SD: Mediestödet riskerar att urholka mediernas oberoende
Medielandskapet har förändrats de senaste åren, där globala jättar blivit vinnare medan medier i Sverige fått det svårt. Reklamintäkterna för de svenska medierna tryter när annonsörerna flyttar allt mer av sina investeringar till de stora teknikjättarna. Denna utveckling parallellt med att allt färre betalar för journalistik har blivit en katastrof för finansieringen av journalistiken i Sverige.
Regeringens svar för att ”rädda” den tredje statsmakten har varit att höja det statliga stödet till medierna från 557 miljoner 2018 till 932 miljoner 2021. Frågan vi bör ställa oss är dock huruvida mer statliga pengar verkligen är en räddning för journalistiska medier.
Det är något av ett vedertaget faktum att den som ger pengar också kan ställa krav, något som tydliggjorts de senaste veckorna i och med kvalitetskraven Myndighetens för radio, press och tv:s (MPRT) förslag till nya föreskrifter för mediestödet.
Det gamla presstödet fungerade maskinellt – det vill säga utifrån tydligt mätbara kriterier – men sedan presstödet blev mediestöd har mer subjektiva element förts in.
Mediestödet har, enligt Mediestödsförordningen, syftet att främja nyhetsmedier av hög kvalitet. Detta är inte ett konstigt kriterium vad gäller offentlig stödgivning generellt. Men det är problematiskt för medieområdet med anledning av principen om att armslängds avstånd ska hållas mellan medier och staten. Det är som bekant svårt för medierna att vara fria och oberoende samtidigt som man är beroende av statligt stöd som ges utifrån kriterier som staten satt.
Det är dessa kriterier som sätts nu i och med MPRT:s nya förslag till föreskrifter för mediestöd, föreskrifter som är en del av tillämpningen av mediestödsförordningen. Det vill säga, vilka oundvikliga subjektiva bedömningar som kommer ligga till grund för hur stödet kommer fördelas.
Ända sedan medieutredningen – där förslagen om subjektiva kvalitetskriterier för stöd till medier ventilerades – har vi varit kritiska till den väg regeringen har tagit för att öka sin kontroll över svenska medier. Detta eftersom subjektiva bedömningar på detta område innebär ett tydligt legitimitetsproblem. Man bör även ha i åtanke att subjektiva bedömningar ständigt kan förändras, och nya kriterier kan läggas till och tas bort ifall en illvillig stat vill kontrollera medierna.
För att komma tillrätta med situationen som råder behöver Sverige snarare titta på hur vi kan förbättra förutsättningarna för medier i vårt land utan att det innebär direkta ekonomiska subventioner. Konkurrenssituationen på annonsmarknaden behöver ses över, men förutsättningarna för de mindre redaktionerna skulle även gynnas av våra förslag för småföretagare.
Mediebranschens problem är svåra att lösa, men ökade statliga stöd är inte en kortsiktig eller långsiktig lösning. Vår uppfattning är det är både cyniskt och fel av regeringen att använda mediernas kris för att öka sitt eget inflytande över dem.
Aron Emilsson (SD), gruppledare för Sverigedemokraterna i kulturutskottet
Angelika Bengtsson (SD), ledamot i kulturutskottet
