligtvis ibland skäl för att hålla mycket hemligt. Enligt lag så ska skyddet för enskilda under förundersökningars gång vara starkt. Polis och åklagare har därtill att balansera medborgarnas grundlagsstadgade rätt till information med behovet av att kunna bedriva en förundersökning med kvalitet och integritet. 

Så, hur gör åklagare, förundersökningsledare och talespersoner för att bedöma vad som går att berätta om en händelse och inte? Och ifrågasätter vi som journalister någonsin förundersökningssekretessen? 

Bara senaste veckorna har vi kunnat läsa flera exempel på när polis eller åklagare hänvisat till förundersökningssekretess för att slippa säga någonting överhuvudtaget om ett ärende.  

”Med anledning av förundersökningssekretess kan jag i nuläget inte kommentera någonting som framkommit”, sa en åklagare trots att polisen gått ut med vissa uppgifter i ärendet. 

Även medier har själva börjat publicera liknande formuleringar. 

Mark-Posten skrev häromveckan: ”Eftersom det råder förundersökningssekretess så kan åklagaren inte berätta mer detaljer om misstankarna” 

SVT Nyheter Västernorrland skrev: ”Ingen med anknytning till ärendet får uttala sig offentligt. Det med hänsyn till den stränga förundersökningssekretessen.”

Ystad Allehanda skrev: ”Innan åtalet väckts kan åklagaren på grund av förundersökningssekretess inte avslöja fler detaljer om vad 24-åringen misstänks för.”. 

I själva verket är grunden även för förundersökningar att polis och åklagare är skyldiga att berätta så mycket de bara kan, med undantag för uppgifter som råkar omfattas av sekretess. Det är hög tid att inte längre bara acceptera att ”förundersökningssekretess råder”. Låt oss ställa fler frågor och krav framöver. Vår publik förtjänar det.