Replik: ”Journalistutbildningen är inget undantag från kravet på effektivisering och målstyrning”

I sin krönika beskriver Jesper Huor sin arbetssituation vid journalistutbildningen på Stockholms universitet. Det hade kunnat vara ett bra exempel att lägga till den pågående diskussionen om effekterna av den ökade kontroll och byråkratisering som belysts bland annat i en nypublicerad rapport från Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF. Journalistutbildningen är inget undantag från kravet på effektivisering och målstyrning som pågått de senaste decennierna och som drabbar hela utbildningssektorn. Emellertid är exemplet missvisande.

Utbildningen i journalistik är en förhållandevis gynnad verksamhet med 50 procent högre anslag än övriga utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap. Storleken på anslaget per student är given utifrån en statlig ämnesklassificering som inte skiljer sig nämnvärt mellan olika lärosäten. Resurserna som går till administration och förvaltning är densamma för hela den humanistiska fakulteten, och kostnaderna för att driva ett storstadsuniversitet är generellt högre än på mindre orter.

Huor påstår att personalstyrkan urholkats av nedskärningar med början i en pensionsavgång som inte ersattes. I själva verket rekryterades en ny lärare i den avgåendes ställe, och antalet fast anställda lärare inom journalistutbildningen är fortfarande oförändrat. Kandidatprogrammet i journalistik har, och kommer fortsatt att ha, mer resurser för undervisning än institutionens övriga huvudområden. Att just Huors studentantal har ökat beror på att fler studenter har gått vidare från tidigare kurser i programmet, något vi ser som ett tecken på en välfungerande utbildning.

Uppgiften att vi vill ta in så många som hundra studenter första terminen är direkt fel. Antalet registrerade studenter på programmets första termin har varierat de senaste åtta åren mellan 56 och 76, och målbilden utifrån nuvarande förhållanden är cirka 75 studerande. Det är visserligen 8 fler än årets kull (67 registrerade studenter), men bara två mer än året innan (73 registrerade studenter).

Den dokumentation och kontroll Huor talar om har sin grund i ett arbetstidsavtal mellan fack och arbetsgivare. Avtalet reglerar lärarnas årsarbetstid (som anger antalet arbetstimmar över ett år, snarare än per dag eller vecka). Varje kurs tilldelas ett antal timmar som det är lärarens ansvar att utnyttja för att utforma undervisningens pedagogiska upplägg, utifrån kursens innehåll och förväntade studieresultat. I år har Huors kurs fått ett minskat antal timmar, medan andra kurser har fått en ökad tilldelning.

Journalistprogrammet leder till en akademisk kandidatexamen med en bred uppsättning mål avseende kunskaper, förståelse, färdigheter och förmågor. De olika kurserna på programmet är utformade för att tillsammans täcka in samtliga examensmål som anges i högskoleförordningen. Utbildningen belyser skilda former av kunskap där reflektion över journalistikens metoder och roll kompletterar det praktiska yrkesutförandet. Inom de ramar som ges har läraren fortfarande stor frihet att utforma undervisningen. Kvaliteten på utbildningen är i första hand beroende på hur undervisningen anpassas till faktorer som gruppstorlek med mera, och lärarna förväntas behärska en varierad uppsättning av didaktiska förhållningssätt.

Något förbud mot muntliga utvärderingar finns förstås inte, men vi är genom lag ålagda att genomföra kursvärderingar på ett sätt som ger studenterna möjlighet att aktivt påverka vidareutvecklingen av utbildningen. För att det ska kunna genomföras på ett rättssäkert sätt har universitetet lokala regler som innebär att utvärderingen ska dokumenteras.

Om någon poäng ska framhållas i Huors krönika är det kanske frustrationen över en ökande arbetsbörda och en större detaljstyrning, med ökande krav på dokumentation och uppföljning. Den frustrationen delas av hela högskolesektorn, och lyfts också fram i SUHFs rapport. Så länge vi verkar inom myndighetsformen och vill värna programmets långsiktiga överlevnad är det knappast lämpligt för lärare att, med Huors egna ord, göra lite som man vill, tänja på gränser och bryta mot regler – i alla fall om vi ska tåla den viktiga granskningen från journalister.

Tore West
Prefekt för Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet

Stefan Helgesson
Dekan på humanistiska fakulteten, vicerektor för det humanvetenskapliga området, Stockholms universitet